2015: .....Spotifylista Popskolan by Nigge 2015. En text, en låt, en spellista.....
2014: .....Spotifylista Popskolan by Nigge 2014. En text, en låt, en spellista.....
2013: .....Spotifylista Popskolan by Nigge 2013. En text, en låt, en spellista.....
2012: .....Spotifylista Popskolan by Nigge. En text, en låt, en spellista.....

måndag 31 december 2012

NYTT ÅR, NYA INLÄGG

Kill your darlings. Vad betyder det? Kanske att man borde korta ner ett projekt med 55 älsklingsskivor till några färre. Men är man emellanåt lite dum i huvudet som jag så kan det hända att man helt bortser från att ta bort en endaste skiva från listan. Och istället lägger till några som inte längre håller måttet med devisen "Det är inte du, det är jag". Under resans gång kan också tänkas att en eller annan platta fallit i glömska och måste smygas in som bubblare. Increase the number of your darlings, så att säga.

Av ovanstående kan alltså bland annat utläsas att det inte kommer vara så mycket fokus på Lilla Sektionen, Systersektionen och Fru Nygårds som brukligt på den här sidan. De kan behöva vila lite från offentligheten även om de kommer dyka upp sporadiskt i vissa av inläggen. De narcissistiska dragen kommer framträda tydligare under början av 2013. Kanske inte så sympatiskt kan tyckas, men förhoppningsvis lämnar ni som varit trogna Popskolan by Nigge under 2012 inte skeppet bara för en sån trivial omständighet.

För att sammanfatta och förtydliga upplägget:

Med start imorgon kommer en av mina älskade skivor att avhandlas per dag. Det kommer handla om musiken, vad skivan betytt, var jag befann mig, personer i min omgivning, händelser i det stora och lilla samt ett bildmässigt ackompanjemang genom en ytterst amatörmässig fotopresentation. I tillägg till detta finns en ny spellista att följa som varje dag uppdateras med några spår från den avhandlade skivan ifråga. Det låter väl lattjo? Då ses vi 2013, väl mött!

söndag 30 december 2012

HALLINDIEFOTBOLL FRÅN SJUKSÄNGEN

Alla som haft en rejäl man flu vet att (en) man inte gör många knop under en sådan. Att spela fotboll med Lilla Sektionen är således en aktivitet som är fullständigt utesluten under rådande omständigheter. Fast det går ju att återge en del av vad som sker mellan plastmålen på basis av vad som ljudmässigt går att fånga upp på håll.

- Jaaa, 1-1 till mig! (sjukt bra uppfinning att kunna kvittera ett underläge och samtidigt smyga upp i ledning. Om jag tolkar det hela rätt).

- Du gjorde mål pappa! 4-3 till mig. (överjävligt finurligt att skjutsa in tre baljor från sjuksängen. Lite oroande att Lilla Sektionens försvarsarbete verkar vara under all kritik dock).

- Pappa, du gjorde självmål! (alright, vad ska man säga? Kan man göra tre framåt utan att närvara verkar det fullständigt rimligt att också klanta in en boll i eget nät).

Det hela slutar föga överraskande med att jag förlorar. Jag är ändå nöjd med min insats och om jag tolkar Lilla Sektionen rätt är han skapligt tillfreds med att ha sopat banan med sin fader. Må vara att fadern inte var med i matchen (rent geografiskt), men det får ju faktiskt fadern ta på sig. Tycks han tycka. Kan väl tycka att jag får hålla med om det.

torsdag 27 december 2012

BABUSHKA!

Det blir inte så många julklappar när man blir lite äldre och har Lilla Sektionen och Systersektionen i familjekonstellationen. Då är det tur att det finns arbetskamrater som Kalle som förser en med babushka-dockor av dylikt snitt:

Tittut
Införskaffad i en souvenirshop i Prag av ovan nämnde Kalle vid en resa för att närvara på en Springsteen-konsert. Då ser han dockan och tänker på mig. Det är ju oerhört fint. Närapå tårframkallande faktiskt. Fem gubbar i en:

Elegant underlag
Förvisso spelar ingen av de fem filurerna längre i Ipswich, men samtliga har gjort sig goda namn och två av dem lirar Premier League-fotboll på frekvent basis idag. Ni har förstås redan listat ut vilka det är, men för säkerhets skull har jag bett gänget att vända ryggen till:

Ta rygg på det här gänget och segern är i hamn
Tänk att en souvenirbutik i Prag kan bringa sådan jullycka. Till följd av Springsteen-konsert och besök av Kalle i souvenirbutik. Where's the gift shop, som amerikanerna säger. Ipswich-gubbar i Prag. Eller Matrjosjka om man ska vara nogräknad. Babushka säger vi tydligen bara här i gamla väst. De får kallas vad som helst, de bor hos mig nu. I baren. Som sig bör liksom.

tisdag 25 december 2012

SKÅNSKA AVARTER DEL III

Igår försökte en till mig närstående fru sig på att blanda en konkurrenskraftig julsnaps medelst prefabricerad kryddsats. Den smakade väldigt kraftigt av ingefära.


Det här kan mycket väl vara the mother of all skånska avarter. 

Slut på trilogi.

måndag 24 december 2012

DU KAN VA JULDRYCK

Det sägs att det är julafton idag, men vad många glömmer bort är att det även är måndag. Brukar ju inte vara någon klang- och jubelveckodag i vardagslunken, men idag är det annorlunda. Mat, dryck, gott sällskap och hela den biten. Då vill man ju inte höra från kusinbrorsan att han ångrar att han inte bjöd på O'boy med cognac igår kväll. Ursäkta mig, men vad är det för fel på skåningar och heta drycker?! Man måste inte tvångsmässigt hälla i sprit i ångande koppar med diverse olika brygder. Vi avhandlade ju det i förrgår, ok? Förbannade skånska avarter. 

Kan vi fira jul nu eller? Om ja, så Merry Christmas!

lördag 22 december 2012

SKÅNSKA AVARTER

Min far har alltid sagt att det är synd att förstöra kaffe med sprit. Och tvärtom. Svårt för en annan att förhålla sig till något dylikt, ety något kaffe inmundigas inte till denna kropp. Dock förpassas en och annan kopp te ner genom strupen och att infektera en perfekt sådan med alkoholhaltiga drycker finns inget annat att säga om än att fadern har rätt i att te och kaffe inte ska beblandas med starkare rusdrycker. Så gör vi i Dalarna. I Skåne är man inte så nogräknad. Inte enligt mina empiriska studier i alla fall.

I de allra södraste delarna av vårt land skjutsar man gärna ner en stänkare i både kaffe och te. Ett exempel på en skånsk avart man inte gärna vill vara del av. Man får således vara glad om nämnda stänkare hamnar i ett glas vid sidan om koppen med te eller kaffe. Gott så. Ända tills man noterar att glaset ifråga har en logga med Malmö Redhawks på. Skånsk avart nr 2.

För att ytterligare bygga på avartsuppräkningen kan man exempelvis blanda in en katt. I detta fall Fröken Svea. I stort samma beteendemönster som Fröken Sally, men med några viktiga skillnader. Hon är lite större, har helt andra färger och släpar på ett avartigt manér som innebär att hon slentrianbiter lite på människor i sin närhet. Kanske inte ett särdrag för skånska katter, vad vet jag, men ändock en avart. Av en skånsk katt. Således skånsk avart nr 3.

En specifik avart i naturen på vintern är skånsk snö. Den har jättesvårt att ligga still. Lite som ett yngre barn utan ro i kroppen (fast barnen flyger inte omkring och proppar igen vägar. Vilket är tur för barn är mjuka och vägar är hårda. Snön är dock för det mesta mjuk, vilket i och för sig högst sannolikt är av underordnad betydelse i det här sammanhanget). Som antytts i parantesskrivningen leder yrande snö på öppna fält ofta till att vägarna är allt annat än snöfria. Jättedåligt beteende av den skånska naturen. Nästan så det sorterar in under skånska avarter faktiskt. Nr 4.

Nu kanske en skåning eller två som läser det här tycker att det är en smula orättvist beskrivet och lite väl ensidigt till Skånes nackdel. Jo, det kan man ju tycka men då får man också betänka att jag inte ens tagit upp det här med att nyckeln, cykeln och ängeln heter nyckelen, cykelen och ängelen på skånska. Sk språklig avart. Eller den lingvistiska subgenren som behandlar vissa delar av kroppen, nämligen ballarna. I Skåne sitter de på baksidan av kroppen oavsett könstillhöriget medan övriga landet med 99,9% säkerhet skulle placera ballarna på den manliga framsidan av kroppen. Ungefär på mitten om man säger.

När skånska avarter nu har avhandlats med sådan knivskarp precision kan det vara på sin plats att upplysa om att undertecknad de facto är halvskåning och till och med kan skryta med att behärska språket. Det semiskånska ursprunget kommer från den skånska modern och masfadern (han har ju inte så mycket med själva det skånska att göra, men utan honom hade det inte blivit nån halvskåning som suttit och skrivit det här dravlet). Till yttermera visso råkar Fru Nygårds också vara skånska. Den matematiskt begåvade kan då lätt kalkylera fram Lilla Sektionen och Systersektionen som trekvartsskåningar (eller kvartsmasar om man nu vill se positivt på saken). Således kan tyckas att det är att kasta sten i halvskånskt glashus att rapa upp skånska avarter på löpande band. Men se det som ren och skär konsumentupplysning. Nu vet ni ju vad ni ska se upp med om det företas en resa till Skåne inom den närmaste framtiden. Då kan ni också passa på att utforska de positiva bitarna med landskapet. Lycka till.

torsdag 20 december 2012

MEN KÖP EN NY KALENDER DÅ

Det är tydligen nån snubbekompis i omlopp som har köpt en kalender som saknar tio dagar i december 2012. Skapligt klantigt.
 
Om det nu inte finns nån förlängning på den där kalendern får en vara glad åt de små sakerna.
 
Liten sak 1: Inte varit hos frisören på åtta-tio veckor. Hade ju varit onödigt att klippa sig om kalendern ändå nått vägs ände.
 
Liten sak 2: Avloppet har fungerat en hel vecka. Det var kul att lära känna det, även om det blev kort.
 
Liten sak 3: Firade julafton med ena halvan av släkten en vecka i förväg. Där lurade vi kalendern duktigt. Epic win.
 
Liten sak 4: Vi fick ihop ett par nya indiebandymål på förvägsjulafton. Skönt att sporten hann utvecklas innan den dog popsportsdöden.
 
Så här hade man minsann kunnat hålla på i en liten evighet, men det skulle vara brutalt meningslöst. Det är ju bara två och en halv timme kvar av kalendern och om jag har förstått hela grejen så är det bäst att publicera innan vi blir utan kalender.
 
Eller så skramlar vi och köper en ny kalender åt den där snubbekompisen. Nån som är på?

onsdag 19 december 2012

BILDBONANZA

Det bara smattrade i Fru Nygårds kamera. Som ett jädrans smatterband. Ändå ligger de där bilderna och gottar sig i datorn utan att nån får se dem. Det får vi ju göra nåt åt. Kolla de här roliga djuren.


Hästar finns. I floden. Fast då kallas de flodhästar. Djurlogik av bästa sorten. Men de är bra mycket tjockare än en normalbyggd häst och har gap som mer påminner om en krokodil än en en slö gammal kuse. Kamouflerar sig från tid till annan som sten. Ej Broman, men vanlig gråsten. Effektivt som tusan tydligen.


Den här göken var tyvärr sen till ett möte, annars hade vi kanske hunnit snacka lite med honom. Det är inte som det var förr i tiden att vara elefant hann han i alla fall informera oss om. Mycket stressigare nu. Väldigt många uppvisningsgig för vilsna amerikaner. Om det betyder nåt tyckte jag han verkade väldigt avslappnad för att vara så upptagen.


Det har kommit till min kännedom att det inte kommit till allmän kännedom att djuret på bilden är en något utdragen leopard. Den utvecklade en extra lång hals enbart i syfte att impa på en leopardhona. Och blev en giraff (även kallad utdragen leopard). Snacka om massive fail. Uppsidan är att arten ifråga kan äta ifred på jättehöga träd. Den uppenbara nersidan är givetvis att den aldrig kommer få idka intimt umgänge med en riktig leopard utan får nöja sig med giraffkopulering, men vi kan väl lämna den tråden innan vi ens drar fram den något ytterligare.


Världens roligaste djur. Finns inget mer att tillägga i den saken.


En helt vanlig svensk människoapa med Kapstaden i bakgrunden. Jävla posör.


Giraffen innan metamorfosen. Man får ju hålla med om att det var en smula mer skräckinjagande innan de började sträcka ut halsen till oigenkännlighet, fimpade den krullade svansen och blekte prickarna. Den hade tur den här snubben som klarade sig undan leparddomedagen.


Upphovszebran till den roligaste sydafrikanska ordvitsen genom tiderna. Vår guide Vogel (försök inte uttala det, finns inte på kartan att någon svennebanan lyckas på första försöket. Eller femtusende) drog den varje gång en zebra gick över vägen. "Zebra crossing!", följt av ett hejdundrande skratt. Givetvis asflabbade jag varje gång han sa det.

Men då är vi väl ikapp lite kan jag känna. Återkommer när det är dags för nya putslustigheter. Med eller utan djur.

måndag 17 december 2012

EFTERLYSNING

Känner du månne hen som har författat och utformat den här instruktionen?
 
WARNING: Insanity hazard
 
 
Då får du mer än gärna påkalla vederbörandes uppmärksamhet och be hen att fixa de undermåliga anvisningarna. Insisterar människan på att det inte är något fel i dem så ta då hemskt gärna tillfället i akt att påpeka att hen saluför en defekt produkt. Eller i alla fall en produkt med ett målnät som är gjort för att skapa skilsmässor, vansinnesutbrott och stukade tummar.
 
Om någon nu till äventyrs undrar över signalement på hennen som vi söker här tar jag det för inte helt osannolikt att något av följande attribut kan ta oss ett steg närmare förövaren (med början i en tämligen vid beskrivning för att sedan snäva in mot mer specifika egenskaper):
 
1. Ingenjör med ett oproportionerligt optimistiskt sinne.
 
2. Förvånansvärt stor diskrepans mellan verklighetsuppfattning och det skrivna ordet (och det ritade målnätet).
 
3. Förhållandevis lite hjärnkapacitet för att vara ingenjör (svårt att se från utsidan, men ett tips är att fråga vederbörande vem som fick nobelpriset i fysik här för leden).
 
4. Ser förmodligen lite pank ut. Det blir inte många sekiner på banken för dylika konstruktioner.
 
5. Har blå polo, bruna chinos, snow joggers, för långt nerdragen blå mössa i samma nyans som polon och för att toppa anrättningen kan man se nätmönstret på nätbrynjan under nämnda polo. Heter antingen Per-Åke, Eva-Lena eller Knut-Astrid.
 
Mycket mer hjälp än så går inte att uppbringa. Om ingen hittar skurken med de beskrivningarna kallar jag in Dupond och Dupont. Och när ni ändå håller på, kan ni vänligen vidga sökningen att omfatta den blixtrande pappskallen som uppfann den här grejen:
 
 
Till en början trodde jag att vi hade att göra med en rosa pedal steel guitar. Tydligen ett felaktigt antagande. Uppenbarligen har det nåt med pyssel att göra. Fullständigt obegripligt. Det är inte helt otänkbart att hen med den blåa polon har varit inblandad här också. Den som tar in polomänniskan kör även ett korsförhör om den hopfällbara pedal steelen och rapporterar till mig. Capisce?
 


söndag 16 december 2012

ATT GÖRA SAKER TILLSAMMANS

Den här grejen att komma hem från skidbacken och vänta besök om två timmar. Mycket som ska fixas, bland annat skotta uppfarten fri från snö. Då kan det eventuellt följa ett replikskifte enligt följande:
 
- Nu måste pappa skotta (lite könscementering så här på söndagseftermiddan).
 
- Jag vill också skotta! (bra support från Lilla Sektionen. Uppskattas).
 
- Det är klart du får. Kom så går vi ut (vi har inte fått av oss ytterkläderna helt och hållet).
 
- Nä, jag kommer när du är klar (oväntat svar faktiskt).
 
- Du kommer när jag är klar?
 
- Ja. (gubbe).
 
Här kan man tänka sig att det vore på sin plats med en tillrättavisning i stil med att man håller vad man lovar och så vidare. Men innan någon sådan åthutning hinns med kommer en annan människa och stämmer in i kören:
 
- Jag kan också komma ut och hjälpa till att skotta när du har skottat klart (ackompanjerat av jätteglatt ansikte).
 
Ett kort tag trodde jag att det eventuellt skulle kunna gå att klandra en dagbarnvårdare eller två för de här fasonerna, men influensen ligger närmare än så. Fru Nygårds ska få skotta så hon tiger när det väl fallit lite mer snö.
 
Men det som är mest irriterande med hela grejen är att jag inte själv kom på den fantastiska idén att hjälpa till lite överallt. När någon annan är klar med jobbet. Genialiskt tammefan.

lördag 15 december 2012

TOPP TRE LÖRDAGSHÄNG

Bor man i samma kommun som en annan så förefaller topp tre en lördag vara följande människomagneter:

1. Soptippen. Ohotad etta. Uppskattningsvis 43% av populationen besöker avfallsanläggningen varje lördag under året.

2. Ica Maxi. Tyvärr verkar stora delar av kommunens befolkning vara lika dumma i huvudet som jag. Eller så vill folk bara vara med i kamikaze-vm och se om de har någon chans på podiumplats.

3. Det finns ingen plats tre. Förvisso är det hyggligt många som fikar på Waynes men det är en bråkdel av ansamlingarna på soptipp och Ica.

Det kan förekomma lokala avvikelser, men högst sannolikt är det likadant i din kommun. Prova nästa lördag får du se. Åk inte till min kommun bara, det är redan fullsatt på våra toppattraktioner.

torsdag 13 december 2012

MR CITATMASKIN

Det finns böcker som tar vara på små människors citat. Nu har jag inga ambitioner att upprätta något liknande bibliotek, men det skulle nog inte vara några större problem att fylla några hundra sidor. Lilla Sektionen har i efterbörden av sin magsjuka kläckt ur sig ett och annat. Det blir lätt så när man ska lätta på ett uppdämt behov att prata. Om vad som helst.
 
- Jag djack uj hela muggen. I 20 kilometer! (det mesta är motorrelaterat nu för tiden om man säger så. Det här borde naturligtvis bli en helt ny OS-gren. Vi plockar bort 20 km gång och ersätter det med 20 km djicka).
 
- Pappa, du fattaj väl att jag blij jädd? (jag hade inte fattat det, men det är klart man blir rädd av fönstret i mamma och pappas sovrum. Jag fattar det nu).
 
- Jag jingej mitt i maten!! (annars brukar man ju mest bli uppringd mitt i maten. Skapligt ovanligt att den som äter ringer upp sin pappa på jobbet och förmedlar ett dylikt meddelande. Och lägger till: - Tomat och papjika!).
 
- Jag ätej macka och tittaj på Viasat Motoj! (ringer man inte från sin egen lunch kan man ju alltid slå en pling när kvällsmålet intas. Det är förvisso väldigt bra info, men det känns inte som någon större skräll att Viasat Motor är kanalen för dagen. Det var tydligen leverpastej på mackan för övrigt).
 
Om någon undrar så är citaten mäkta upplyftande och fingers crossed för att han fortsätter leverera. Återkommer högst sannolikt i ämnet. I 20 kilometer!

onsdag 12 december 2012

HUR EN KATT JOBBAR I MINUSGRADER

Katter må ha päls men att vistas i minusgrader som en isbjörn har de ingen aning om hur man gör. Kan tänkas förhåller det sig så att det är vanskligt att döma hela kattrasen efter Fröken Sally, men det är ju allmänt känt att ingen har dött av lite generalisering.
 
Katt i plusgrader: Kan vistas ute i stort sett hur länge som helst. Så länge nån bistår med kattmat och lite vatten är den home safe.
 
Katt i minusgrader: Fucking nightmare. Var ska man börja?
 
1. Pocka på att få gå ut.
 
2. Nosa på snö. Nose flash: snö luktar inte.
 
3. Pocka på att få komma in. Ca 14 sekunder efter punkt 1.
 
4. Glömma bort att det var minus 20 och pockandet på att få komma in. Pockar på att få komma ut igen.
 
5. Jaga imaginära skogsmöss. Istället för musik: förvirring.
 
6. Pocka på att få komma in. Efter sju sekunder denna gång.
 
7. Upprepa punkt 1,3,4 och 6 med tätare intervall tills det är matematiskt omöjligt att fortsätta.
 
8. Katt lägger sig framför kamin och låtsas som om punkt 1-7 aldrig hänt.
 
Det krävs en hjärna av nobelprisvinnande kaliber för att utföra stegen ovan utan att ens se ut som om det var meningen. För det var överlagt, lita på det. Enbart för att testa det mänskliga tålamodet. Handsken är plockad. Game on katt.

tisdag 11 december 2012

ATT TACKLA EN MAGÅKOMMA

Hur gör man bäst för att komma över en kräkfest/lavemangevenemang? Beror väl på hur gammal man är kanske.
 
3,5 år: Efter avlägsnande av magsäcksinnehåll går det bra att jazza runt och babbla lite livets frågor, kolla Viasat Motor, nyttja Wii, spela Hugo och bli oerhört trött runt fyrasnåret på eftermiddan. Äta funkar dåligt, dricka något bättre.
 
Vuxen människa: Eh, ligga i sängen, yra och prata med kräkspöket. Ingenting funkar. På flera dar. Vem fan är Hugo liksom?
 
Det föreligger en del oro att vuxenvarianten ska stå runt hörnet och lura. Om man är äventyrligt lagd kan man väl kanske tycka att det är en smula spännande. Själv kallar jag det ytterst oroande.

söndag 9 december 2012

DAGENS HJÄLTAR

Att möta hjältar i vardagen är det bästa. En träffar jag mer eller mindre varje dag. Hon heter Fru Nygårds och riggar och genomför barnkalas för 20 kids. Bara sådär. Eftersom jag träffar några andra hjältar idag har jag bara bidragit med lite städning och den i och för sig vitala biten godispåsekompilation.

Övriga dagens hjältar stavas Ingemar, Anders & Henrik. De gräver, beräknar, återfyller, knackar och värmer. På kort varsel. Vi sitter verkligen i skiten pga diverse omständigheter som är för jobbiga att gå in på här. Förhoppningsvis kommer dagens aktiviteter att få oss nära en lösning. Bara ett par pusselbitar kvar för ett fungerande avlopp. Men vis av tidigare erfarenheter har vi inga avsikter att ropa hej ännu. Återkommer till den biten i framtida inlägg. Nu håller vi ju på och fokuserar på hjältedåd här. Vi är inte bara skyldiga pengar för deras insats utan även ett fett tack och några julklappar.

Tack och lov för människor med stora hjärtan. Och framför allt en fru med ett gudomligt sinne för humor, ett megastort värmande hjärta och ett bländande leende. Ej att förglömma heller är givetvis en Systersektion som somnar lycklig efter ett fantastiskt kalas med de bästa presenterna samt Lilla Sektionen som trots brist på gåvor också sluter ögonen för natten i lyckligt tillstånd. Familjen. Mina hjältar.

lördag 8 december 2012

ATT KOMPONERA EN GODISPÅSE

En av de vitala delarna med ett sexårskalas är att sätta samman ett antal godispåsar. Kanske den mest vitala delen faktiskt. Då får man exempelvis sätta fadern på en dylik uppgift.

Vad ska ingå? Det finns givetvis oändliga möjligheter, men det gäller att inte övergöra hela prylen. Keep it simple. Och jävlas lite på slutet.

1. Godis. Fru Nygårds har inhandlat ett ytterst välsorterat sortiment. Åtta väl valda bitar. Tomte, hjärta, Dumle etc. En gjuten grund att stå på.

2. Kexchoklad mini. Har man ingen kexchoklad kan man lika gärna lägga ner hela kalaset. Klassiker, som min vän Lasse brukar säga.

3. För att rippa hela kinderäggsupplägget slänger man i en överraskning. Kanske en reflex i form av en Barbapapa, ödla eller prinsesskrona. Det kan man kalla oväntat.

4. Jävelskap. Frukt är godis. Hahahahahaha, ja herrejösses. Äntligen får man lägga fruktärgodispusselbiten i åretspappapusslet. Det är så här man toppar en godispåse till ett sexårskalas. Välkommen Herr Clementin.

För föräldrar vars barn eventuellt kommer närvara på partajet anmodas tystnadsplikt. Alternativt får man åtminstone dra en spoiler alert.

Om den här godispåsen inte går hem har vi sett döden för gottepåsar. Men det säger väl mer eller mindre sig självt.

torsdag 6 december 2012

SÅ KALLAD UTFLYKT

Fröken Sally och jag ska på utflykt imorgon. Eller utflykt och utflykt. Det är kanske inte riktigt vad Fröken Katt skulle kalla det. Hon och jag får en arla start men vi kommer inte hänga hela dan precis.

Hon bara tittar på mig när jag berättar att hon ska till farbror doktorn. Förmodligen förstår hon att nåt är på gång även om hon ser oförstående ut. Spinner och har sig. Då känns det lite grann som inte så schysst att droppa henne där på djursjukhuset för att knipsa av möjligheten att via det reproduktiva organet få kattbebisar. Men ska hon vara ute och leka i det fria med de lokala kattgrabbsen så är det tydligen vägen att gå. Hoppas hon förblir samma katt ändå. Jag gillar nämligen den katten väldigt mycket.

onsdag 5 december 2012

NÄR VINTER ÄR DÅLIGT

Finge jag bara inflika några ytterst genomruttna vinteraktiviteter så skulle det mycket väl kunna råka bli till exempel följande:

* Pump i pumpbrunn slutar pumpa. Det blir verkligen skitjobbigt, luktar skit och är ett jävla skit. Man kan inte skita heller för då blir det skitfullt av skit i pumpbrunnen. Analys av läget kommer förmodligen imorgon förmiddag. Shit happens som de säger.

* Läsa resultat på text-tv från nåt som de kallar VM i indiebandy. Oerhört provocerande. 33-0. Det är väl inget resultat i ett VM? Lilla Sektionen är inte informerad. Lite rädd att han ska skratta ihjäl sig om han hör målfördelningen.

* Prata i telefon från ankomst jobbet tills det är dags för eftermiddagsfika. Skavsår i örat. Hur orkar man med att vara telefonförsäljare? Låter både fysiskt och mentalt allt för utmanande. Tacka vet jag tiden efter halv fem när växeln stänger och man kan få jobba lite på riktigt.

* Åka bil i 30-45 km/h på landsväg 293. Vad är det frågan om? Stockholmare och skåningar på besök? Förmodligen. Inget att jaga upp sig för men 30 km/h på rak 80-sträcka är ett hån mot hela infrastrukturen.

* När det blir så kallt ute att luftluftvärmepumpen (ej att förväxla med pumpbrunn, helt annan grej) slår av sig själv av respekt för elementen i huset. Det blir fruktansvärt kallt inomhus om nämnda element inte är påslagna. Man skulle kunna tänka sig att man sätter igång dem för att höja värmen. Eller så eldar man i kaminen och slår endast på elementen i väl valda delar av huset. Leker lite snål engelsman liksom och får skylla sig själv när det plötsligt ligger en isbjörn bredvid en i sängen och söker värme.

Annars går det bra tycker jag.

tisdag 4 december 2012

EXTRA TIME

Jobba övertid. Hej och hå. Hur gör ni egentligen när ni ständigt jobbar över? Går på droger?

Med ni menas i detta fall om man lägger in ett gäng timmar övertid varje vecka eller omräknat på årsbasis ett par-tre hundra 60-minutare. Det låter inte sunt. Vad mig själv anbelangar har precis decemberdimman anlänt. Så mycket kan sägas att det räcker och blir över. I januari skingras slöjorna och arbetslivet återgår till något slags normaltillstånd. Till dess: See you on the other side.

måndag 3 december 2012

ATT AVCEMENTERA

En sån där dag när cementering av könsroller befinner sig på Mars. Utan att man egentligen lägger märke till det. Tills nåt nöt skriver om det på en blogg förstås.

Mannen i hushållet lagar ett enkelt mål kvällsmat genom att koka potatis till ett smör- och mjölkstinnt mos ackompanjerat av korv från Siljans Chark och Mattssons Gustafskorv (obs, ej sponsrade inlägg! De är bra på riktigt och förtjänar lite gratis reklam i en kanal med lika många följare som ett radioprogram på AM-bandet om japanska lackade askar). Samtidigt får han ett ryck och börjar parallellt att blanda samman nöt- och fläskfärs, hackad och riven lök, lite creme fraiche, ett ägg och diverse suspekta kryddor för att rulla fem dussin köttbullar. Han har då ingen tanke på att kvällens blogginlägg i vissa passager kommer att likna en genomsnittlig helguppdatering av en medelsvennes facebookstatus. Medan denna simultankapicitetsfestival är under upprullning ägnar sig hans fru åt att göra upp eld i kaminen och kolla gamla formel 1-repriser på Viasat Motor med den minsta sektionen i familjen. Sen går hon lite oförhappandes till tvättstugan och lagar tvättmaskinen. Som man gör. När tvätten sen är klar hänger mannen upp den. Som man gör. Av bara farten tömmer han diskmaskinen också och fyller den med smutsdisken från kvällsmålet och diverse bunkar från köttbulleäventyret.

Egentligen är det oväsentligt vem av han eller hon som gjorde vad av ovanstående. Och det är det i hushållet ovan och förhoppningsvis många andra hushåll också. Dock inte överallt och den tändande gnistan till dagens ämne var storyn från en gammal klasskamrat som förtäljde hur läkare på en klinik i en stad nära oss beter sig som om det vore legio med könsroller tagna direkt från mitten av förra århundradet. När de manliga läkarna - å fan - kommer till fikarummet måste de kvinnliga medarbetarna ta till flykten - fy fan -för då ska minsann männen ha lugn och ro och nämnda fikarum för sig själva. År 2012. I Sverige. Mina öron trodde inte det var sant. Men det är inget en av de utkörda skulle hitta på. Hon stannade heller inte länge för hon tar inte sån skit. Good on her, för det ska ingen behöva göra. År 2012 alltså. I Sverige. Gubbjävlar.

lördag 1 december 2012

DET ÄR OK

Det är lätt att tro att saker och ting inte är ok att göra, att låta någon annan göra något eller inte eller kanske att se ut på nåt visst vis. Det kan vara någon som har nåt att invända mot vad man intresserar sig för eller låter sina barn göra för att fördriva tid emellanåt.

Hur mycket får barnen titta på tv? Är det förkastligt att tillbringa mer än en timme framför burken på en dag? Självklart inte säger jag. Eventuellt kan det vara skadligt att titta på Viasat Motor oavsett tidsutdräkt. Återkommer om 10-15 år för uppföljning av just detta specifika spörsmål.

Är det menligt för en människohanes anseende att klippa sig så pass sällan som var tionde vecka? Tja, om det är nån som bryr sig om det så har denne nån lite för mycket tid på sina händer. Alternativt har hanen med manen lite för dålig frisörbesöksdisciplin. Alternativt.

Tänk att intressera sig för något som inte är mainstream och uppskattas av den stora massan? Som att hålla på ett dåligt fotbollslag, ett dåligt hockeylag, en obskyr artist eller skratta åt en tv-serie som knappt någon annan i ens närhet hört talas om. Det är ok. Så länge man inte håller på Norwich i fotboll eller något av Mora och Brynäs i hockey. Ingen regel utan undantag som de säger.

Med ovanstående skrivet bör påpekas att det är inte ok att göra eller tycka saker som är skadliga för andra eller en själv. Människa eller djur spelar ingen roll. Men att göra saker som man tycker om är en självklarhet oavsett om ens nästa tycker att man är en tönt. Det är faktiskt ok. Om våra barn kan anamma den grejen. Då har vi kommit en bit på vägen.

onsdag 28 november 2012

HOCKEY FRÅN FÖRR

Häromdan blev jag påmind om en tid som passionerad supporter till ett divsion ett-lag i ishockey. Ungefär som nu då fast med den skillnaden att det då var det ett annat lag och på en 11-årings nivå. Av den enkla anledningen att jag var just 11 år. Påminnelsen om den svunna tiden tog sig uttryck som följer:

3 spänn för den här dyrgripen. Bargain.

 
Det var alltså så att min far var i samma ålder som jag är nu och blev mer eller mindre tvångsförpassad till Lugnets Ishall för att se Falu IF spela mot storheter som IK Westmannia, HC Dobel, Surahammar, Ludvika HC med flera. Att han kände en av spelarna som dessutom vidareförmedlade en i hans tycke förbrukad klubba kan vara en av de största händelserna i mitt aktiva idrottsliv. Det säger en del om nivån på det idrottslivet, men det kan vi lämna därhän en dag som denna. Min mor blev inblandad i hysterin som sömmerska då ett klubbmärke skulle sys på den rödblåa favvotröjan. Som med flera andra grejer var det inte särskilt många kompisar som delade fäblessen för det här gänget. Inte ens den här särskilt lyckosamma säsongen 1983-84 när FIF lyckades ta sig till allsvenskan med bland annat Timrå, HV71, Mora och Luleå. Spänningen inför sista matchen borta mot Örebro i division 1 västra var så hög att jag inte kunde gå och lägga mig innan jag fått veta resultatet. Märk väl att detta var pre-resultatservice i alla dess former. Det skulle dröja ända till 1986 och den nya Finluxen som inhandlades lagom till fotbolls-vm innan text-tv gjorde sitt inträde i det Nygårdska huset. På inrådan av ovan nämnda fader ringde jag därför till Expressens sportavdelning och fick efter några vidarekopplingar veta av en vänlig man att Örebro-Falu IF hade slutat 3-8. Allsvenskan nästa således.
 
Hockeyfebern i stan var total när serien inleddes med fyra raka segrar och favoriten Luleå stod som motståndare i femte omgångens hemmamatch på Lugnet. En fullsmetad hall - givetvis inklusive jag och min far (som på nåt märkligt vis lyckades fixa plåtar) - och den nybildade klacken i högform. Nu räckte det inte för att lyfta laget till ytterligare stordåd utan det blev pisk i den där högspänningsmatchen. Därefter gick det rejält utför. En vinst och en oavgjord på resterande nio matcher och en näst sista plats i tabellen, avdelad från vidare kval endast på målskillnad. Men kul var det. Och den där klubban. En röd Titan. Känn på den.


Luleå HF
14
11
1
2
76-
44
23
(+32)
Hammarby IF
14
7
2
5
68-
49
16
(+19)

HV 71
14
7
1
6
65-
55
15
(+10)
Mora IK
14
6
2
6
54-
59
14
(-5)
IF Troja
14
6
1
7
64-
64
13
( 0)
Huddinge IK
14
5
1
8
56-
77
11
(-21)

Falu IF
14
5
1
8
50-
74
11
(-24)
Timrå IK
14
3
3
8
52-
63
9
(-11)


tisdag 27 november 2012

JO, DET HÄR MED ATT SKRIVA HELA UPPSATSER I ÄMNESRADEN PÅ MAILEN. VAD FAN HANDLAR DET OM EGENTLIGEN?

Det är dagens fråga den som är här ovan i den alldeles för långa rubriken. Eller ämnesraden som det heter när man skickar elektronisk post och försöker klämma in hela Brott och Straff på en fingerborg. Vad handlar den här irriterande företeelsen om egentligen?
 
Högst troligt: Någon är lat. Mycket lat. Det finns faktiskt utrymme att skriva en hel bok i själva mailet.
 
Sannolikt: Vederbörande försöker vara tydlig. Misslyckas kapitalt.
 
Kanske: Det kan vara så att ingen har talat om för ämnesradterroristen ifråga att det de facto inte är behäftat med fängelsestraff att brodera ut texten i vad som utgör själva meddelandeytan. Någon borde tala om för ovan nämnda attentator om följderna i det offentliga rummet, särskilt nätburna sociala medier, vid dylika fasoner. Uteslutning från finare klubbar, skrattstock på torget och protokollförd hos IB som oliktänkande är bara några av de mindre smickrande effekterna av en till synes oskyldig gärning.
 
Inte så plausibel förklaring: Snubbekompisen är inte så lite dum i huvudet. Nej, dum i huvudet är verkligen inte rätt beskrivning. Textarkitektoniskt utmanad tror jag är begreppet vi söker här.
 
Högst osannolikt: Textfältet är trasigt och väntas vara åter i drift vid 08.00 imorgon.
 
Konsensus: Skriv ett ämne i ämnesraden och valfritt antal ord i mailet. Hur svårt kan det va?

söndag 25 november 2012

INDIE I HALLEN

Det kan tänkas att bloggen gett sken av att hallindiebandy och hallindiehockey är lite samma sak. Ingenting kunde vara mer fel förstås. Sen när blev indiebandy och indiehockey samma sport? Skillnaden må bara bestå i att den ena sporten spelas med ihålig boll och den andra med likaledes ihålig puck, men det är ändock en skillnad att ta fasta på.

Lika men ändå inte

 
Den som definitivt har koll på detta är naturligtvis Lilla Sektionen.
 
- Jag är Sverige! (LS)
 
- Vem får jag vara då?
 
- Du får vara Leksand!
 
Wow, här har man tydligen blivit uppgraderad under bortavaron i Afrika. Men sen slår det mig. Vi spelar med boll. Hur bra är Leksand på indiebandy? Snabb googling ger för handen att herrarnas seniorlag ligger i division 5. Ni har just bevittnat hur uppgradering blir degradering på enklaste vis. Vi byter till puck.
 
- Jag är Leksand! (LS)
 
- Vem får jag vara då?
 
- MORA!!
 
Det vore väl puckat att tro nåt annat. Tack för kaffet.

lördag 24 november 2012

DEN OÄNDLIGA HISTORIEN

...som Limahl brukade sjunga. Eller det oändliga projektet kanske vore en bättre beskrivning.

Efter lite dötid på långflygning och diverse andra transportmedel har projektet med att redogöra för musikkompilationer som haft stor inverkan på blogginnehavarens liv fått lite mer kött på benen. Närmare bestämt cirkus 63 A4-sidor till dags dato som är tänkt att presenteras bit för bit på Popskolan. Då är det fortfarande 10-12 album kvar att skriva om innan leverans till bloggen kommer att påbörjas. Det här projektet lever sitt eget liv nu. Det kan bära vart som helst. Förmodligen rakt ner i fördärvet. Den som lever får se. Som Limahl brukade säga.

fredag 23 november 2012

ATT KOMMA HEM

När en varit borta och kommer hem finns några saker som är konstanta men än fler som utvecklats över tid. Ju yngre, desto större utveckling vad det verkar. I åldersordning, stigande ordning:
 
Fröken Sally: Väger plötsligt som en vuxen katt. Beter sig dock som en barnrumpa alltjämt. Vandrar ofta på taket i outgrundliga mönster. Märkliga djur de där katterna.
 
Lilla Sektionen: Vår egna formel 1-intresserade lille Rain Man. Han har vidgat sin repertoar och kan numera rabbla följande förare (i popularitetsordning):

Sebastian Vettel
Jenson Button
Mark Webber
Lewis Hamilton
Alonso
 
Och ibland drar han till med Kobayashi om han är på sitt allra bästa humör. På sitt allra sämsta humör är han när Sebastian Vettel inte är i ledning. Då gråter han nämligen. Det gläder mig att han visar sådan passion. Nästan så mycket att jag kan förlåta att han gillar formel 1 mer än både fotboll och hockey. Nästan.
 
I övrigt har han börjat göra låtar med samtliga ovanstående karaktärer i texterna. En liten bisyssla så där. Uppföljning följer. Som man säger.
 
Systersektionen: Hon är också väldigt mycket inne på att göra egen musik. Komponeras medelst liten keyboard och mängder med anteckningsblock. Det vet ju varje aspirerande låtskrivare att det går åt många ord innan den perfekta ordpassagen infinner sig. Sen ska den bara passas ihop med en följsam melodi. Hon verkar ha fattat grejen. Plus att hon gillar hockey mer än formel 1. Det är inte så att jag favoriserar något barn framför det andra, det kan man ju inte göra. Men hockey är roligare än formel 1. Det är allt jag säger.
 
Fru Nygårds: Gillar fortfarande hockey, blir bara goare för varje dag men verkar inte riktigt taggad på den här musikskapargrejen. Inga projekt igång alls vad det verkar. Inte för att jag är nåt bättre själv. Det var sju år och lika många bedrövelser som klaviaturen fick sig en omgång. Kanske dags att ändra på det och köra igång ett familjeband. Uppföljning följer. Som sagt.
 
I övrigt suger det förstås leopardsvans att åka på en rövarsession på toa med två dagars sjukfrånvaro som följd precis efter återkomst från en annan världsdel. Tigerbalsamet på den svansen är givetvis att det inte kom på flyget eller mitt i jeepen på en av safariräderna i gryningen. Det hade sannerligen sugit krokodilsvans.
 

tisdag 20 november 2012

SVÅRSMÄLT

De är svårsmälta de här senaste tio dagarna. Skatter, Nelson Mandela, affärsmöjligheter, kåkstäder, pingviner, en leopard, tappad och återfunnen mobil, afrikanska middagar, sydafrikanska viner samt en och annan ny bekantskap. Många prylar på kort tid. Hur smälter man det? Det kommer att ta  ett bra tag innan bearbetningen är klar. I mellantiden kan vi väl prata lite om det här med tydlighet på OR Tambo International Airport.

Herr Gårman Inte

tisdag 13 november 2012

PINGVINER & SÅNT

Vi håller på med 3:12-frågor, underprisöverlåtelser, separering av kapital, hur viktigt det är att när man sätter upp en ny struktur göra det med ett holdingbolag till driftbolaget, en skatteteknisk term under namnet Kattrumpa som är en väldigt klyftig grej för folk med kommersiella fastigheter som ska in i bolagssfären och lite andra såna prylar. Som man gör, ni vet. Fast idag har vi haft ledig dag och då är det som lite roligt att dela med sig till omvärlden vad som hänt på den lediga tiden. Lite bilder och så.



Vi kollade in Ajax CT mot Blackpool Kaizer Chiefs i Sydafrikanska Premier League i söndags. En halvlek hann vi med innan tjänsten kallade. Det är inte kul med 1 500 personer i en gryta för 55 000 åskådare. Förfrös armarna dessutom. Öken.


Polisen på Kapstadens flygplats åker runt på såna här. Det är svårt att upprätthålla lag och ordning när man ser ut som en uniformerad science fiction-smurf på för stora hjul. Det var väl allt jag har att säga om den saken.


Idag har vi varit vid Afrikas sydvästligaste punkt, den inte helt obekanta Godahoppsudden. Mycket trevlig utflykt. Men den stora höjdpunkten väntade en halvtimme bort:


Skepparn och Rico tog emot på Boulder's Beach. Det här kan vara bland det roligaste jag sett i hela mitt liv. Pingviner i naturlig miljö som försöker gå på stranden, surfa på vågorna och pingvina sig i största allmänhet. Dock ingen skymt av Kowalski och Basse men de var väl upptagna av något häftigt agentuppdrag kan man tänka.


lördag 10 november 2012

KORT RAPPORT

Det började bra när vi kom till hotellet igår.

It's Lord Nygards to you Sir!



onsdag 7 november 2012

VI HÖRS

Det ska alltså resas lite i tjänsten i en dryg vecka framöver. Inte hela tiden, vi håller oss stationerade på en punkt och gör några utstickare så där som man gör. Det här kommer få vissa konsekvenser i vardagen:
 
* Fru Nygårds får det otacksamma jobbet att ensam ha ansvaret för att skjutsa och hämta barn dagis och skola. Utöver detta helt i linje med 50-talsidealen att mannen jobbar och frun sköter barn och hem. Fast plus att hon också jobbar. Just den här punkten känns som att I owe her one.
 
* Hallindiebandyträningen kommer att bli lidande. Möjligen kommer jag lämna instruktioner så att Lilla Sektionen kan nöta fasta situationer på egen hand.
 
* Konstprojektet, a.k.a Pandadokumentationen, kommer att gå i stå. För att uppväga detta ämnar jag fotografera pingviner, elefanter, noshörningar och eventuellt en leopard om de inte sover när vi kommer förbi. Vad pingvinerna anbelangar hoppas jag verkligen att Rico och Skepparn är hemma.
 
* Om det ringer en systerson så får jag svårt att ta samtalet. Såvida han inte ringer på mobilen. Vi får väl se om andan faller på hos honom.
 
Allt är förstås inte negativt. Det kommer att finnas tid att skriva på skivprojektet på planet, jag slipper vara Mora eller Malmö under en dryg vecka samt lär det förhålla sig som så att dit jag ska åka kan man inte vabba.
 
Ja men då hörs vi då. Lite oklart när, men det märks ju. Så att säga.

tisdag 6 november 2012

HELLO AFRICA

Man kan nästan tro att jag ska åka till Sydafrika så mycket attiraljer som införskaffats den senaste veckan. Eller vad sägs om:

* Nya vinterskor. Helt värdelöst med tanke på vädret i Sydafrika. Det är lite oklart hur tankarna gick där, men de är väldigt snygga och praktiska.

* Gymbyxor. På nätet såg det ut som om brallorna skulle passa som hand i skinnhandske för en game drive i gryningen. Passar bättre på gymmet faktiskt.

* Skidhandskar. Förmodligen också för varma att ta med sig på en tolvtimmarsflygning. Men det var tre till priset av två på den där sajten på datawebben och då får man ju tänka lite utanför postlådan.

* Ett helt freakin apotek. Det var förstås apotekschef Fru Nygårds som kom hem med det. Borde funka lika bra i södra Afrika som var som helst bara det finns tillräckligt med plats i väskan för den lilla drogansamlingen.

* Hörlurar. De håller en hel annan klass än skid- och gymkläder. Snygga är de också:



* Vattentäta sandaler. Eller hur? Mig kan man ju fan sälja på vilket skit som helst. Men de är sköna. Och de passar trots att jag inte provade dem först (det är ju så förtvivlat svårt när det är november och de enda som saluför dylikt är affärer på det häringa internet).



Det här ska nog gå bra. Jag packar hela rasket i en zebra och håller tummarna för att den kommer genom tullen oskadd.

 


måndag 5 november 2012

JOBBSAMTAL

Det finns många olika slags telefonsamtal. Exempelvis kan man prata i telefon i sin tjänsteutövning, så som jag brukar göra dagligdags. Ofta utmynnar konversationen i att vederbörande efterfrågar min mailadress för att översända offertunderlag i form av ekonomiska rapporter. I sann kundanpassad anda förmedlas då min e-mailadress till parten i den andra luren genom en kanske något övertydlig uppläsning av adressen ifråga. Idag fortlöper meningsutbytet enligt följande:
 
- Vad har du för mailadress?
 
- Niklas. Stavar det med k.
 
- Mmm, med k. Ett eller två s?
 
Men va fan? Två s? I vadå? Lasse Berghagen? Jag ger fan upp. Två s? Allvarligt?
 
Han ringde från Stockholm.

söndag 4 november 2012

EN KORT SAMMANFATTNING AV NÅGRA TRIVIALA HELGHÄNDELSER

Det är inte det att vi inte ägnat oss åt seriös verksamhet under helgen, men det är kanske inte så intressant att uttrycka i skrift som man kan tro. Måhända kan en smula mer vikt läggas vid oviktiga prylar som inträffat. Möjligtvis.
 
* Jag driver tydligen ett konstprojekt på Twitter nu för tiden. Mr Panda dokumenteras i bild och kort skrift. Tänk att jag aldrig gått på konstfack. Märkligt. Det är bara Min kompis Fredrik, svärmor och Fru Nygårds som medelst glada tillrop har något uppmuntrande att tillägga i saken. Det är kanske själva definitionen av ett konstprojekt, vad vet jag.
 
* Mr Panda har fått tillökning by divine intervention. Någon Mrs Panda har nämligen inte synts till, dock en Panda Jr.
 
 
* Hallindiebandy blev tidigare idag, söndag, till hallindiehockey. Det har jag inte emot i princip. Däremot är det fullständigt emot mina principer att Lilla Sektionen insisterar på att jag ska vara Mora. Helt ok och mycket bra princip att han vill vara Leksand, men jag vill fan inte vara Mora. Och inte Malmö, Svärdsjö eller Spanien heller. Vi får kalla in Hallindiebandyligans styrelse och avgöra saken i plenum.
 
* På fredag ska jag ut på långflygning. Då kommer det finnas tid att skriva på Projekt skivor i bloggen. Det har gått lite trögt senaste månaden med just det projektet. Å andra sidan har det ju fått konkurrens av konstprojektet med Pandaförtecken.
 
* Det är blött ute (avd. triviala observationer), men det kanske ni visste redan.
 
Bloggen återkommer i nästa vecka med fler trivialiteter.

fredag 2 november 2012

ETT TELEFONSAMTAL OM SHOPPING. ELLER VAD DET NU HETER.

Tid: 16.53.
Plats: Smedsbo.

Telefonör: Fru Nygårds (och jag förstås för annars blir det ett väldigt ensidigt telefonsamtal).

- Hejsan! Hur går det för dig?
 
- Det går bra. Hur går det för dig?
 
- Bra. Var är du?
 
- I Smedsbo.
 
- Redan??! (man skulle kunna ha skrivit med versaler här men det känns miljöfarligt på nåt vis).
 
- Öh, ja. Jag jobbade till halv tre och nu är klockan snart fem.
 
- Men du skulle ju shoppa??! (se ovan angående versaler).
 
- Ja, jag har shoppat.
 
- Redan??! (se ovan och hela den biten).
 
Vi får bryta lite i konversationen här och jag får be att fortsättningsvis försöka redogöra för min brist på kunskap för terminologin inom området shopping. Att först gå in på Hifiklubben för att kolla in ett par lämpliga lurar för musiklyssning följt av ett besök hos frisören för att införskaffa vax och schampo, inköp av nya vinterdojor i en så kallad skoaffär, provning av jeans i en affär som saluför byxor och dylikt, sökande efter sandaler (fruktlösa försök kan man säga), pengar i utbyte mot tre paket om 50 st C4-kuvert, tejp, tvättlappar och slutligen ytterligare besök på ett antal affärer för att utröna om någon verkligen inte sitter och trycker på ett par Marshall Major FX-lurar. Det är uppenbarligen inte shopping. Som sagt har jag en smula svag koll på inköpsnomenklaturen, men det förefaller inte som om jag shoppat. På sin höjd har jag varit ute en sväng på stan. Fast kollar man på kontot kan jag svära på att jag har shoppat. Men vi kan väl kalla det en sväng på stan som har haft förödande effekt på saldot. Vi kallar det för det.

torsdag 1 november 2012

SOPOR

Den här så kallade papperskorgen i en byggnad som jag tillbringar många timmar per vardag i:

Hur tänkte du nu?

 
Man tvättar alltså händerna efter toalettbesöket och torkar händerna på papperet som sedermera hamnar i papperskorgen. Eller i och i. Det mesta hamnar ju utanför. Så här ungefär går det till (enligt en av mig nyligen utförd högst ovetenskaplig undersökning):
 
En människa börjar att kasta sitt papper i den tomma påsen. Gott så långt. Även när nästa gör samma sak funkar det nog. Det är sen det börjar köra ihop sig. Påsen släpper kanten av korgen varpå påse och papper bildar en oformlig hög som de flesta inte bryr sig om att styra upp. Eller jo. Alla på hela kontoret undrar vem som är så puckad att den kastar papper på det här viset. Ändå ser den ut så där. Hur går det till? Hur i hela världen går det till? Det enda återstående alternativet måse vara en papperskorgshaverist som kommer in en gång om dan när ingen ser och på ren konsultbasis jävlas med papperskorgen. Och jävlas med folk som tycker det är jobbigt att papperskorgar ser ut så där som på bilden. Det är förmodligen därför jag har så svårt för konsulter.
 

onsdag 31 oktober 2012

INDIEBANDYTRÄNING

Det börjar bli allvar nu. Så pass att jag letar reda på min egen indiebandyklubba. Det känns proffsigt ända fram till Lilla Sektionen presenterar lagfördelningen:
 
- Du kan va Svärdsjö.
 
Vad är det med Lilla Sektionen och tilldelning av lag? Vem tror han att jag är, Lasse Berghagen? Jag vill inte vara Svärdsjö.
 
- Ok, du kan va Australien då.
 
Men det var väl själva fan. Australiska indiebandylandslaget är ÄNNU SÄMRE än Spaniens. Snart säger han väl att jag ska vara Fujitsu.
 

tisdag 30 oktober 2012

DET FÅR MAN JU RESPEKTERA

Klart du har bråttom. Du måste säkert kränga många Fujitsu-prylar för att få ihop till brödfödan. Tid är pengar liksom. Det måste man ju respektera. En sån där fin tjänstebil betalar inte sig själv. Då är det skönt om man kan vinna några sekunder här och kanske en hel minut där. Det måste man ha respekt för.

Varför ska du behöva slösa bort betydande mängder sekunder av ditt liv på att ligga sist i en bilkö som masar sig fram i 50 kilometer i timmen bara av den enkla och smått löjliga anledningen att vägbanan är blöt och kvicksilvret ligger på fryspunkten? Varför skulle du? Du med din flådiga tjänstekärra strajpad med Fujitsu på sidan. Du måste ju sälja du. Och det måste man respektera. Absolut. Och ju längre du får ligga sist, desto fler värdefulla sekunder förlorar du. Vi vill verkligen inte vara de som etiketteras som tidsslösare och klassas som respektlösa bilförare som hindrar dig i din yrkesutövning. Det hade sannerligen varit ett vanvördigt beteende. Helt i avsaknad av respekt för dig som person och dig som yrkesmänniska. Tid är pengar, vi har förståelse för det. Därför är det i högsta grad kolossalt befriande att du bara behöver ligga två meter bakom en kortare sträcka innan du kör förbi mig och två bilar till i en svacka precis före ett krön. Tid är ju pengar, det har vi redan slagit fast. Vilket vi också fastställt måste bli respekterat. Lite extra spännande blir det när det dyker upp ett mötande fordon mitt uppe på krönet samtidigt som du håller på att köra förbi bil nummer två av tre. Tack och lov för Fujitsubilen och dess omkörningsfärdigheter. Tur att det inte är halt, då vet man inte hur det där skulle ha gått. Extra skönt också att det är på en 50-sträcka genom byn där jag och min familj bor som du väljer att sätta in stöten. Hur skulle det ha gått om du valt att köra om på en av de fina raksträckorna på 80-sträckorna? Det skulle ju ha kunnat gå hur som helst.
 
Nu måste man förstås ha respekt för en bilförare som lyckas vinna så många sekunder att det kan bli till minuter innan den når sitt mål. Man måste bara respektera det alltså. För att ytterligare understryka vikten av respekt är det särskilt omtänksamt av dig att utsätta en medtrafikant för ditt arbetssätt när inga barn är i den omkörda bilen. Det känns skönt att någon tar sig tid att undersöka en sån sak innan man kör om ett gäng framsniglande kärror i befarat halkväder före ett krön på en väg där det råder en hastighetsbegränsning om 50 km/h. I kompakt mörker kan tilläggas. Respekt trafikantbroder. Tänk om barnen suttit i bilen och det helt otroliga scenariot att den erfarne rallyföraren i Fujitsubilen på något vis orsakat en trafikolycka. Tjusigt att du inte valde en sån dag. Respekt för det. Hade det utvecklats ett fullständigt osannolikt händelsförlopp innebärande en kalamitet där exempelvis min och din bil varit del av predikamentet hade barnen varit utelämnade från ekvationen. Då hade ju bara jag varit död och den yngre generationen kunnat leva vidare. I avsaknad av pappa förvisso, men man måste ju ändå imponeras av inte bara din riskkalkylering utan även omsorgen för mina barn. Ja, du förstår givetvis att jag hyser en intensiv respekt för ditt tänk. Tid är pengar, du kör Fujitsu-tjänstebil och spar sekunder, ja kanske till och med en hel minut eller två. Jag respekterar det. Men gör du så där en gång till kommer jag följa dig till jordens ände för att prata med dig om vikten av respekt. Är mina barn med i bilen tar jag inget som helst ansvar för konsekvenserna när vi når jordens ände. Respektlöst kanske du tycker, men det är lite så jag känner för hela den här grejen.