Det
är inte många som strör lovord över ett irländskt
lågprisflygbolag som flyger till konstiga destinationer med pyttesmå
flygplatser. Jag tänker inte heller göra det. Idag. Det skulle
kunna jinxa hela operationen.
Vi
far alltså iväg från en sån där liten flygplats imorgon. Jag har
gjort det förr kan man säga. Borde egentligen ha någon form av
klippkort på det där flygbolaget, men såvitt jag vet har de inga
såna att erbjuda. Hur som helst så är avgång runt nio på kvällen
vilket göra att vi landar cirkus två timmar senare vid pass
elvasnåret. Lägg därtill vidare färd till Düsseldorf, ca 1 timme
och 20 minuter. Det blir ju en hiskeligt sen ankomst. Det är ungefär
så vi flyger när vi far runt på fotbollsresor med det häringa
sällskapet som en gång gick under benämningen Aspeboda-Slätta
Pokersällskap. Vi är numera vuxna män och svänger oss inte med
såna störtlöjliga termer. Nu säger vi bara ASPS. Förr i tiden
när vi gick under den längre beteckningen lade vi också upp
suspekta resplaner.
När
milleniet var nytt skulle vi åka en tur till ett par länder som
kallas Holland och Belgien för att kolla in ett par dåliga
fotbollsmatcher. Vi hyrde ett par bilar, åkte jättelänge i de där
två bilarna, sov i dem när vi kom till Danmark och parkerade de
sedan i Bryssel. Det kanske låter som en bra idé när resrutten
presenteras i så komprimerad form, men prova själv att sova i en
bil i Danmark nån gång. Då kommer du tänka på begreppet
komprimerad form som något av mer kroppsorienterad natur än något
som förknippas med en kortfattad resebeskrivning.
Fyra
år senare hade vi vidareutvecklat konceptet till perfektion och
embarkerade först ett flyg med ett irländskt lågprisflygbolag, de
facto identiskt med det ovan beskrivna bolaget från samma land. Kort
interlude och övernattning på flygplatsen. Inte på hotell då utan
golvet på Stansted. Det verkade som en bra idé just då. Inte i
retrospektiv dock. Efter att ha slumrat en timme eller två äntrade
vi ännu ett plan från samma flygbolag och flög till Spanien. Fast
vi skulle egentligen till Portugal. Nu var det inte så att vi flög
fel på något vis utan det var planerat att plocka upp en hyrbil
(sånt hade vi ju koll på sen förut så att säga) och bränna
järnet till ett plejs vid stranden några mil utanför Lissabon.
Gick kanon. Sen körde vi Portugal upp och ner som ett gäng med
hyrbilschefer, kollade några fotbollsmatcher och åkte samma rutt
hem. Otroligt intressant färdväg. Men resan gick bra.
Lägg
på två år och ytterligare bilresor. Rätt ner till Tyskland bara.
Bra jävla långt att åka bil om man inte bor i södra Sverige. Fast
å andra sidan, been there, done that. Räddade av ett stopp i
Münster (liksom faktiskt skedde sex år tidigare) och övernattning
hos Bernt med familj och efterföljande hyra av scoutstuga. In the
middle of ingenstans. Verkade som en bra idé just då. Sen kollade
vi fotboll i Dortmund (se, vi har varit där förr!) och sen åkte vi
lite bil till bara för att vi gillar det. Ska man till huvudstaden
så kan man ju åka lite bil menar jag. Där kollade vi lite fotboll
med 50 000 andra svennar på en jättestor stadion som en inte så
nogräknad herre uppförde för ett trekvarts sekel sen eller så.
Det var roligt, men framför allt väldigt kul. Sen tyckte vi det var
dags att åka lite bil igen så då åkte vi hem.
Tyskan
fick sig lite träning där i Tyskland. Som sig bör liksom. Då var
det ju lika bra att utveckla språket vidare när alpländerna skulle
stå som värd för en bunt med fotbollsmatcher drygt 100 veckor
senare. En splittrad grupp flög lite hur som helst och själv hade
jag fått något slags storhetsvansinne och åkte med SAS. Till
Zürich fast första matchen skulle gå av stapeln i Innsbruck. Helt
annat land. Men eftersom barndomskompis Jonsson är bofast i Z-staden
blev det ett stopp där, upp arla morgon för vidare befordran till
Österrike medelst tåg på matchdagen. Det är först efteråt man
inser att det inte kan ha varit jordens bästa idé. Men just då så.
Sen kollade vi ett par usla fotbollsmatcher och sen var det dags att
åka hem igen och i god tradition samma rutt fast åt andra hållet.
Av
okänd anledning var det ingen i gänget som ville åka bil till
varken Sydkorea, Japan, Sydafrika eller Ukraina i de utelämnade
jämna årtalen ovan. Det finns således något slags sunt förnuft i
resandet i alla fall. Och nu ska vi inte hyra bil över huvud taget.
Det blir märkligt. Vi får väl helt enkelt nöja oss med egenägda
bilar, lågprisflyg, taxi och tåg. Om vi får feeling kanske vi åker
lite buss och såna grejer också. Som om det vore första dan av våra liv som allroundfordonsresenärer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar