Det är lätt att man inte tänker på just Smedstorps Marknad när man hör talas om marknaden i allmäna ordalag. Kanske tänker man på att ekonomijournalisterna på Aktuellt rapporterar om marknadens reaktion på Ericssons senaste kvartalsrapport. Men bor man - eller som i vårt fall, hälsar på - på Österlen är det lätt hänt att marknad handlar om ställen som Smedstorp, Tomelilla, Sjöbo och Kivik (i stigande storleksordning). For the record meddelas härmed att dylika marknader inte varit i min smak sedan barnsben. Entre: antimarknadsargument (innan nån ringer marknadsnämnden eller liknande institution så är det här mina högst subjektiva invändningar, men det är det väl ingen som missat):
* Det som bjuds ut till försäljning är skit. Alltså, de står inte och säljer bajs, så är det ju inte. Men inte fan är det långt ifrån. Jag menar, Blixten McQueen med nr 98? Barnen går inte på det (även om Lilla Sektionen väldigt gärna vill köpa NÅT. Han har tydligen fått för sig att man inte kan lämna en sydsvensk basar utan att ha gjort av med pengar).
* På Sjöbo och Kiviks marknader är folk drängfulla på kvällen och rör sig i horder runt marknadsområdet medan de som är nyktra köper träskor, t-shirtar med dubiösa budskap samt tiopack med strumpor som högst sannolikt går sönder inom närmaste fyraveckorsperiod. Antingen bedövar man sinnena med alkohol eller så gör man det med shopping.
* Undermåligt godis. Marknadsgodis är en nischad godisform. Det enda jag har att säga om saken är att det finns en anledning till att det endast säljs på marknader (se även ovan avsnitt om skit och bajs).
* Vårt hushåll är nu försett med en batteridriven rosa hund med glödande ögon samtidigt som Systersektionen är 70 kr fattigare. Det enda jag har att säga om det är att det enda sättet att lära sig om dåliga affärer är att uppleva dem på nära håll. Vad hundskrället anbelangar befarar jag att den går ett hemskt öde till mötes när popularitetsveckan gått över och den förmodligen träffar sina gelikar på en soptipp nära vårt hem inom en inte allt för lång framtid.
Till marknadernas försvar kan dock anföras att det genereras duktigt med stålars till idrottsföreningar, en del flyktig lycka för den yngre generationen i de ambulerande karusellerna samt grillad chorizo till de något äldre årskullarna. Icke att förglömma finns även munkar (munkä om du som läser det här är från Borlänge) av olika sorter och gudomlig karaktär att köpa med sig hem. Det är ju bra.
Som argument pro-marknad finns sedan gammalt även att man träffar så mycket folk man känner. Hur det har överlevt övergår mitt lilla förstånd. Folk är ju antingen upptagna med att a) handla, b) åka karusell, eller c) vara fulla/fylla på med kaffekask. Mig lurar ni inte. Men vi kan göra en deal. Ni kör era marknader och jag stannar hemma. Win-win. Marknaden reagerar högst sannolikt positivt på denna marknadsrapport.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar