2015: .....Spotifylista Popskolan by Nigge 2015. En text, en låt, en spellista.....
2014: .....Spotifylista Popskolan by Nigge 2014. En text, en låt, en spellista.....
2013: .....Spotifylista Popskolan by Nigge 2013. En text, en låt, en spellista.....
2012: .....Spotifylista Popskolan by Nigge. En text, en låt, en spellista.....

fredag 28 februari 2014

NÄR EN SUMMERAR SPORTLOVET TYCKS DET HA FÖRORSAKAT EN DEL BESTÅENDE MINNEN OCH MEN

Det ska vara roligt att ha sportlov. Det ska vara en del av en trygg barndom. Det ska vara nåt som skapar minnen. Det är väl så det ska vara. Då är det ju schysst om det är nåt som fastnar.

En tänker att när Systersektionen summerar höjdpunkterna och anger dagens besök på Framtidsmuseet samt måndagens bowling som russinen i kakan så har rätt saker fastnat. Men. En kanske också tänker att det finns andra saker som skulle ha kunnat kletat sig fast i sinnet hos Lilla Sektionen när hans topp-tre-lista presenteras vid tacomyset.

- Hay Day, spela Wii på tv:n och jussin (i yoghurten, reds anm).

Alltså, han får äta russin även när det inte är sportlov men inte tillsammans med sötade sportlovsflingor. Kul ändå att han tar med sig väsentligheterna från sportlovet. Nästa år kan han skrota slalomåken, skridskoskären och bowlingsvingarna. Inget slår Hay Day, Wii och jussin ändå vad det verkar.

torsdag 27 februari 2014

SPORTLOV, DAG 4

Man kan inte ha sportlov utan att åka skridskor. Dessvärre kan man inte åka skridskor under årets sportlov utan att det är konstfruset. Så, till uterinken på Lugnet it is. It is, fattar ni?

En nackdel med en uterink är att det kan finnas ett lager snö på isen eftersom det inte finns något tak på en uterink. Hade det funnits tak hade det å andra sidan inte varit någon uterink. Alltså finns det ett lager snö på just den här uterinken pga mindre snöfall på morgonen. Konstigt med tanke på att de har flera ismaskiner och andra prylar i omedelbar anslutning till den här anläggningen som man kan spola isen och skotta isen fri från snö med. Konstigt eftersom man utlyst allmänhetens åkning kl 12-15. Men då får föräldrar samt far- och morföräldrar ta till old school skottning medelst isskrapa modell större. Man kan väl säga att varken pappor, mammor, farfarar och mormorar på plats etc inte är särskilt förtjusta i återgången till old school. Men det är ju sportlov och då ska det sportas, så skit i att benen värker av (ynka) tio vändor tvärs över plan för att skotta. Här ska åkas skridskor och spelas hockey.

Småsektionerna skejtar järnet, skjuter med boll och klubba och drattar på arslet i ungefär lika stora delar. Plus åker och sätter sig i avbytarbåset och äter ost- och skinkmackor och dricker varm choklad förstås. En del av sportlovet som ej bör förringas. Sen kliver de ut på isen igen och spikar igen kassen.


Ni kan ju försöka göra mål på den här duon. Skapligt omöjligt. När vi väl kliver av isen kommer både ismaskinen och en traktor och gör isen finfin (sånt gör man inte för kreti och pleti vad det verkar). Så kallad taskig tajming. Avgå gärna på något vis någon.

onsdag 26 februari 2014

KONSTEN ATT UTÖVA SPORT PÅ ETT SPORTLOV

Det är inte så svårt som det kanske låter utan det är bara att sporta på. Inga riktiga förhållningsregler, bara kör på liksom.

Mjukstarta helgen genom att intensivkolla sista helgen av OS. Inflika lite hallindiefotboll och hallindiebandy i pauserna. Bra startskott. Fortsätt sedan genom att på sportlovsveckans första dag ta emot besök från huvudstadens utkanter som helt sonika tar med sig småsektionerna på lite real deal bowling. Avslutar det hela med middag på sportbar. Bra upplägg om man frågar mig.

Sidoeffekt av att ha bowlat på riktigt: Lilla Sektionen får lite hybris när vi fortsätter sportandet på veckans andra dag med att köra bowling på Wii. Killen är förvisso en stjärna på det här:


video


Men en betackar ju sig ändå för kommentarer som: "Pjoffset fick en stowajk" och "Du äj inte så bja på det häj pappa". Kan inte ens med att rätta honom när han slår sin tredje strike i rad och utbrister "En tjyffel!".

Dag 3: Åka slalom. Sånt har vi gjort förut och det är inga konstigheter med det. Det smöriga föret får vi leva med. Lunch och isglass till efterrätt. Inga konstigheter som sagt var. Snabb hemfärd för att omgruppera och tillsammans med modern i sällskapet dra vidare till Leksand för att fortsätta sportandet men denna gång från läktaren. Det här har vi också gjort förut. Så:

Popcorn utlovas alltid innan avfärd. Inköp planläggs till första periodpausen så att den något falnande geisten hos småsektionerna återvinns under den andra perioden. Mot slutet av densamma - någonstans mellan att Lilla Sektionen säger "Jag vill hem" och Systersektionen konstaterar att "Det är alltid så dåliga domare här" (så klart helt opåverkad av sin närmaste omgivning som absolut under inga omständigheter skulle yttra sig offentligt och högljutt om domarnas kvalitet i en hockeymatch. Absolut inte.) samt knastertorrt och med största allvar att "Pappa borde vara domare i den här matchen" (inte heller som någon direkt följd av att någon henne närstående skulle ha luftat missnöje med rättsskiparna på isen, nej nej) - kan noteras klapprande ögonlock som behöver hjälp att stanna kvar i vaken position. Plan B: köp mer tilltugg. Lite chips och Ahlgrens bilar (även om det känns helt bakvänt att samtidigt sponsra motståndarna) gör susen. Att sedan en sällan skådad sockerkick i kombination med viss övertrötthet gör att det hålls låda från de små nästan hela vägen hem får enbart ses som en bonus i sammanhanget.

Imorgon ska vi försöka åka lite skridskor om de konstfrusna banorna inne i stan tillåter det. Annars spelar vi väl lite bowling på Wii och försöker oss på att strajka in tre i rad. En tryffel är ju aldrig fel liksom.

lördag 22 februari 2014

DEN OLYMPISKA ANDAN - NU DELAR VI MED OSS, OK?

Det är alldeles för mycket tävling i OS. Viktigast av allt är väl ändå att deltaga, eller hur? Och inte hålla på och skaffa sig konkurrensfördelar till höger och vänster, eller hur? Nu gör vi så här så ingen börjar skylla på varandra:

* Alla som har bra valla (förmodligen en svensk) delar med sig, ok? Vi vill inte se några fler smörkatastrofer, det blir så sjukt dålig stämning.

* Om kompisen bredvid dig på skjutbanan (förmodligen en svensk) missar ett skott så sympatimissar du, ok? Annars blir det skjut-dålig stämning.

* När super-G- eller slalombanan har så svåra svängar att folk (förmodligen en svensk) åker ur till höger och vänster så talar vi om hur man gör för att inte åka ut, ok? Alternativt flyttar vi portarna lite så alla får åka hela vägen ner till mål. Annars kommer alla att hata Ante Kostelic och så kan vi ju inte ha det.

* De här stackarna som ramlar i skicrossbanan och halfpipen (förmodligen en svensk) stannar vi och väntar på, ok? Inte för att det blir dålig stämning över huvud taget, det ingår ju redan i deras koncept att det viktiga är att deltaga och inte vinna. Bara man har kul liksom.

* Om du händelsevis kommer från Holland (så är du förmodligen inte en svensk) och är med i grenen skridskoåkning så delar du med dig av medaljerna, ok? Annars lämnar övriga in en stämning.

Så. Det var väl inte så svårt? Nästa OS kommer bli stämningsfullt.

fredag 21 februari 2014

MAN KAN GÖRA STAFETT AV ALLT

I OS är allt möjligt. Varje gren ska ha en stafett. Stafett är det nya svarta. Budkavle i shorttrack avhandlade vi igår, längdåkningsstafetter är sen gammalt, lagstafetter i sprint ganska nytt liksom skridskostafett. Får man gissa att även rodelstafett inte har alltför många år på nacken?

Tydligen gör den OS-debut och jag är ytterst tacksam att Min kompis Henrik upplyste om dess existens så den kan redogöras för i ett spretigt men välmenande blogginlägg. Om man betänker en rodelbanas sträckning kan man lätt föreställa sig att det inte kan bli tal om någon stafett i traditionell mening där någon först åker ett varv och sedan växlar över till nästa genom att ge en liten nätt puff i ryggen. Skulle inte bli mycket kvar av ryggen om man fick en rodelkompis rätt in i femte ryggkotan i 100 knyck. Så. Det går till på följande vis:

Första sträckan: Som sig bör är det damerna först. En kvinna som är singel åker ner för den isade vattenrutschbanan och när hon kommer till målet sitter det som en boxboll (fast platt. Ungefär som boxbollens ersättare såsom platt-tv ersatte tjock-tv) som man ska daska till för att öppna upp starten för nästa åkare.

Andra sträckan: När boxbollen fått sig en smäll av singelkvinnan på första sträckan går startskottet för lagets andreman (det är alltid en man, det är upplagt så. Modern sport, men väldigt traditionell i sin utformning) som ger sig ut i banan. För att underlätta för alla parter är han också singel. Han upprepar proceduren och klappar till boxplattan vid målgång och släpper iväg lagets paråkare.

Tredje sträckan: Högst upp i stafetthierarkin inom rodelsporten finner vi paret som avslutar stafetten. Här kan man blanda friskt. Man-kvinna, kvinna-kvinna eller man-man. Dock lär det än så länge vara förbjudet med vädurskanin-man, man-åsna, giraff-kvinna samt flodhäst-valfri människa. I övrigt är det bara att mixa på. När tvåmans/kvinno/animalkälken gått i mål är det slut på det roliga och dags att sammanställa resultat, jämföra och utse ett lag som har varit bättre än de andra och därmed tagit OS-guld.

Simpelt upplägg egentligen. Nu är det här förstås bara början på en groende stafettrend. Till nästa vinter-OS i Sydkorea kommer farsoten ha spridit sig till många andra grenar varav några av avarterna utan tvekan kommer att vara på väg att urvattna sporter som man fram till nu har trott varit immuna mot stafetter.

Ishockey. Ingen har en aning om hur det ska gå till, men räkna kallt med att det finns med Ishockeystafett i OS 2018.

Backhoppningsstafett. Det hoppar en singelkvinna från lilla backen samtidigt som en singelman hoppar från stora backen. De sammanstrålar och smackar på en boxplatta på den gemensamma bromsplanen varpå ett mixedpar parallellhoppar i den stora backen. Det lag med flest överlevande vinner.

Curlingstafett. Curling blir en tvåvägssport i och med att stafettkonceptet introduceras. Singel eller par har underordnad betydelse, huvudsaken att det alltid är någon i rörelse. Krock utanför boet ger minuspoäng. Reglerna är lite lösa i konturerna i skrivande stund, men Herr Rogge har tillsatt en utredningsgrupp som kommer ta fram ett raffinerat regelverk lagom till för-OS.

Skicross-budkavle. Pga det nära släktskapet med orientering väljer skicrossfamiljen att kalla sin stafett för budkavle. Medialt och kommersiellt tveksamt beslut om man frågar mig, men det är det ju i vanlig ordning ingen som gör. De kommer att köra en oerhört modern form av stafett genom att åka i extremt långa banor och slumpmässigt placera ut andra-, tredje- och fjärdesträckeåkarna i backen. På så vis blir det både förvirrande och underhållande på samma gång. Både för åkare och publikum.

Med ovanstående sagt skulle det inte förvåna om inmarschen på invigningen också kommer utveckla sig till ett stafettevent. Man kan nämligen göra stafett av allt.

torsdag 20 februari 2014

OS - SHORT TRACK SPECIAL

Alltså den här sporten i kroppsstrumpa, skridskor och hjälm med badmössa. Vad fan håller de på med? Kolla in den här informativa filmen som inte direkt frambringar några stora karnevalskänslor (observera att jag inte på något vis har börjat googla igen utan bara slentrianyoutubar på måfå):




Sjukt va? Ni får kolla på youtube istället för Rogge & co har bestämt det.

Länk till spektaklet

Allvarligt. Så många frågor.

1. Vem väljer dräkterna och hur går det om man är färgblind? Finns det särskilda heat för färgblinda shorttrack-stafettåkare? Nu blev det två frågor på första punkten. Det var faktiskt inte meningen, men allvarligt. Så många frågor.

2. Vem har hittat på det här? Måste vara någon ytterst komplext tänkande person. Jag gissar på Björn Ranelid eller Thorsten Flinck (det måste ju ha varit minst två pga stafett).

3. Varför åker de som ska vila när de inte borde åka? Dvs när någon annan i laget åker. Det måste vara enda OS-grenen som kör parallellstafett.

4. Vad händer om man växlar iväg fel snubbe? Efter att kört en 20-30 varv borde man bli mer än lovligt väck i pallet och ingen kan ju klandra en ifall man tar fel på badmössa när man kommer in för växling. Får man guldmedalj om det laget vinner som man skickat iväg? Om de förlorar, får man guldmedalj om man själv vinner eller blir man diskad? Alla som växlar med rätt kroppsstrumpa hela loppet borde få en badmössa i guld pga intelligent människa.

5. Vad händer om de som åker innanför inte kommer ikapp? Får den som är ute på banan köra hela skiten själv då? Det vet man ju att det kan skilja skitmycket på hur snabba olika personer är (även om man har likadan badmössa) och det blir ju sjukt orättvist.

6. De där två svartklädda herrarna i mitten, är det domarna? Vad gör de där? "Ursäkta du där i ljusblåa mössan med nr 503, nu får du gult kort om du inte skärper dig". Innan de hinner säga halva meningen har vederbörande kvistat runt banan ett par varv och skjutsat iväg en annan snubbekompis. Eller har de vunnit shorttrackens motsvarighet till Falconsoffan och får följa matchen från iceside? Entschuldigung för flera frågor i en punkt igen, men jag kan inte rå för det. They just keep piling up.

7. Vem håller reda på hur många varv varje åkare har åkt eller spelar det ingen roll så länge hela laget åker korrekt antal stipulerat varv? Vem bryr sig egentligen, skit samma. Vi glömmer den frågan så kan vi fokusera på de sex första istället.

Ursäkta för inlägg som inte ger några svar över huvud taget utan bara serverar onödig huvudbry om nåt som vi egentligen bryr oss om alls, men jag hade inget särskilt för mig ändå. Satt och torrsökte lite på youtube bara. Så som man gör när det är OS.

onsdag 19 februari 2014

KONSTEN ATT SÄRSKILJA EN VINTER-OS-GREN FRÅN NÅGOT HELT ANNAT

Att separera en gren som sorterar in under OS-ringarna från något som har lite eller ingenting alls med vinter-OS att göra kan tyckas vara en enkel match. Givetvis kunde inget vara mer fel. Hur skiljer man till exempel på curling och hurling?

CURLING VS HURLING
Det skiljer ju nästan ingenting. Hur lätt är det inte att peta dit ett h istället för ett c? Ett tips är att skärskåda tillhyggena:


Hurling är en irländsk sport. Stekspaden och bollen lär vara centrala i sporten, men eftersom jag nu har lagt mig till med olaten att inte orka googla kan en bara spekulera i hur sporten ifråga utspelar sig. En inte alltför avancerad gissning är att det inte liknar curling så mycket som namnet antyder. Som bekant använder man inte stekspade i curling utan där har man en kvast och en skittung sten. Lite mer hardcore om ni frågar mig.

HOCKEY VS HOCKEY
Här skiljer det verkligen ingenting. Inte ens ett c. Hockey i Kanada är ishockey. Hockey i England är landhockey. Båda är OS-sporter, men hockey på land är ju inget annat än hittepå. Vad mig anbelangar får man gärna rycka OS-statusen från landhockeyn och ge till den kommande världssporten hallindiebandy. 


Till yttermera visso ser klubban i landvarianten av hockey ut som jordens sämsta stekspade.

SKYTTE VS SKIDSKYTTE
Jättelätt att förväxla när det går dåligt för Ragnar Skanåker och man tänker "vilken jävla skitskytt" varpå man genast börjar undra om de kör vinter-OS mitt i sommaren.

BOB VS BOB BEAMON
Det är bara efternamnet som avskiljer det ena från det andra. Hade Bob Beamon varit aktiv idag istället för 1968 hade det inte bara varit sjuhelsikes mirakel utan han hade också försökt sig på att vinna vinter-OS i bob. Bara för att jävlas. Men sånt håller ju inte i längden.


Är det en bob eller är det Bob Beamon? You tell me.

SNOWBOARD VS SCOREBOARD
Säg "snowboard scoreboard" fort 20 gånger och kom sen inte och säg att du vet vilket som är vilket. En ledtråd är att det är avsevärt svårare att göra en 720 med en sån här:


Nu är jag inte helt säker (google är fortfarande trasigt på min laptop) men om inte det här är en resultattavla från en hurlingmatch så vet jag inte vilken resultattavla som kan hålla reda på en hurlingscore. Om ni undrar hur en snowboard ser ut men också har defekt google så ser den ut som en gigantisk stekspade fast med ett handtag som är lika brett som själva spaden. Plus bindningar. Det är lite som samtliga ovanstående nästan oseparerbara saker, sjukt sjukt sjuuuukt lika [insert x-files theme]. Sov så gott nu då om ni kan.

tisdag 18 februari 2014

TÄNK OM NÅGRA ANDRA HITTEPÅSPORTER HADE UPPFUNNITS FÖRR I TIDEN

Ja, tänk om några andra vintersporter som mest är hittepå hade sett dagens ljus för en 50-60 år sen sisådär. Då hade vi haft några lustiger grenar med i OS (samma sportgrej, men med lustifika namn) såsom, ja typ såna som listas nedan:

* Halvpipa (halfpipe). Ej att förväxla med haschpipa eller småfågel med halvdantendenser. Sjukt svårt att åka snowboard i en haschpipa. Avrådes vänligen men bestämt även för exceptionellt småväxta personer.

* Laggkross (skicross). Bör ej blandas ihop med rallycross. Köra bil är ingen OS-gren.

* Längdskidåkning med byte av skidor mitt i loppet trots att ingen egentligen fattar varför (skiathlon). Tur att den grenen inte uppfanns på 50-talet för då hade ingen hittat resultatet i sportsidornas resultatbörs. "Vafan var det den hette den däringa nya grenen nu då Gunnel?".

* Kortbana (shorttrack). Helt fecking obegripligt namn. Hur ska man kunna lista ut att de åker långfärdsskridskor i en hockeyrink iklädda trikåer och hjälmar med badmössor? Finns ingenting i namnet som ens antyder något liknande. Byt namn eller stryk sporten från världskartan omedelbums.

* Fristil (freestyle). Rackarns röta att den inte blev känd förrän mot slutet av 80-talet. På 60-talet hade de ju trott att det var frågan om rullband (freestylens föregångare, förvisso ej lika mobil men ändock med skapligt ljud). Halvpipan ingår för övrigt i samlingsnamnet fristil liksom en del andra mysko skidgrenar.

Nu har vi i och för sig ett antal grenar som är hittepå trots att de varit med sen 1924 (det är jättelänge sen) och högst sannolikt skulle ha mått bättre av att ha uppfunnits idag rent namnmässigt (eller inte alls rent sportmässigt). 

Bob är ett lysande exempel. En bob är en Stiga Snowracer (observera att detta inte är produktplacering då Stiga kategoriskt avböjer mina sponsringsförfrågningar trots den uppenbara win-win-situationen som skulle uppstå) och inte någon OS-gren. Bob är ett namn (passar till exempel ypperligt för reaggemusiker och längdhoppare). Bob är ett konstigt namn på en kälke. Det borde ha hetat kälkåkning.

Nordisk kombination är ett annat stjärnklart exempel. 1924 kanske alla fattade vad som menas, men det är högst otroligt. Vad är det för kombination vi pratar om här egentligen? Svensk-norska unionen? Den upplöstes ju 1905 så den kan det inte vara. Då måste det alltså vara backhoppning + längdåkning (ej med byte av skidor mitt i loppet pga högst olämpligt med skidbyte mitt i hoppbacken) vilket förefaller ytterst logiskt. Det borde således ha namngivits längdhoppning, men det var lite grann av ett varumärkesintrång på en sommarsport med liknande namn och det går inte att ha samma namn på två sporter, varav den ena figurerar i vinter-OS och den andra i sommarditon. Således ska backåkning in på lodrät fyra.

Det var dagens lilla OS-utläggning och det blev som synes en hel del hittepå även idag. Återstår att se om det finns något ytterligare hittepå att fylla veckan med, annars får en väl hitta på nåt helt enkelt.

måndag 17 februari 2014

DET HÄR MED OS ÄR MEST EN MASSA HITTEPÅ

Inte nog med att ett curlinglag från Norge försöker psyka sina motståndare med psykedeliska brallor, det är fullt med andra hittepåsaker under ett OS. Sannolikt alltför många för att ta upp här och nu. Men ska man nu fingra i frågan får man väl ändå skärskåda de här som far fram i diverse olika fordon i en frusen vattenrutschbana.

Vi (Sverige, reds anm) skulle kunna bli sjukt bra på a) rodel b) bob och c) skeleton. Det finns ju vattenrutschbanor i stort sett i samma utsträckning som pizzerior (grovt räknat, jag har inte riktigt gjort researchen) runt om i landet. Hur svårt kan det vara att köra lite konstis i dem? Skicka in lite kids som kör som galningar så har vi snart ett gångbart landslag. Men. Det finns några grejer som kan sätta käppar i hjulet:

* Arbetsmiljöverket. Har ni sett arbetsställningen på snubbe nummer två i en tvåmansbob? Inte nog med att den sitter med näsan i arslet på snubbe nummer ett, den kröker rygg i 130 km/h samtidigt som airbagen är urkopplad så in i helvete. Trafikverket vill nog också ha ett ord med i laget, om en säger. Den här satsningen som såg så bra ut på papper (se ovanstående stycke) verkar fördömd redan från början.

* De - mig veterligen - enda godkända fordon avsedda för att trafikera is är sparkstötting och isracingcykel (tekniskt sett en motorcykel, men ni fattar). Antingen utökas godkännandet att omfatta även rodel, bob och skeletonkälke (förmodligen ej adekvat fackterm för fordonet ifråga, men jag orkar inte googla skiten) eller så måste sparken och isracinggrejen byggas om i sådan grad att de uppfyller kraven för ovan nämnda olympiska fordon. Det blir inte bara dyrt, det blir drygt för alla inblandade. EU-standard och sånt där, det är ju ingen lek.

* Inomhusvattenrutschbanor har oftast en genomsnittlig stoppsträcka på ca 10 meter. Kommer man åkandes på en spark ombyggd till olympisk rodelkälke (orkar inte googla det heller) i 130 knyck kan det bli knepigt att stanna innan man frontalkrockar med en kaklad vägg. Det är ju knappast till fromma för sporten om man säger så.

Men om man bortser från ovanstående tre områden verkar det ju som om bob-, rodel- och skeletonsporten har en ljus framtid i vårt land och kom ihåg var ni läste det först när nån snorunge från Skövde vinner OS-brons i rodel om fyra år.

För att knyta ihop det här hittepåinlägget får vi återgå till de där byxorna från ingressen som skulle kunnat tjänstgöra som drogsubstitut åt hela popeliten i slutet av 60-talet (han som har designat brallorna är tydligen samma snubbe som är ansvarig för skidåkarnas vallainköp. Han har ett tungt OS den göken). Hela curlingsporten får ett lyft med såna här byxor även om laget ifråga sjönk som en curlingsten (ba-dum-tss!) idag när man förlorade mot Danmark. Ha! I Danmark har man ju inte ens is! Nåja. Curling uppfanns nämligen också i ett badhus (OBS, ej googlat! Går lite på hörsägen här, men har för mig att det är rätt säkra källor). Nån slog på konstfrysningen och nästa dag när simmarna kom dit var det skitkallt och de blev så arga att de började skicka stenar fram och tillbaka över isen. Lite visste de då att det en vacker dag skulle bli en olympisk gren. Förvisso en hittepågren, men ändock.

Jag skrev faktiskt i förra stycket att det var ett hittepåinlägg, men ni får själva lista ut vad som är riktigt och vad som är hittepå. Lite grann som världens bästa tv-serie just nu, True Detective. Lycka till med det så hörs vi.

lördag 15 februari 2014

OS-UPPDATERING

Ok, det är lika bra att erkänna att jag inte såg den komma. Dock var det till fromma för medaljtabellen vad nationen Sverige anbelangar. Gårdagens rant om  alla silvermedaljer och att ett hockeyguld skulle vara en snabbfix känns lite pinsamt så här dagen efter med tanke på dagens händelser.

Skönt att kunna lägga ett guld till medaljsamlingen och komma lite närmre de stora nationerna. Bara för mig att göra en pudel och välkomna det oväntade guldet. Behöver jag säga att jag är en stolt pappa? Jag menar, det är ju inte varje dag Sverige slår Ryssland med 10-9 i en gastkramande OS-final i hallindiebandy.

fredag 14 februari 2014

URSÄKTA OM JAG STÖR

Nu kanske ni hellre vill se ett halvfullt glas än ett halvtomt dito, men det går inte längre att förneka faktum. En medaljtabell ljuger aldrig. Sverige håller på att bli silvernationen och vi jublar som om nån hade vunnit guld. Vi måste kolla lite närmare på det här.

Sverige: 5 silver, 2 brons. Det blir 17:e plats i medaljligan. 17:e! Vad är vi egentligen, Madagaskar?

Storbritannien: 1 guld, 1 brons. Det blir 14:e plats i medaljligan. Jösses Amalia. De har kommit en bit sen Eddie The Eagle.

Polen: 2 guld. Det blir 11:e plats. Nordpolen hade en ju haft förståelse för, men Polen?

Vitryssland: 3 guld och ett brons. De är före Ryssland. Svartryssland har inte tagit en enda medalj hittills.

Holland: 4 guld, 3 silver och 5 brons. Utgår från att alla medaljer har tagits i skridsko. Tänker också att skridsko måste vara vinter-OS svar på simning i sommar-OS. De delar ut så många medaljer att det inte går att hålla räkningen.

Norge: De ligger fyra i medaljligan men har missat jättemånga medaljer i längdåkning. Det är många från Sverige som tycker att det är det roligaste som har hänt i OS hittills. Det är samma människor som gillar halvtomma glas.

Vad gör vi åt det här då? Vinner OS-guld i hockey så klart. Mer än 20 medaljer på ett bräde. Ibland är det så enkelt att ta fram snabba lösningar att det är löjligt. Eller så åker vi ut mot en blåbärsnation i kvarten och istället tar vi femton silvermedaljer till i längdåkning, skicross, slalom, curling och ett skrällbrons i skidskytte.

måndag 10 februari 2014

FÖRBANNADE SILVER

Medan Fru Nygårds liv har blivit fattigt pga en veckas Hay Day-uppehåll har Lilla Sektionen andra hang-ups i sitt liv så här i OS-tider när tv, plattor och mobiler ständigt visar bilder från Sochi.

- Pappa, haj det däj jedan hänt? (de visar ett av silverloppen för 40 000 miljardende gången)

- Ja, det var ju igår när Markus Hellner tog silver (det blev silver även på denna repris).

- ÅHHHH, JAG ÄJ SÅ TJÖTT PÅ SILVEJ! Nu måste de ta ett guld! (bra rutet för en 4 1/2-åring if I may say so).

Där ser ni Viasat. There is such a thing som att visa ett silverlopp för många gånger. Man blir ju sjukt trött på silver. Så: Fixa ett guld annars byter vi kanal.

torsdag 6 februari 2014

VEM ÄR EGENTLIGEN STURE ALLÉN ATT BESTÄMMA FELAKTIGA UTTAL?

Frågan är högst befogad då språkmaestron ifråga tydligen uttalat sig i rikskringkastningen som kallas Sveriges Radio P1 om hur man ska uttala ordet kex. Som om det behövde någon användarmanual liksom.

Nu har jag ju inte lyssnat på själva utgåvan av ovanstående program utan får jobba lite på hörsägen. Min främsta källa kan jag givetvis inte avslöja, men hen kommer söderöver ifrån och är bland mycket annat hårt involverad i den här konstellationen som vi brukar kalla för familjen. Grundtesen i just den bit av programmet som avhandlade kex som ord torde utgöras av att Sture hävdar att det ska uttalas som tjex, vilket även ivrigt påhejas av ovan nämnda källa. Århundradets icke-fråga. Hade svenska språket haft för avsikt att det skulle artikuleras utan k hade det ju inte stavat det med k. Tämligen enkelt.

Trist att ett språkproffs skickar ut en språklig mina som hotar hela kexindustrin. Den är stor den. Men man får ju å andra sidan ha i åtanke att det här är mannen som fick i uppdrag att hitta ett nytt namn till nya Gamla Ullevi och genom ett genialiskt nytänk kom fram till att det nog borde heta Gamla Ullevi. Fakturera, inkassera, katjing.

Nä men då har vi väl avhandlat den här icke-frågan och kommit fram till att det heter kex och ingenting annat. Med k. Tack för idag.

onsdag 5 februari 2014

VI FÅR TA EN VÄNDA TILL MED DET HÄR SPELET SOM KALLAS CHICAGO

Scen: Köksbord.

Vid bordsände: Lilla Sektionen, längst ner på varsin långsida av bordet: Systersektionen och Fadern.

Aktivitet: Chicago, kortspel med vanlig kortlek om 52 kort.

Ställning: Systersektion 21 poäng, Fader 16 och Lilla Sektionen 10.

Reaktion på poängställning: Lilla Sektionen visar missnöje/besvikelse över situationen som uppstått. Torkar tårar och kommer så småningom till sans varpå spel återupptas.

Poängen börjar trilla in, det går bra nu. Lite så funkar det för Lilla Sektionen fram till nästa mellantid: Systersektion 41 poäng, Fader 40 och Lilla Sektionen 38. Olidlig spänning. Det är då det händer. Allt brakar loss på samma gång, så att säga.

Fadern delar ut kort, småsektioner köper varsitt i första bytet.

- FÄRG!! (i stereo. De får färg samtidigt. Otroligt smidigt upplägg under rådande omständigheter, verkligen).

Fader agerar domare och finner till Lilla Sektionens fördel pga kung hög jämfört med Systersektionens dam. Missnöje/besvikelse infinner sig hos Systersektionen som försöker köpa in högre hjärter än dam (vilket Fadern inser blir knepigt eftersom han sitter på esset i färgen ifråga och det lämnar således endast kvar kungen som alternativ för att slå lillgrabben på fingrarna). Men skam den som ger sig.

Medan Lilla Sektionen studsar allt mer upp och ner på sin stol i takt med att poängen trillar in och Systersektionen blir vid allt mörkare sinnesmod konstaterar Fadern att par i ess inte räcker långt.

Reflektion kolon från Fadern:

- Tänk om jag skulle få fyrtal nu då (höhö).

Reaktion från kortlek: Ger Fadern ytterligare två ess (höhö).

Motreaktion från Fader efter att noga övervägt konsekvenser av att med illa dolt pokerface meddela småsektionerna att deras ihopsamlade poäng är ett minne blott och pappa vinner med femtiofem poäng mot noll: Slänger ett ess och utbrister: "Oj, det var nära!".

Följdreaktion på övergång från fyrtal till triss: Lilla Sektionen vinner, Systersektionen får stryk trots sin fina färg i hjärter.

Kedjereaktion på ovanstående stycke: Fadern försöker locka fram Systersektionen från sin koja för att förbereda saga, tandborstning och läggning.

Konsensus efter att stormen lagt sig är att ett oskyldigt parti Chicago nu lett till att Fadern ger ett tal innan kvällens saga om att ibland vinner man, ibland förlorar man och gör man det senare får man knyta näven i fickan och visa vad man går för nästa gång det vankas ett oskyldigt parti Chicago. Faller i lika god jord som vanligt, men om det upprepas ett antal år så finns en god chans att det sätter sig någon gång fram emot nästa årtionde. Vi kämpar på med det.