2015: .....Spotifylista Popskolan by Nigge 2015. En text, en låt, en spellista.....
2014: .....Spotifylista Popskolan by Nigge 2014. En text, en låt, en spellista.....
2013: .....Spotifylista Popskolan by Nigge 2013. En text, en låt, en spellista.....
2012: .....Spotifylista Popskolan by Nigge. En text, en låt, en spellista.....

söndag 29 december 2013

EN SLAGS LISTA

Årets favvolåtar bjöds redan på julafton, men de kommer ju nånstans ifrån. Inte bara ur luften sådär, utan oftast är de plockade från ett album. Och ibland är just den där plattan ett favvoalbum. Som de här som har snurrat hårdast hos Popskolan under 2013:

INDOCHINE - BLACK CITY PARADE
Som den dånat i Skodan till och från jobbet. Fattar inte ett jota vad de sjunger, men det svänger ju. Det räcker för en simpel man som undertecknad. Innehåller även låten med årets obehagligaste video:




LINDI ORTEGA - TIN STAR
Denna undersköna kanadensiska och hennes fantastiska kompositioner i kombination med den unika rösten. Coolness i ett par röda boots. Ja, ni kan ju se for yourselves:




THE LEISURE SOCIETY - ALONE ABOARD THE ARK
Finsmakarpop av stiligaste märke. Levererade dessutom en redig favoritsingel med en finfin video därtill:




JASON ISBELL - SOUTHEASTERN
Ännu en countrydoftande platta med en tillnyktrad man som på sitt fjärde soloförsök hittat receptet för en mer eller mindre fulländad samling låtar. Traveling Alone blev det video av:






LYN SAGA - VENICE
Så här gör man power pop i sann tidig Weezer-anda. Snärtiga melodier och snyggt fräsiga gitarrer. Hjältinna! (dock utan video, men väl en låt till albumomslaget och en annan knepig bild)





KACEY MUSGRAVES - SAME TRAILER DIFFERENT PARK
Lär ha orsakat en smula kontrovers i Nashville med textrader om att det är ok att vara homosexuell samt andra självklarheter. Kyss massor med pojkar, eller flickor för den delen om det är det du gillar. Så sjunger hon i sina vita boots.





Det var ett gäng favvos från 2013, men det finns förstås ett gäng till som snurrat i lurar och bilar under året men det får bli en annan lista och en annan historia. De här sex favoriterna räcker länge. Gott så.

tisdag 24 december 2013

GOD JUL OCH HELA DEN BITEN

Från Nigge, Fru Nygårds, Lilla Sektionen, Systersektionen, Fröken Sally och framför allt Pandasektionen Stråtenbodivisionen till er alla, en riktigt God Jul!

Dagen till ära presenteras Popskolans favvolåtar från 2013. Sköt om er!

God pandajul!

onsdag 18 december 2013

PAUS

När det ska jobbas på kvällar så hinns det inte med så mycket bloggande. Därför har bloggen beslutat att lägga in en pausbild så länge. För omväxlings skull ej bild på panda.

My brother from another mother

måndag 16 december 2013

CIRKULERA I VÄNTAN PÅ EN LISTA

Många springer och letar efter meningen med livet när den finns där rakt framför oss. Och den finns ju inte bara en mening, det finns jättemånga. Nu är jag till exempel inne på min tredje bara i det här inlägget.

Slutet av året betyder listor i massor. Folk som gillar musik tävlar ofta i vem som kan leverera de bästa bästa-listorna. Det tycker jag är lite synd. Under tidigare inlägg har konstaterats att undertecknad inte kan skriva under på bästa-listor. Favoriter från året, javisst, men bästalista? Man missar en stor grej där. Musik handlar inte om kvalitet. Inte ens kvantitet. Det handlar om känslor. Om preferenser. Vad man tycker om. Det har jag för avsikt att presentera innan året är slut. Inte för att nån bryr sig nåt nämnvärt kanske, men kanske kan det frälsa någon musiktörstande där ute. Om inte annat kan jag titta tillbaka om nåt år eller två och rannsaka mitt omdöme. Eller måhända snarare känslan av 2013. Så får det bli. I mellantiden går det bra att fortsätta cirkulera så kommer det ett gäng med listor vad det lider.

lördag 14 december 2013

ETT INLÄGG SOM KUNDE HA HANDLAT OM HÅKAN MEN SOM MEST HANDLAR OM HALLINDIEBANDY

Egentligen borde det här inlägget handla om Håkan Hellströms briljanta spelning på Magasinet i Falun igår, men ibland kommer det saker i vägen. Inte ens den vackra sången Valborg, den ultrasvängiga Mitt Gullbergs Kaj Paradis och den framrasande Ramlar som alltid får mig att hoppa upp och ner som en ivrig bodypumpinstruktör kan få Håkan att spränga in sig före i ledet bland bloggämnen. Hallindiebandy knuffar man inte bort så enkelt.

Att spela hallindiebandy med Lilla Sektionen innebär en ständig kamp att försöka hänga med i målprotokollet. Inte blir det lättare när kreativiteten hos nämnde sektion hittar nya vägar när han kvitterar till 1-1.

- Det finns ingen etta. Då taj jag en femma.

Smidigt. Gör ett mål, sätt upp fem på resultattavlan. Sen kommer man till den obligatoriska bajspausen. Too much information, jag vet, men ska man berätta är det lika bra att göra det ordentligt.

- Haj du tojkat dig i jumpan än?

Nej, men om en stund kanske. Jag behöver lite time-out. Eftersom han har vänt 3-4 till 7-4. Vilket för övrigt renderar följande kommentar:

- Jag tyckej att du äj lite dålig.

Ärlighet varar längst, men såna där uttalanden kan ha en viss effekt på motståndarens inställning och prestation. Som exempelvis att vända 4-7 till vinst med 9-8. Vilket skulle recenseras enligt följande:

- Jag blev jättetjött i sista minuten så det vaj däjföj jag släppte in ett mål.

Aber natürlich.

torsdag 12 december 2013

PANDAS NOT SO MUCH IN SPACE ANY LONGER

Förhandlingarna har strandat. Det tycks inte bli någon filmatisering av den rafflande pandasagan om rymdraket i bambu, besök på månen och cliffhangers av Bobby Ewing-i-duschen-karaktär. Märkligt.

Således kan en uppdatering läggas ut till omvärlden utan att riskera massive spoiler. Dessvärre har hela den här prylen med nekat pilotavsnitt fått negativa effekter på själva storyn. Den har stagnerat. Pandorna har blivit trötta och katten smått apatisk. Lite som sista säsongen av de flesta långkörande tv-serier. Sedan vi lämnade våra vänner I FULLSTÄNDIG LIVSFARA har det på sin höjd uppstått problem av högst vardaglig natur:

* Hur landar man en raket på en äng mellan en sjö och en riksväg? Spoiler alert: man räknar ner från tio till ett och gör inflygningen på diagonalen. Så jävla enkelt att det är löjligt.

* Hur lokaliserar man sin position på jordklotet efter att ha varit till rymds en längre tid? Ett tips från Systersektionen är att man går tillbaka in i raketen, kollar en app på datorn och får koll på var man är. Hade ju varit ett plausibelt tillvägagångssätt om det inte varit för ett pundhuvud till panda som glömt lyset på och dragit krämen ur batteriet i raketmotorn. Så jävla puckat att det är löjligt.

* Hur tar man sig vidare från ängen? Går till sjön och väntar på en förbipasserande båt eller går till vägen och skickar upp tummen i väntan på första bästa bil. En skulle ju tro att vägen är det bästa alternativet och trots att den första bilen dröjer flera timmar är det bättre än att stå vid sjön och förgäves spana efter ett sjödon. Synd då att den enda bilen bara susar förbi och att hela gruppen av människor, pandor och katt får gå hela vägen in till närmaste tätort, Gråby.

* Hur stillar man hungern i Gråby? Inte det största av plejs och med ett utbud av mathak som inskränker sig till a) korvkiosk, b) pizzeria samt c) sportbar med irländskt-klingande namn blir det en enkel match. På frågan svarar man c).

* Var ska man sova efter att ha ätit sig proppmätt? Det är det som är kvällens cliffhanger. INTE DIREKT NÅGON SOM ÄR I LIVSFARA SOM DEN DÄR GÅNGEN NÄR RAKETEN TYCKTES PÅ VÄG ATT STÖRTA! Cliffhanger? Pffft.

Stagnation kanske är en allt för mild beskrivning i sammanhanget. Kollaps verkar mer adekvat. Men småsektionerna verkar nöjda. Gott så ändå. Om storyn inte havererar fullständigt återkommer bloggen möjligen i ämnet framledes.

onsdag 11 december 2013

ATT FIRA LUCIA

Det finns få företeelser så bedårande som ett luciatåg bestående av små människor i åldrarna 2-5 år. Ändå sitter jag här och tänker att lite kritik mot de moderna luciaföljena vore på sin plats.

Nu är det ingen direkt riktad kritik mot just det briljanta tåg som bevittnades tidigare ikväll i en bystuga hyggligt nära vårt rödmålade hus. En enastående lucia följd av tomtar och pepparkaksmänniskor. Traditionellt och otraditionellt på samma gång. Bra så. Men nu är det snarare en bredsida mot de in-box-paketerade traditionella uppsättningarna det handlar om att leverera. Lite som att bryta upp invanda spelsystem i lagsporter. 4-4-2, 4-3-3 eller 4-5-1 i fotboll? Nä men, hitt på nå nytt liksom. Lucia, tärnor, stjärngossar, tomtar och pepparkaksfigurer. Justera lådan lite för variation. Låt mig ödmjukast föreslå:

* Katt med strut. Kan man ha med barn i tåget kan man ha med djur. Bra humorpotential.

* Tomtepanda. Förutom utmaningarna att tillverka en tillräckligt stor luva och få pandan att odla skägg så föreligger en enorm gullepotential. Kramkapaciteten på en dylik figur = monumental.

* Lådbil med förare. Bryter av det traditionella på ett utomordentligt effektivt sätt. Kan emellertid uppfattas som allt för progressivt tänkande och bör endast införlivas i ekipage som redan provat katt- och pandapunkterna ovan. Något för 2014 med andra ord.

* Troll. Nuförtiden verkar trollen mest hänga på diverse forum på datawebben. Det är dags att re-claima trollen. Rätt in i luciatågen med dem bara!

Jag vill härmed understryka att ovanstående blott utgör mina egna inte helt övertänkta propositioner. Om era lussande barn är rädda för troll eller pandor kan dessa med fördel bytas ut mot exempelvis sjölejon eller afrikanska elefanter. Eller mindre skrymmande kreatur om det är dåligt med utrymme. Det är bara er fantasi som sätter gränser. Samt eventuellt vissa djurrättslagar.

måndag 9 december 2013

PANDAS IN SPACE

Hoppas ni har sett årets julkalender på tv. Den är nämligen lite kul för vuxna och väldigt spännande för barn. Dock: sjukt orealistisk.

Som motvikt till tids- och rymdresande stenåldersfamiljer har vi därför de senaste dagarna skapat vår egen story om rymdfarande pandor. Lite som man gör så där när man ska försöka få barn att sova. För att rekapitulera och fylla i er i loopen:

Mr Panda och Panda (en anonym panda som inte vill skylta mer med sitt namn än så och som utgör resesällskap, pandor vill ogärna resa ensamma) börjar sin pandastronautiska bana genom att på nolltid uppföra en rymdraket mestadels i bambu. Ni som är lite alerta märker redan nu att verklighetsanstrykningen i den här storyn är av en helt annan dimension än den tv-sända hittepågrejen. Fast ingen pandastory utan komplikationer. Alla som har nån som helst koll på pandor och bambu i kombination med varandra anar kanske en smula oråd redan på det här planet. Men. Bygger man en bamburaket av tillräckligt mycket bambu så räcker den till en månfärd, men inte mycket mer. Euforisk känsla vid månlandning kan lätt förbytas till en känsla av att ha kört fast när halva raketen är så att säga uppäten.

Nu är det inget som rör en panda i ryggen att ens månraket är till hälften uppäten, trots att man just landat på månen. Det betyder ju bara att det finns en hel halv raket kvar att festa lös på. Och i just de här pandornas fall är deras räddning att en familj mer eller mindre samtidigt har landat på månen (kanske lite osannolikt, men ändå en gnutta trovärdigt om man frågar mig. Större mirakel har hänt) och erbjuder sin hjälp att ta med dem tillbaka ner på jorden igen (användbart uttryck även på månen). Dock: innan dess turas människorna (Lilla Sektionen, Systersektionen, Fru Nygårds och Fadern) om att sätta världsrekord i längdhopp genom att hoppa inte mindre än 43 meter och 23 centimeter. Tills de kommer på att det inte bara är världsrekord, det är banne mig galaktiskt rekord! Fantastiskt.

Så är det dags att lämna vad som är kvar av bambuskapelsen, klättra in i människoapornas raket, spänna fast sig och åka hem. Pandorna får ta extrasätena som människorna förutseende nog byggt in i rymdfordonet precis bredvid kattplatsen som ockuperas av Fröken Sally. Nedräkning från 10 till noll (alla förutom katten räknar ner och leker raketen) och avfärd mot jorden.

Det är ungefär så långt vi har kommit. Senaste avsnittet (som berättades ikväll) slutade med en enorm cliffhanger där färden mot jorden började lugnt med att passagerarna först såg Afrika, sen Europa, följt av Nord- och Sydamerika. Men rätt som det var siktades hus och träd och där fick vi lämna våra vänner för idag. I FULLSTÄNDIG LIVSFARA!! (nynna gärna på lite spänningsmusik för bästa effekt)

Vi kommer inte demaskera mer av handlingen här eftersom nästa års tv-kalender med stor sannolikhet kommer handla om just rymdfarande pandor. Ni kan se ovanstående som ett pilotavsnitt. Det blir skönt för alla inblandade att få en lite mer jordnära historia att relatera till julen 2014. Tack för ert stöd.

söndag 8 december 2013

OM KATTER SOM VAKTER

Den som uppfann katten gjorde det högst sannolikt inte i syfte att använda den som någon slags vakt över huvud taget. Förmodligen avsågs katten som innovation snarare tjänstgöra som raka motsatsen till vakt. Alltså som katt.

I sann popskole-anda tar vi några exempel i ämnet.

Dörrvakt
Några av jordens sämsta dörrvakter är katter. Signifikativt för samtliga är att de går in eller ut så fort dörren öppnas. Antingen är de dåligt utbildade eller så bara kör de sitt eget race och är nåt slags rebeller inom sitt skrå och sin art. Eller så är de bara dumma i huvudet. Katterna alltså.

Badvakt
Utmärkande för merparten av badvaktande katter är att de inte gillar vatten (för övrigt är några av jordens sämsta badvakter katter). Nu är det inget som i sig hindrar en katt från att vara verksam som badvakt vid exempelvis ett badkar innehållande två badande barn. Men faktum kvarstår: Skulle det bli skarpt läge är katten som badvakt förhållandevis värdelös till följd av den kroniska vattenskräcken. Och något puckad.

Julgransvakt
Låt aldrig en katt ansvara för säkerheten vid en julgran (tro det eller ej, men några av jordens sämsta julgransvakter är katter). Katastrofalt (no pun intended) beslut. Det finns ingen nu levande katt som opererat i julgransbranschen och inte har förväxlat sig själv med julgranspyntet. En katt som julgransprydnad är en dåligt katt. Samt en lite småkorkad sådan.

Livvakt
Med tanke på kattens rykte som flerlivad torde den vara något av en världsmästare på att vara livvakt. Så är icke fallet (snarare förhåller det sig som så att några av jordens sämsta livvakter är katter). Om kattdjuret är undermåligt som dörr-, bad- och julgransvakt är det ingenting mot hur fullständigt värdelös den är på att vakta andras liv. Man bör ha i åtanke dess rovdjursinstinkter och därmed totala brist på empati för andras liv, särskilt möss och småfåglars. Anlita således inte en kissemiss som livvakt. Om du ändå avser att göra så är du förmodligen inte så lite obegåvad som människa. Inte cool.

Med ovanstående sagt måste man ändå ge katten att den är närmast oproportionerligt förstklassig när det kommer till att vara katt. Formidabel rent av.

torsdag 5 december 2013

ATT ÄTA JULBORD

Att äta julbord är en påminnelse om varför jag inte har gjort just det på en herrans massa år. Eller äta julbord och äta julbord. Man äter faktiskt inte själva bordet utan det som är på det. Men det kanske ni redan visste.

Att äta julbord är en påminnelse om att det är bättre att sprida ut matintaget över ca en vecka än att smälla i sig det på en enda kväll. Det finns till exempel ingen rimlighet i att öppna ätandet med sju olika sorters sill, lite pepparlax, kokt potatis för att fortsätta med sex olika sorters korv, rostbiff, skinka med mera och sedan gå in på varmrätterna. Det är ju inget annat än helt vansinnigt knasigt. Och då har vi bara kommit halvvägs. Varmrätterna utgörs av - som sig brukar - köttbullar, prinskorvar, revbensspjäll, janssons frestelse, potatis och säkert nåt mer som jag glömt till följd av total mättma. Sen var det där med dessertbordet. Tur en inte är så sockerskadad och håller sig till en glasskula och lite frukt. Glass, mousse, kakor, godis och såna där prylar. Ni fattar ju själva. Kaloriintaget. Och dryckesmässigt höll jag mig ändå till vatten, lagrad julmust och te. Men ändå. Satans vansinne på ett bord i juletid.

Så imorgon äter jag julbord igen. Så klart. Med alkoholhaltiga drycker. Två veckors samlat matintag på två dagar. Effektivt.

tisdag 3 december 2013

ETT SLAGS SUMMERING AV HELGEN VECKA 48

Egentligen bör man och kvinna lyssna på Bob Hund helgen vecka 48, men jag har inte tid med det den här gången. Jag lyssnar på fotbollssånger istället.

Till följd av fotboll och kanske även en mindre mängd alkohol uppstår lätt en viss trötthet vid hemkomst till fäderneslandet som i sin tur kan få en att hemfalla till att stöpa om sin blogg till nån slags jävla bilderbok. Så kan det gå ibland. Här kommer de mest spännande bilder en människa kan beskåda julmånaden 2013:


Det är så lätt att se glad ut på en fredagskväll i slutet av november. Det är ju innan man vaknar upp och fejsar att det är lördagsmorgon.


Men ett besök på Borough Market lördag förmiddag blir ett wake-up call för en gubbgrupp med kollektiv betongkepa när den inser att ett par piggsvin har dekapiterats för att utgöra nån slags dekoration hos en nasare som säljer diverse obskyra flådda djur. De verkar ha lite mer otur än vi och ser inte så pigga ut som namnet antyder.


Den som säljer fransk kaninsadel borde gå på sinnesundersökning. Eller så kanske det inte är en cykelsadel så som jag föreställer mig. Det kanske är nån annan slags sadel. Socialdemokratisk adel möjligen. Troligen. Vi går på puben istället och försöker skölja ner dessa avarter till mänsklig föda.


Sen när en går på sunkpub i Charlton före match och skickar ner en högst tvivelaktig hög med kycklingkebab ackompanjerad med pommes - på tal om avarter till mänsklig föda - kan det vara skönt att hitta sin plats på läktaren. Längst ner i hörnet med ett gäng riktiga gubbar på raden bakom. Tryggt.


Tänk att en vinst med enda målet på bortaplan kan få ett gäng unggubbar att bli så glada. Eventuellt har ölen och juldekorationerna i den brittiska hufvudstaden något att göra med det hela också.


När en sen har varit glad en hel helg och kommer hem till familjen blir en ännu gladare. Och ivrig att uppdatera matchlistan i sitt mest omhuldade spread sheet. För det är ju det alla gör när de kommer hem från UK. Väl?

lördag 30 november 2013

IGÅR KVÄLL

Om man ska sammanfatta gårdagkvällen kan man med fördel använda frasen på andra raden.


torsdag 28 november 2013

UNGEFÄR PRECIS DET HÄR SKA JAG GÖRA I HELGEN

Sverige får klara sig utan nio svenska Ipswichsupportrar den här helgen. Eventuellt kommer nationen blöda ymnigt under vår bortavaro, men vi får ta risken och hoppas att patienten trots allt överlever. Vi ska ju bara till England ett par dar.

Möjligen kan helgen innefatta provsmakning av någon eller några såna här:

Kanske världens finaste ale
Ovanstående aktivitet är inte på något vis tidsbunden utan kan inträffa mer eller mindre när som helst mellan 11 på förmiddagen och midnatt. Det känns alltid tryggt att ha den flexibiliteten när det kommer till den ädla konsten att avsmaka den gyllene brygden. Något mer inrutad är aktiviteten som är själva föremålet för vår resa. Det är sjukt sällan de flyttar fotbollsmatcher för att passa nio personer från Sverige efter deras personliga önskemål. Sjukt sällan. Därför tänker vi infinna oss i god tid före kl 15 lokal tid längst fram på den här bortaläktaren på The Valley:

We're all following Ipswich och hela den biten
Nu kommer det vara ett par tusen på den läktaren istället för ett par hundra som Yeovil lyckades släpa med sig senast jag befann mig på Charltons hemmaplan (OBS, ej på gräset utan på läktaren).

Vad kan man mer roa sig med när man ändå är på plats i en stad som bjuder så mycket att man mest blir stressad över allt man inte hinner med? Man chillar och äter frukost tänker jag. Britterna har en oerhörd talang för frukost. Om jag inte kommer ihåg fel så uppfann de bacon redan på 1200-talet. Vi bor på ett hotell som kör fett fet frukost. Allt annars vore givetvis tjänstefel. Back bacon, äggröra, brittisk korv och vita bönor. Toppa med med en halv frukt och en balja te och du har täckt hela kostcirkeln. Löjligt att ta upp här förstås för det visste ni ju redan, men det är viktigt att man blir påmind så ingen kommer dragandes med att det på något sätt skulle vara en ohälsosam start på dagen.

Kanske världens vassaste DVD
Icke att förglömma bland favoritaktiviteter i UK är att åka tub och pendel. Min favorit Northern Line (svarta linje) kommer dessvärre inte att trafikeras särskilt mycket denna gång. Dock har undertecknad spenderat så mycket tid på just den linjen att det vore bra om t ex Circle Line och pendeltågen får sig en släng av restiden. Kan ju bli kul det här.

Avslutningsvis avslöjas endast här och nu att bloggen inte tänker komma med något tips vad gäller utgången av match 8 på Stryktipset. Däremot kan avslöjas att väskan är packad med pass, biljetter, ett par strumpor, t-shirts och en mobilladdare. ITFC Sweden-flaggan hänger förstås också med. Ni önskar också att ni hade en när ni ser hur fin den är:

Kolla, där har vi ju en snygg fru också. Elegant.
Ha en trevlig helg så hörs vi då. Cheers!

onsdag 27 november 2013

MINIBANDY - INNEBANDY - INDIEBANDY, INTE FAN VET JAG VAD DET HETER

Jag skulle - utan att ljuga - kunna säga att jag har varit och tittat på en match i Superligan i innebandy (de envisas med att kalla det innebandy av någon outgrundlig anledning) men det vore direkt skadligt för min image så det tänker jag inte säga. Men, i alla fall. Om vi säger så här då: de har tagit bort ribbstolarna.

Det började med att det hette minibandy med små mål och inga målvakter. Nu heter det plötsligt innebandy med stora mål och jävligt skitstora målvakter som ser ut som obeväpnade ninjor från Star Wars 9. Således utan kaststjärnor märk väl, även om det förmodligen skulle revolutionera sporten som sådan. Synd att de inte tänker lite utanför lådan i just kaststjärneaspekten. Men ta bort ribbstolarna, det har de inga problem med.

Ribbstolsfritt. Skandalöst. (bilden förstås tagen av en kompis)
De här spelarna som de har på plan är också från nån science-fictionfilm. De springer sjukt mycket och passar till varann som om de hade magnetlasersvärd som suger in bollen varje gång den kommer i närheten. Sen skjuter de jävligt skithårt. Inte ens Star Wars-målisarna hänger med. Det ena lagets målisar (de fick byta för den första stod och tittade så mycket efter de saknade ribbstolarna att han släppte förbi sig tio bollar in i nätmaskorna) hade en sjukt jobbig afton med elva mål i arslet. De hade haft det mycket lättare om ribbstolarna suttit kvar.

Om den här sporten ska få någon sorts trovärdighet bör de vidta en rad åtgärder. Inget särskilt egentligen, men några smärre justeringar så kanske den här sporten också kan få några utövare:

* Byt namn till Indiebandy. Det fattar ju vem som helst att innebandy är helt hopplöst.

* Kasta ut målvakterna, helt överflödiga människor. Krymp tillbaka målen till ursprungsstorlek.

* Om hela det här målvaktskonceptet tvunget måste leva vidare, förse åtminstone burväktarna med något häftigt tillhygge. My weapon of choice är definitivt kaststjärna, men jag tycker ändå att man måste vara öppen för förslag. Yxa, pepparsprej eller blomspruta, you name it, kör en brainstorming på nästa förbundsmöte.

* Ta tillbaka ribbstolarna. Bara fördelar. Bra publikplats, man kan köra grymma stretchövningar och ev målvakter kan öva på att kasta kaststjärna.

Feel free att skicka ovanstående genialiteter till Superligans styrelse (jag är tämligen övertygad om att 95% av läsekretsen står bakom ovanstående briljanta idéer för att ta sporten till nästa nivå). Ni övriga 5% kan väl tänka över era prioriteringar och fortsätta spela innebandy om ni nu tycker det är så jävla roligt. Utan ribbstolar.

tisdag 26 november 2013

SEKTSKOLAN - LEKTION 6

Nu kanske gemene man och kvinna tänker att Sektskolan är över. Ingalunda. Vi måste avhandla den här sekten som styr i sitt eget universum i det här huset vi bor i.



Let me introduce: Överstepandan. Ni förstår ju själva. En gigantisk bambugnagare i rosa fleecetröja. Järnhanden hen styr med. De hårt styrda följarna - som inte bara drömmer om att få mysa i den rosa ledartröjan en dag - lyder varje vink från Översten. Vilket skulle bevisas:



Låt mig säga så här, ovanstående är inte ett naturligt habitat för en sektpanda. Utan Mr Panda-i-rosa-fleece skulle de aldrig någonsin softa i en soffa framför en laptop. De skulle softa i en skog av bambu. Men enligt övergurun är bambu pandadjävulens påfund. Sekten i vårt hus livnär sig således enkom på luft och kärlek. Dalaluft och kärlek från Överstepandan. Givetvis en livsfarlig kombo. Särskilt som pandan i toppen smörjer kråset med hästkorv. Den listige rackaren.




Som av en märklig sinkadus har sommarens misslyckade rekryteringsförsök av nedanstående varelse (som för övrigt huserade i vår hage) sammanfallit med den plötsliga fäblessen för ovan nämnda korv av häst.



Vi har alltså inte sett röken av den ovan avbildade kusen sen i somras (åtminstone inte i den form som syns på bilden). Coincidence? Skulle inte tro det.

Har du också en panda i ditt hus som klär sig i dubiösa kläder och vars uteslutande kost är ett större fyrbent djur i korvform? Du kanske skulle fundera på att ta en kurs och gå en liten sektskola? Det är ditt val, men låt oss säga att det är en stark rekommendation. Annars kanske du snart har en foliehatt på skallen och ser ut som en panda.


Har du häst? Håll i foliehatten säger jag.

Det är ingen dans på rosor att parallellbo med en pandasekt, om någon nu trodde det. Kom inte och säg att ni inte är varnade. Sektskolan episod panda är över. Sov gott.

måndag 25 november 2013

DET VAR INTE JAG, DET VAR FJÄRRKONTROLLEN

VAB. Vad gör man? Heter man Lilla Sektionen spelar man gärna Mario Kart. Själv.

- Jag kan spela lite med dig idag (pedagogiken från en farsa som bryr sig kära vänner. Den pedagogiken).

- Vet du ens huj man göj? 

Han är 4 år. FYRA ÅR. Vem har lärt honom att vara så spydig? Vet jag ens hur man gör, my ass. Vänta du bara din lilla räka.

- Pappa, vi kan ta en lätt bana.

DU KAN VA LÄTT BANA! 

Nu sa jag inte det, men det var ganska mycket så jag tänkte (fast inte så högt kanske), det var det. Vem tror han att hans farsa är, Fred Flinta? Nu råkar jag faktiskt besitta vissa skills när det gäller att ratta ett fordon av overkligt snitt mellan svampar och diverse andra hinder. Så. Jag vinner första racet tämligen komfortabelt och det känns viktigt att visa var skåpet ska stå. Det är sen det börjar köra ihop sig en smula.

- MIN HANDKONTROLL FUNKAR INTE!!

Så där gapar bara extremt desperata förlorare och jag ber om ursäkt på förhand, men man måste ändå lämna in en protest. Samtidigt går det inte att låta bli att imponeras av att han - den där Lilla Sektionen - har lyckats fixa min kontroll (jag tror han mutat den genom att sticka till den några hundringar och sagt att den ska ta med sig sin tjej ut på finmiddag) så att den svänger åt fel håll på den svåraste banan. Snart börjar han väl fixa matcher på FIFA 13 också. Jag skönjer ett mönster. Tiden springer ifrån mig. Jag är sån jävla farfar på det här.

söndag 24 november 2013

ALLVARLIGT

Dagens språkbruk alltså. Allvarligt. Förvisso pratar vi om sjuåriga tjejer här, men vi måste prata lite om det här. Allvarligt. Typ.

Ponera en samling av närapå dussinet av ovanstående typ av människor. Trevlig och lustig ansamling det. Men språket. Allvarligt. Vi snackar en omistlig vokabulär som ska innehålla följande räcka glosor.

Liksom
Har klamrat sig kvar på listan ända sedan undertecknads dagar i första klass. Seglivad vokabel.

Asså
De har bra koll, de får man ge dem. Asså är ett fantastiskt användbart ord. Allvarligt asså.

Så här
Gärna utan mellanrum. Typ så'är. Klämmer de in i alla möjliga yttranden. Kreativa rackare.

Typ
Typ ett av de mest irriterade orden i det svenska språket. Skiter väl de i.

Allvarligt
Kanske det mest frekvent brukade ordet under sammankomsten. Gärna med ett eller två outtalade frågetecken kombinerat med ett utropstecken. Typ: Allvarligt??!

Hänger ni med? Förmodligen inte. Tänk så här: Allvarligt asså? Måste man typ liksom, så'är...allvarligt?! Typ.

onsdag 20 november 2013

SEKTSKOLAN - LEKTION 5

En sekt behöver inte vara av ondo. Den kan snarare vara av godo med rätt ledare och med ett följe som inte gör så mycket väsen av sig. Jag gör inte så mycket väsen av mig och ikväll tror jag mig ha funnit en ledare som är alldeles rätt.

Utforskare. Vi är utforskare. Utforskarna. Bra namn. Förutom undertecknad har vi en dryg handfull medlemmar. Vi skriver jag, men det är hen som bestämmer. "De villde va me mig", sa hen. Och det är ju allt som behövs för att starta en sekt. Om apostlarna också är av samma apatiska natur som de här sovande lirarna på bilden är man i hamn.

Sover i osynliga sovsäckar
Gänget som följer:

Fotbollskillarna
"De är hopplösa att väcka.", som hen som bestämmer säger.

Paddington
Typisk sektbjörn. Helt menlös och ligger mestadels under radarn. Bra följare, håller ledaren på gott humör.

Teo och Leo
"De vaknar alltid samma tid. De är inte alls hopplösa." Skönt att hoppet lever för jordens enda sektvarandes tiger- och leopardkombo.

Kaninen
Gruppens lilla upprorsmakare. Väldigt hårt hållen kanin, hänger mest i krokspännbandet som sektordföranden använder för att tukta uppstudsiga element. Irriterar ofta genom att dra sig själv i svansen för att spela gonattvisor.

Hangarounds
Diverse gosedjur lånas in från Lilla Sektionens gosedjurspark. De kommer och går lite som de vill. En av få sekter med en öppenhet som sällan förknippas med dylika sammanslutningar.

Sektledaren
Svårfångad på helbild, dock kan hens ena ben och tillhörande strumpa skymtas på bilden ovan. Det är så med karismatiska personer med förmågan att trollbinda en hop människor och djur, de har full kontroll. Deras minsta fingervink följs av gruppens individer. Det är häpnadsväckande. Än mer förbluffande är det faktum att just den här ledaren inte är äldre än 4 år. Hen har framtiden för sig alltså. Kan bli hur stor som helst den här sekten. Utforskarna. Kom ihåg var ni läste det först.

måndag 18 november 2013

SEKTSKOLAN - LEKTION 4

Enligt vissa element i min omedelbara närhet behöver en sekt inte ha varken religiösa, domedagsliga eller utomjordiska förtecken. Man kan tydligen även sortera in sådana jordnära sammanslutningar som supporterklubbar till engelska fotbollsklubbar i systemet. 

Visst, närmare 200 medlemmar, men det gör väl ingen sekt i sig? Då skulle ju Bamseklubben vara en sjujävla sekt. Nog för att björnen i fråga har många polers av ytterst tveksam karaktär. Vi har redan avhandlat sköldpaddan med det orimligt rimliga skalet, kaninen med det sjukliga förhållandet till morötter och inte minst björnen själv i de blå hängselbyxorna som frekvent slickar i sig spetsad honung. Men nu skulle vi inte prata om Bamseklubben. Vi ska återgå till ordningen och supporterklubben ovan.

En karismatisk ledare som med minsta vink kan få sina följare att lyda blint. En sån skulle den här klubben ha för att bli lite mer sektliknande. Det har den inte. Den har en halvtrött snart medelålders spinkig snubbe som gillar att göra medlemskort och planera resor till de brittiska öarna. I bästa fall kan han få en utvald klick av de närmare tvåhundra att ta sig till Suffolks residensstad samma helg. Vid närmare eftertanke kan även hopen samlas på en och samma pub. Kanske till och med förmås att dricka ale på rekommendation. Karisman må lysa med sin frånvaro, men nu börjar jag se vad ovan nämnda element försöker antyda. Här finns en enorm sektpotential! Lite oklart dock hur själva snärjandet ska gå till. 

Kanske samla alla på samma hotell, beslagta passen och avkräva en deposition om £100? Det här kan bli hur stort som helst. Portman Road kan vara vår ark, manager Mick McCarthy den enfödde sonen och den framlidne Sir Bobby Robson vår helige ande. Eller, ja. Det är ungefär så vi jobbar redan nu.

Om vi inte återvänt i april 2014 kan ni väl skicka ut en kidnappningspatrull, ok? Tack för hjälpen. 

torsdag 14 november 2013

SEKTSKOLAN - LEKTION 3

Hur du märker att du kanske är med i en sekt. Några typiska situationer:

* Din huvudsakliga vardagssyssla består i att knacka dörr och dela ut mer eller mindre informativa broschyrer.

* Du är övertygad om att en normal arbetsdag består av 16-18 timmar om dagen med att flytta jord från ena sidan till den andra i din ledares trädgård. I fem år.

* Du glömmer helt och hållet bort vad din mamma och pappa har lärt dig och börjar hoppa i en soffa i en tv-show.

* Du står och hänger vid närmaste busshållsplats 12 timmar om dygnet. Inte för att du väntar på bussen utan för att det är här den utomjordiska arken ska plocka upp dig.

* Du bor i en tegelbyggnad utan fönster. Det ser inte bra ut.

* Du är kidnappad av folk som inte har för avsikt att kräva någon slags lösensumma utan bara tycker att du är snett ute. Väldigt snett.

* Du räknar dagarna till domedagen och du har börjat om att räkna femton gånger.

* Din bästa kompis är en snubbe som är med i en sekt.

* Alla dina pengar är någon annans pengar och alla dina tankar är en produkt av tankarna från den som har dina pengar.

Det finns några till, men de ska vi inte rapa upp här. Men om det skulle vara som så att du känner igen dig i någon av ovanstående kan det vara idé att byta umgängeskrets (såvida du inte av misstag glömde att sätta in fönster när du byggde ditt hus, bara hoppade i soffan för att kolla hållfastheten eller blev kidnappad på lattjo).


onsdag 13 november 2013

SEKTSKOLAN - LEKTION 2

Att anstifta en sekt. Lättare än det låter faktiskt.

Som potentiell sektanstiftare gäller det först och främst att anlita en redig knäppgök som chefsideolog. Med anlita menas i detta fall till 99,9% att engagera sig själv som förgrundsgestalt. Skulle du utgöra den promillen som inte själv vill anföra en hord av blint följande lärjungar kanske en granne, arbetskompis eller ett nära anhörigt djur kan tänka sig att ta sig an uppgiften. Det kan vara på sin plats att informera om att sektledande djur hör till ovanligheterna.

Väl i position för att styra hären av vilsna själar finns några generella prylar som sektledare brukar lägga sig till med och som kan vara nyttigt att känna till. Observera dock att de enda som (i bästa fall) kommer att uppskatta dina nya nycker är medlemmarna i sekten. Inte för att det är något du bryr dig om eftersom utomstående inte är något du som Mr Sektchef fäster någon större vikt vid. Du har nämligen högst troligt fullt upp med att medelst en tämligen aggressiv inställning manipulera din nyfunna fårskock.

För att få ett helt gäng som följer dig utan eftertanke gäller det att jobba från grunden. Det duger inte bara att stänga ute övriga samhället, vara aggressiv och avfärda all kritik som humbug. Nej, du behöver en duktig saga. Inte nåt mesigt tjafs som i den där boken de kallar Bibeln. Ska du dra igång en sekt får du banne mig visa lite tåga och kreativitet. Typ nåt sånt här:

* Namnge själen med ett coolt sci-fi-namn och gör den odödlig. Gör sedan så att den odödliga själen åker till planeten Mars för att avlägga rapport, följt av tömning innan den far tillbaka till jorden för att ta plats i en ny kropp. I USA tror ca 25 000 personer (3 500 000 om kyrkan, öh förlåt sekten, själva får räkna) på bland annat den här grejen.

* Bli kontaktad av en representant från en icke-jordisk civilisation. Jobba järnet för att få ett land att ställa upp med utrymme för att få bygga en ambassad för ovan nämnda utomjordingar. Klart färre anhängare än föregående sammanslutning.

* Kolla i almanackan om du kan hitta ett lämpligt datum för jordens undergång (väldigt populärt upplägg för övrigt). Det är klart fördelaktigt om apokalypsen ligger längre fram i tiden än typ våren 2014. Dra till med nåt på 2020-talet så har du lite tid på dig att vilseleda dina för stunden svagsinta följare samt justera undergångsprofetian rent tidsmässigt. När du väl har snärjt din skara kan du i stort sett ändra tidpunkt för harmageddon efter eget tycke och smak. Kombinera gärna med någon slags farkost från ett okänt ställe (gärna en annan galax eller från alternativ dimension) som räddar just din lilla grupp av sanningssägare.

Så. Är du fortfarande sugen på att starta en sekt?

Ja => för mänsklighetens skull måste jag be dig att söka hjälp. Omgående.
Nej => Fortsätt som vanligt.

Sektskolan fortsätter en annan dag. Precis som vanligt.

tisdag 12 november 2013

SEKTSKOLAN - LEKTION 1

I gårdagens prolog ställdes en fråga om man ska skoja på lattjo när det gäller sekter och allt runt hela den biten. Den som hamnar i sektliknande förhållanden kan som bekant råka rätt illa ut, även personen ifråga själv inte alltid behöver vara av den uppfattningen. Men därför börjar vi där. 

Här kommer några pointers om någon dyker upp som gubben i lådan och lockar med evigt liv, rymdresor eller kanske en ark som enligt högst osäkra källor kommer landa på en is i Piteå för att ta med just den lilla grupp om 47 människor - som du kommer tillhöra om du bara suddar ut din personlighet en smula - till en annan plats och därmed undgå jordens undergång med en hårsmån. Som potentiell anhängare till en sekt bör du därför ha följande tre enkla steg i minne:

1. Gå inte med i en sekt.
2. Om du mot förmodan ändå misslyckas med steg 1: gå ur sekten omedelbart.
3. Skulle det vara så olyckligt att punkt 1 och 2 går i stöpet sitter vi lite grann i skiten här alltså. Vanligaste åtgärd: din närmaste familj får kidnappa dig. Som synes ingen vidare lösning på problemet och dessutom skapligt olagligt.

Summan av ovanstående kardemumma får bli ett konstaterande att vi lovar varandra att inte gå med i en sekt så slipper vi kidnappa folk till höger och vänster. 

Den enda alternativa vägen - såvitt jag kan förstå - att slippa bli slav under en sekt men fortfarande få en liten känsla för vad det handlar om avhandlar vi i nästa lektion av Sektskolan by Nigge: Hur du själv anstiftar en sekt.

måndag 11 november 2013

SEKTSKOLAN - PROLOG

Ibland kan det vara en fördel att driva en blogg som brottas med samma problem som valfri statlig kyrkobyggnad any given sunday förmiddag, nämligen ett försvinnande lågt besökarantal. Ett lysande exempel på ett sådant tillfälle kan vara om man vill starta en sektskola. Och som av en händelse är det precis vad som ska sparkas igång här och nu.

Den här skolidén kommer så klart inte från min egen tröga hjärna utan är pitchad av Min kompis Fredrik. Givetvis. Geniet från Kavelmora. Mina invändningar om att sekter ofta är vassa på det här med repressalier när någon hänger ut dem omkullkastas av ingressen i det här inlägget. Torde vara tämligen ofarligt med tanke på den begränsade (men fantastiska!!) skara som hänger här. Inte så många Raëlianer här va? Om någon av alla de 20-talet medlemmarna i Sverige ändå skulle läsa Popskolan by Nigge så är ni hjärtligt välkomna liksom anhängare av andra mer eller mindre sektliknande sammanslutningar.

Nu ska du väl inte hålla på och skoja på lattjo med folk och deras hängivna tro på något? Jag ser det som högst osannolikt att det kommer att gå att hålla en sektskola utan att göra det. Den som följer Sektskolan får se. Efter prologen kör vi första kapitlet och för att inte vara allt för lössläppt följer förmodligen andra kapitlet. Sen får vi se åt vilket håll det urartar. Medlemmar av Sektskolan by Nigge: följ er ledare in i den enda sanna sektskolan!

lördag 9 november 2013

ATT ÖVERLEVA EN VÄNDA PÅ EN VÄLDIGT STOR MÖBELAFFÄR

På lördagar samlas traditionellt majoriteten av en kommuns vuxna invånare på soptippen. Inte nu längre i den här delen av världen. De (vi) samlas nu på en närmast oändligt stor handelsplats som företrädesvis säljer billiga möbler.

Övriga familjen är på återbesök efter att ha närvarat tidigare i veckan och en anar ugglor i Bagarmossen när personalen känner igen småsektionerna. Ändå går första biten bra (som det brukar göra), även om det börjar skava efter tio minuter, en kvart sisådär. När en inser att det avverkats 2 avdelningar, vilket betyder att det är 25 kvar.

Du kan va genväg

Visst kan kök & vitvaror, matplats och bokhyllor avverkas utan större plågor, men sen börjar det köra ihop sig. Alltid när tygavdelningen nalkas börjar humöret sänkas till ej acceptabel nivå. Det är då man får ta en genväg till ta-det-själv-lagret. Funkar ca 10 månader om året, dock ej idag. På denna oas av högt i tak och anonyma varor i platta paket är för närvarande härbärgerat ett fullständigt överflöd av julsaker. Christmas overload. Är det ingen som talat om för Ingvar att det är närmare sju veckor kvar till jul? Den här avdelningen är utan tvivel satans påfund och riskerar att ta livet av en mängd folk inom en snar framtid. Men den får ju å andra sidan tygavdelningen att framstå i bättre dager. Alltid något.

Annars är det för all del ett trevligt möbelvaruhus. 32 000 fekking kvadratmeter. Kapacitet för att samtidigt innefatta ca 40 000 miljarder människor. Utan tvekan bra förvaringsutrymmen.

Även om humöret var nere i skosulan när det äntligen vinkas adjö är det uppmuntrande att det inte ligger några värmeljus i shoppingpåsarna. Och inte är det någon slump att nästa anhalt blir det nyöppnade Systembolaget. Bra plåster på såren.

torsdag 7 november 2013

ATT VÄCKAS AV ETT TALANDE KYLSKÅP I MINIATYR

Rubrikmässigt talar den sitt tydliga språk. Precis som det lilla kylskåpet i fråga. Det är inte så att det hör till ovanligheterna i Stråtenbo att en vuxen människa blir väckt av a) ett barn, b) en katt eller c) en kombination av a) och b). För en månad sedan blev jag dessutom väckt av d) en skenande häst som studsade mellan väggarna i vårt portlider. True story faktiskt, ej någon påhittad figur! Inget kan dock jämföras med skräcken att vakna till en talande kylanläggning för hushållsbruk.

Ponera att djupsömn precis inträtt och att den blir abrupt avbruten av följande meddelande:


Klockan är 03.30 och garantier kan härmed lämnas om att man inte är sugen på att lära sig ett jävla dugg om mat, än mindre försöka trycka in en matbricka i den där lilla luckan. En matbricka?! Det måste ha blivit fel i översättningen.


Ja, jag vet. Men när en ändå är uppe blir en ju lite nyfiken på vad den vill plus lite trigger happy. Plus att en man inte är vid sina sinnens fulla bruk vid den här tiden på dygnet. Ytterligare plus att man behöver hjälp med alfabetet för att fatta nåt över huvud taget av vad som pågår.


Mycket artigt och hela den biten, men om jag får bestämma kommer batterierna inte nära den där grejen igen och låt oss inte leka varken nu eller nån annan gång. Låt oss skeppa kylskåpet till någon bättre behövande. Och det kan inte vänta. Any takers?

onsdag 6 november 2013

OM EN FIGUR SOM ÄR LITE PÅHITTAD. ELLER INTE.

Se gärna det här som den avslutande delen i trilogin om figurer som är lite påhittade. Som sig bör är det i tredje delen som hela säcken ska knytas ihop. Det kan ni dock fetglömma i den här trilogin.

- Jultomten, finns han? (förväntar ett svar som kan avrunda trilogin med största möjliga inbäddade dramatik)

- Ja. (ett svar med inte allt för maximerad spänningshalt)

- Är inte han påhittad? (så kallad ledande fråga)

- Nej. (han verkar säker på sin sak)

- Så han finns alltså? (bäst att förvissa sig om att han förstått saken rätt)

- Ja. Men han visaj sig baja på julafton. (aber natürlich)

Kanske inte så dramatiskt slut som en hade hoppats på, men alla trilogier kan inte vara dramaturgiskt fulländade. 

Men då kan ni se fram emot att möta Jultomten på julafton medan ni kan komma ihåg att dunderglömma att ni kommer få se någon parad av Bamse, Skalman, Spindelmannen, Pippi Långstrump, Barbie eller Loranga i livs levande livet. Om ni mot förmodan ändå gör det kanske det är dags att överväga ett medicinbyte. Slut på trilogi.

måndag 4 november 2013

OM FIGURER SOM ÄR LITE PÅHITTADE - THE SEQUEL

De flesta uppföljare kommer efter ett par år eller tre. Det är inte riktigt så vi jobbar här på Popskolan by Nigge. Här kommer fortsättningen fortare än kvickt, innan järnet hinner svalna så att säga. Det förhåller sig nämligen som så att det under dagen seglat upp ett antal ytterligare figurer som enligt säkra källor är en smula påhittade. 

Pippi Långstrump 
Lika lite som Bamse kan balansera en stenbumling på pekfingret, lika lite kan Efraimsdottern lyfta en prickig häst med en arm.

Loranga 
Delvis påhittad beroende på vilken Loranga man refererar till. Den man dricker är högst opåhittad medan den man kan se spela hockey med kanelbullar i köket är helt och hållet fabulerad. Att den senare använder garaget som simbassäng talar även det för att vi inte har med någon verklighetsbaserad person att göra. Hela kanelbullehistorien indikerar dock i viss mån att Loranga - den versionen som kommer i mer eller mindre fast form - har vissa drag av personer i min omedelbara närhet som hyser en närmast ohälsosam kärlek för bakverket i fråga. Men i grund och botten sänker garagepoolen trovärdigheten för figuren väl under vattenytan. 

Barbie 
Det är mycket lättare för en människa att flyga om den är påhittad. Tydligen. Har hittills inte förknippat Barbie med flygande människor, men det är uppenbarligen hög tid att revidera den uppfattningen. 

Spindelmannen 
Han är röd och blå med spindelnät. Även om man kan ifrågasätta den mentala hälsan hos den som hittar på en dylik figur är det en lätt match att fastställa att ingen verklig person klär sig i en slik dräkt för att idka fasadklättring av den högre skolan. Ingen av all den kalla fakta som presenteras ovan har tagits från Wikipedia, utan det har vid framställandet av detta inlägg behövts fler än en källa vid researcharbetet. Jag kallar källorna för Deep Small Section och Whistle Sister Section. Livskällorna.



söndag 3 november 2013

OM FIGURER SOM ÄR LITE PÅHITTADE

Insikten om att tomten inte finns är en gammal klassiker. En annan klassiker som inte får lika stort utrymme i det dagliga samtalet är det faktum att Bamse faktiskt är lite påhittad. Fråga Lilla Sektionen, han vet.

- Skalman äj ju också lite påhittad. Ingen haj så mycket gjejej i skalet. Ingen.

En kan inte annat än att hålla med om den skarpsynta analysen samt imponeras av graden av analytisk förmåga. Lille Skutt går inte säker han heller för djuplodande utvärderingar om varelsers status som påhittade eller ej.

- Han äj ingen vanlig kanin.

Nej, det är han inte. En rackarns hitte-på-kanin, det är vad han är. Och Farmor på berget är en björn, precis som Bamse. Men lika hitte-på som kaninen. Det har han också koll på, Lilla Sektionen. Vår egna lilla scoop-makare.

Hoppas ni kan sova trots avslöjandet.

torsdag 31 oktober 2013

OM CHILIKETCHUPENS ATTRAKTIONSKRAFT PÅ HEDERLIGT GAMMALT VARDAGSHÄNG

Brukar du också utföra omfattande marknadsundersökningar i din närmaste bekantskapskrets för att utröna huruvida vederbörande skulle kunna tänka sig att kvista över för att äta lite chiliketchup? Ja? Då har du en själsfrände i Stråtenbo.

Nu förefaller som att ovan nämnda undersökning inte har utförts i tillräcklig omfattning för att ha en population som borgar för ett statistiskt säkerställt resultat, men en klar tydlig tendens kan emellertid skönjas.

- Hur många frågade du då?

- Två ellej tje. Kommej inte ihåg jiktigt.

- Vad sa de när du frågade om de vill hänga med hem på lite chiliketchup då?

- Nej.

- Ok. Ville de ha vanlig ketchup kanske?

- Det sa de inget om.

Ovanstående talar sitt tydliga språk: bjud inte hem folk på chiliketchup, det är fullständigt såväl frukt- som hopplöst. Måhända ett något knapert svarsunderlag, men det är tämligen uppenbart att undersökningen ger för handen att man får inkludera andra matvaror om det ska bli några besök. Observera dock att det inte duger med senap. Efterforskaren ovan har nämligen enligt egen utsago genomfört en gallup ävenledes för denna produkt vars dragningskraft synes vara i paritet med ovannämnda chiliketchup. 

Nya enkäter lär företas och vi får således anledning att återkomma i ämnet. Varsågoda att prova andra specerier i mellantiden.

onsdag 30 oktober 2013

ATT AVFOLKA EN BY KONTRA ATT LÖSA FALLEN HELT LIKLÖST

Som småbarnsförälder har biobesöken blivit ytterst sällsynta men på senare tid har de ändå tilltagit i antal. Skillnaden mot innan barnen uppenbarade sig är att det numera handlar om smurfar, flygplan, bilar och en särskilt listig detektivbyrå. Just den där byrån står på dagens bioprogram.

Antalet mysterier för LasseMajas Detektivbyrå står i paritet med de klurigheter som Barnaby & Co från Midsummer ställs inför. Den främsta olikheten består i att den engelska byn avfolkas i en skrämmande takt medan det i Valleby mest handlar om smycken som försvinner, hästar som inte galopperar som de ska och diverse övriga mysterier som löses med hjälp av de galanta kidsen som utgör byrån ovan (de heter Lasse och Maja de som driver den däringa byrån om ni undrar). Succén är överförd från bokform till bioduken och tilltalar småsektionerna och deras kusiner så pass att de bara har lovord att sprida över produktionen när eftertexterna rullar. En av systersönerna konstaterar torrt att det är väldigt mycket popcorn kvar i just hans popcornbägare. Så pass spännande är det, man hinner inte ens äta upp sina popcorn. Ska man tro övriga biobesökare i släkten så var det spännande, jättebra, roligt och lite läskigt. Ungefär alla omdömen som en film behöver ha i åldern 4-8 år.

Således: om du inte har för avsikt att beta av en sisådär tre-fyra säsonger av morden i det annars så paradisiska Midsummer kan du ta med dig ett barn som du känner på bio istället och se den briljanta detektivbyrån. Kom ihåg att äta popcornen bara så du slipper sitta där när eftertexterna rullar och ha halva bägaren fylld med popcorn.

måndag 28 oktober 2013

TILLTALA MIG HELST INTE MED UTROPSTECKEN

Alla har vi våra olika tilltalsmetoder. En inte allt för liten andel av befolkningen vill gärna adressera en motpart på ett någorlunda belevat sätt. Vissa andra verkar inte ha nån koll på vad de - eller kontrahenten för den delen - vill när det kommer till att vända sig till någon på ett hövligt manér.

Vi förfar väl som vi brukar göra på den här bloggen. Här kommer det några bra och verkligen mindre bra autentiska exempel.

"Hej Niklas!" (e-mail)
Helt ok approach. Lagom glatt och så, men inte för aggressivt.

"Hej Niklas!!!" (e-mail)
Tre utropstecken är två för mycket.

"Bäste Herr Nygårds" (brev)
1800-talet är över, vänligen cirkulera.

"Tjena Fetto!" (to my face)
Inte nämnvärt störande. Dåligt internt skämt sedan 1987.

"Niklas Nygårds!" (e-mail)
Vem öppnar ett e-mail på liknande vis? Någon som skriver till Niklas Nygårds får man hoppas, men i övrigt alltså. Vad är de rädda för? Att jag inte ska höra vad de har skrivit? Helt obegripligt, obelevat och inte hövligt för fem öre.

FYI så gillar jag bäst när någon tilltalar mig i e-mail enligt följande:

"Hej Niklas,"
Kanske en obetydlig skillnad att ersätta utropstecken med komma, men ibland är det allt som behövs för att göra ens dag.

Om ni möter mig IRL (OBS! Betyder ej att vi möts på Irland även om man kan tro det) uppskattar jag ett vanligt "Tjena". 

Tack för idag då. Tjena.

söndag 27 oktober 2013

ATT GÅ I FÖRSTA KLASS IGEN

En riktigt bra grej med att ha en förstagluttare i familjen är att övriga får lära sig ett och annat om hur det går till nu för tiden en helt vanlig dag i första klass.

Medverkande:

Systersektionen (producent, regissör, scenograf och rollkaraktär Elev nr 1)
Fru Nygårds (rollkaraktär Elev nr 2)
Fadern (rollkaraktär Fröken)
Lilla Sektionen (rollkaraktär Mattant)

Synopsis: En dag i första klass as we know it. Fröken och regissören förbereder 1: läxbok, 2: matte- och svenskabok och 3: klassrum.

Entré Elev nr 2. Läxbok betas av. Elev nr 1 har redan avverkat samtliga uppgifter på förhand medan Elev nr 2 med iver och djupaste koncentration tar sig an dem. Elev nr 1 har alla rätt medan Elev nr 2 har alla utom ett rätt (ej med i originalmanus, men föredömligt improviserat på min ära) vilket frammanar en viss muntration hos Elev nr 1. Fröken gör notering i böckerna att alla skött sig bra. Guldstjärna till båda.

Entré lunchrast och Mattant. Skolmaten är vad den är, men kanske inte vad den alltid har varit. Mattanten meddelar utan större dramatik att det idag serveras kokt giftsvamp till lunch. Inte mycket mer att säga om det än att det kommer bli en spännande eftermiddag.

Entré Idrottslektion. Mattant har förberett med att tappa upp ett bad men glömmer beklagligtvis själva idrottslektionen. Å andra sidan får man ha i åtanke att mattanterna ytterst sällan är med på idrotten (vid närmare eftertanke ytterst få lektioner över huvud taget faktiskt) så hen är väl ursäktad. Elev nr 2 har fullt upp med andra aktiviteter vad det verkar (eller skolk som det hette förr i tin) medan Elev nr 1 går in med stort hjärta i några för pjäsen hembyggda övningar innan det är dags att göra Mattanten sällskap i badet.

Ungefär så går det till i första klass år 2013. Eventuellt har det smugit sig in en missuppfattning eller två, men i övrigt en ytterst autentisk beskrivning. Då behöver ni inte gå runt och fundera mer på det. Cirkulera.