EN HALVBEEF

SJ-beefen fick sig en törn häromsistens när vi åkte tåg till Göteborg tur och retur. En halvtimme försenat på nervägen och nästan i tid på hemvägen. Lite halvbesviken att de nästan kunde leverera avtalad tjänst. Men det finns ju andra som ibland har svårt att skicka vad som utlovats.

I förra veckan fick jag ringa det här stora företaget som förser oss med uppkoppling mot omvärlden och framföra information om att det inte känns ok att modemet startar om sig självt med lite ojämna mellanrum (huvudsakligen när någon håller på att göra mål i valfri lagsport eller har 15 meter kvar att simma i medaljläge), vilket får till följd att tv, internet och fast telefoni blir trasigt för stunden. Ett av svaren man då kan få från supporten är att de uppdaterar och analyserar. Jaha ja. Var det Ewert Ljusberg jag pratade med? Jag kunde i alla fall konstatera att jag hört den förut.

Helgen passerade och när tågåkandet var över kunde vi konstatera att Ewert inte gjort något till fromma för vår uppkoppling. Nytt samtal följer idag (den här gången med Alan. Fast han uttalar sitt namn Allan, som i Edwall) och han kollar lite sådär som man gör när man sitter i support varpå han konstaterar att tekniker ska vara på väg. Nu infinner sig en monumental Ewert-feeling av dejà-vu. Tekniker på väg. Jorå. Men Alan är en rådig snubbe som kör simultana telefonsamtal och kan meddela att entreprenörsfirman som utför tekniksupport hands on faktiskt är på väg under dagen. Tekniksnubbe ankommer, sticker i sin apparatur i diverse lämpliga kontakter och kan sedan meddela att modemet suger ankballe. Nästa steg i processen: Tekniker ringer support och kollar om vi kan hämta nytt modem på det stora företagets butik i närliggande stad. Svar ja.

Sagt och gjort, in med Lilla Sektionen och Systersektionen i den vita bilen tillsammans med defekta prylar. Stick in nunan i en folktom butik och meddela ditt ärende och få ett frågande anlete i synfältet. Han måste kolla på lagret för att se om de har något modem in stock. Detta sker samtidigt som hans osysselsatta kollega tydligen känner sig manad att prata cykel med mig. Hade jag varit han hade jag pratat om vädret istället, men vem är jag att slå mig på bröstet angående tempolopp i cykel? Ingen. Lagerletaren kommer tillbaka och kan meddela att det inte finns något modem att uppbringa. Det tycker jag är en smula märkligt eftersom teknikern kollade lagersaldot på telefon med supporten och framför detta lite ödmjukt. 

-Nja, du vet vårt lagersaldo här stämmer inget vidare med det som han kan se. 

Istället för att påpeka det uppenbara i att de har ett lagersystem som verkar vara i visst behov av uppdatering så frågar jag om han kan kolla om Borlängebutiken har något att erbjuda i modemväg. 

-Nja, du vet deras lagersaldo...osv. 

Då tänker jag (kanske lite irrationellt, vad vet jag) att han kanske kan lyfta telefonen och ringa sina kollegor i grannstaden. Dessvärre verkar han inte bekant med själva telefonkonceptet och mitt i den här diskussionen fiskar en tredje man som tidigare bara figurerat i periferin (typ lagerkille gone suspekt butikutfyllnadskille) upp en låda med ett modem och tillhörande apparatur. Lagersaldokillen konstaterar lite torrt att: 

-Ja, det där är det absolut sista exet vi har. Han hittade ett på lagret ändå (pekar på periferikillen). 

De borde verkligen kolla upp allt som har med lager att göra det här stora företaget alltså. Nu hade det förstås varit på sin plats att jag kollar lite hur det här gick till, men eftersom jag bara vill ha ett nytt modem så bryr jag mig oerhört väldigt lite hur han trollade fram det (så länge han inte tryckt fram det Skalman-style). Vid det här laget är vi så mentalt slut att vi går till Hemköp och inhandlar några Festis och drar hem för att prova defektlösheten i maskineriet.

Resultat: Det flyter på under eftermiddagen.

Resultat kväll: Samma ankballestatus på den här lösningen.

Resultat morgondag: Jag ringer till Alan.