DET HÄR KAN GÅ HUR SOM HELST

Ponera ett dagsschema med guidad tur på Ipswich Towns träningsanläggning följt av en guidad tur på hemmaarenan Portman Road och slutligen en grillafton med de kära norska Ipswichsupportrarna. Känns ju uppstyrt, men kan faktiskt gå hur som helst. 

En träningsanläggning för professionellt fotbollskickande osar mycket pengar och högpresterande individer, men i det här fallet också en familjär känsla. Det är inte förstå gången som blogginnehavaren är här, men det är alltid lika trevligt att vara på plats. Vi får kika lite på a-lagets uppvärmning till dagens träning. Mer än så avslöjas ej och vi måste avlägsna oss omedelbums eftersom man aldrig vet om det läggs ut info på sociala medier som snappas upp av morgondagens motståndarlag på något vis. Verkar osannolikt, men man kan ju förstå att det inte bör komma till varken motståndares eller allmänhetens kännedom att det vid varje uppvärmning finns en spelare som mjukar upp iklädd banankostym pga framvald till sämste man på föregående träning. I England kallas detta för banter, i Sverige tror jag vi brukar säga pennalism.

Mr Milton & Mr Pajas

Gamle Ipswichhjälten Simon Milton visar oss gymmet och snackar om livet som fotbollsspelare och får som avslutning ett tack i form av en ITFC Sweden-halsduk och ett paket med ölunderlägg. Ett trettiotal skandinaver lommar nöjda tillbaka mot puben/stan/insert annan valfri destination. Innan rundturen på stadion hittar både öl och te ner i strupen på honom till höger på bilden ovan. Att det är chips till ölen goes without saying.

Stadium tour är inte heller första gången men tror aldrig jag får nog av att spatsera runt där inne i läktarnas innandömen, styrelserum, players lounge, omklädningsrum, säkerhetsrum osv. Guiden är duktig och entusiasmerande, det tas bilder till både höger, vänster och rakt fram och minsann om det inte fastnar en och annan film också. Som den här med Ipswichs nye tränare, direkt in från Malmö:

När den nye tränaren sagt sitt tackar vi med att hänga ännu en halsduk runt en Ipswichmänniska som vi gillar. Guiden blir givetvis överväldigad och kan inte tacka nog för tillskottet i garderoben. Känns bra. Det är så här vi jobbar.

Kvällen kan gå hur som helst. Vi ska hänga med norrmännen till en pub som ingen av oss varit på innan och idka grillning. Ingen vet riktigt vad som ska grillas, vem som utför själva grillningen eller något annat heller för den delen. Puben visar sig vara en riktig local med mönstrad heltäckningsmatta och odekorerade väggar, en riktig sunkpub helt enkelt. Sånt måste man ju bara gilla. Oväntad händelseutveckling:

* En av grillmästarnas mamma har inte hunnit leverera varken korv eller lök till grillen vid tiden för vår ankomst. Det hade man ju inte räknat med. Åtgärdas dock tämligen omgående varpå både korv och lök anländer oskadda.

* Det dukas plötsligt upp för pokerspel. Fram åker ett pokerbord, ett antal spelare och en väska med marker. Intressant upplägg.

* Mitt i pokerspelandet flyttas bordet ett antal meter för att ge plats åt hugade karaokespekulanter i lokalen. Lika oväntat som välkommet inslag. Det här kan gå hur som helst.

* Det dyker upp två svenskar som anlänt under dagen till Ipswich och som ingen har träffat innan. Hur de har lyckats hitta till sunkpuben är helt obegripligt. Well done liksom.

* En av norrmännen kliver upp och river av en Billy Joel-låt. Gubben kan sjunga visar det sig. Hjälte. Kan förstås inte hålla sig och hinner riva av ett par låtar till innan vi avlägsnar oss från lokalen under lite banter från kvarvarande norrmän: Cheerio, Cheerio osv. De har humor våra grannar.

Klockan visar på cirka halvelva när vi går därifrån och vi har alla samma känsla när vi tittar in genom fönstren på det alkoholstinna sällskapet som är kvar där inne. Det här kan gå hur som helst.