2015: .....Spotifylista Popskolan by Nigge 2015. En text, en låt, en spellista.....
2014: .....Spotifylista Popskolan by Nigge 2014. En text, en låt, en spellista.....
2013: .....Spotifylista Popskolan by Nigge 2013. En text, en låt, en spellista.....
2012: .....Spotifylista Popskolan by Nigge. En text, en låt, en spellista.....

onsdag 30 april 2014

POMADA ANTIDOTE

Visst är det skönt att det finns ett botemedel mot pomadamannen från Madrid och hans anhang. Huruvida de är mer atletiska eller ej kan då inte jag uttala mig om, men det är svårt att inte gilla den övervägande delen som den där lillebrorsklubben står för. Men det finns ju alltid en baksida, det måste man komma ihåg.

Inte bara stångas de mot Spaniens två elefanter, de är med och leker med övriga Europas mästare (plus tvåor, treor och fyror. Förutom lag från ligor som suger tvättbjörnsballe förstås) och till yttermera visso även med i den inofficiella tävlingen om snyggaste matchtröjan. Deras hemmaplan heter något så vackert som Vicente Calderón och de har överdragströjor som är de stiligaste som synats sedan Ipswich sportade klassisk Adidasoverall för typ 35 år sedan. Men som med allt som verkar för bra för att vara sant så är även fallet så med Atlético Madrid. Man kan bara anta att de får överjävligt bra betalt för att besudla tröjan med en obegriplig sponsor och slogan. Lite oklart vilket som är värst: Azerbaijan. Eller: Land of fire.

Det måste förstås vara extremt lukrativt att göra reklam för ett helt jämrans land. Men samtidigt är det svårt att tänka sig några andra lag (oavsett lagsport) göra reklam för något annat land (eftersom Borat inte är så bra på fotboll, annars hade hans lags tröjsponsor varit given), men vi får i sann popskoleanda göra ett försök:

Om Dennis Rodman blir coach för ett klubblag: North Korea. Land of identical hair cuts.

Barcelona: Även om deras anrika historia av pro bono-reklam på tröjan nu kommit till en ända borde de ju kunna införa det igen: Greece. Land of [infoga valfritt passande ord för sammanhanget].

IK Brage: Greenland. Det är ju inget land per se men jösses vad bra det passar till IKBs gröna tröjor. Slogan överflödig.

Minnesota Vikings: Sweden. Land of Vikings. Hade suttit som hand i handske om det inte vore för att man inte har tröjsponsorer i NFL. Man har en fet jävla siffra där istället. Massive fail.

För att sammanfatta det hela: Jag har en soft spot för Atlético Madrid men den där tröjsponsorn retar mig nästan lika mycket som pomada.

tisdag 29 april 2014

NÅGRA IRRITERANDE SAKER MED DEN HÄR FOTBOLLSTÄVLINGEN DE KALLAR CHAMPIONS LEAGUE

Ett riskfyllt ämne det här för jag är inte riktigt säker på hur långt ett blogginlägg får lov att vara. Den här förbannade turneringen är så sjukt annoying och det blev precis ett snäpp värre:

Tyskarna på Allianz Arena sitter med klappor i händerna. Här går en och tror att det främst är ett hockeyrelaterat Smålands- och Östergötlandsproblem, men där trodde en fel.

I övrigt får det bli en kortare sammanfattning av irritationsmoment enligt följande:

* Champions League. Återkom gärna när det verkligen är mästarna som gör upp om titeln. Eller byt namn till Champions-or-second-or-third-or-fourth-place-(or-no-place-at-all-if-you-play-in-a-crap-league)-League. Alternativt får alla lag som någon gång någonsin vunnit någonting vara med (fast kanske med undantag av Nusnäs IF som råkade vinna Sparbankscupen 1993).

* Ett gäng överbetalda tomtar som får ont i höger örsnibb när bollen träffar vänster knä. Men vad gör man inte om man tjänar en miljon i veckan?

* Christiano Ronaldos pomada.

* För att ta sig till final behöver man vinna ca tretusen matcher i sjutton gruppspel. Du kan se alla matcher på din padda. Vinstmaximering. Halleluja.

* UEFA.

* Det är ingen som har svarta fotbollsskor förutom domarna. Skönt att inte alla har tappat förståndet helt och hållet trots allt.

* Alla som heter Zlatan i förnamn får inte vinna turneringen. Helt sjuk regel.

* Förra året tjänade Juventus tydligen €65.000.000 i tv- och prispengar på CL (trots att man åkte ur i kvartsfinal). Irriterande är bara förnamnet.

* Uppskattningsvis 99,5-99,99% av fotbollspubliken tycker att det är ett utomordentligt upplägg, medan vi övriga 0,5% (ev så lite som 0,01%) anser att det suger räkballe. Vi (surgubbarna) som föredrar en tävling mellan varje lands mästare i utslagstävling är förstås fast i det förflutna och får motvilligt inse att bara för att man har rätt är det inte den nu rådande världsordningen.

* Svenska lag har varit bannlysta sen tidigt 2000-tal. Rimlig regel i och för sig, men lite långsint eller? (se även lex Nusnäs IF ovan)

* Den ökade andelen ej önskvärda tv-kommentatorer som en direkt följd av alla tusentals tv-sända matcher.

* Ipswich har inte varit med i Europacupen för mästarlag (den riktiga titeln på den här - numera - hittepåtävlingen) sedan säsongen 1962-63 då det blev respass mot Milan. Skandal, skandal, en UEFA-skandal!

Man kan förstås välja att inte titta på eländet, men då får man komma ihåg att det blir väldigt lite att klaga på också och det vore ju inte roligt över huvud taget.

måndag 28 april 2014

ATT HANTERA EN MIDNATTSTÖRSTIG LITEN SEKTION

Alltså, inte som i att törsta efter midnatt utan mer som att stå bredvid sin fars säng mitt i natten och väsa att man är törstig. Samtidigt som fadern ifråga är så trött att kroppen känns som vore den konstruerad utav betong (OBS, ej lättbetong).

Hur hanterar en då en sådan situation och en sådan Liten Sektion? Jo, en går till vattenhålet i köket och skänker den lille en mugg med vatten, hasar tillbaka till sängen och somnar om. Med Lilla Sektionen bredvid sig som det lilla värmeplåster han är. Sen vaknar en med ojämna mellanrum av att nämnda Sektion avhandlar varenda sida av ishockeyns kapitel för utvisningar (de enda han inte gör sig skyldig till är boarding, puck out och felaktig utrustning). Han fuskar även en del i fribrottning, men det kan vi lämna därhän för stunden.

Men en ska inte klaga, ty det är ju mysigt med en liten egen värmekamin. Jag inbillar mig att om ett antal år kommer en sakna dessa tacklings-/värme-/utvisningssituationer.

söndag 27 april 2014

ATT HÖRA TALAS OM EN SPEEDWAYSKYTTEFÖRENING

Ni vet när man skrattar så mycket på en dag att det borde vara behäftat med tvångsintagning på institution. Precis så mycket skrattade sju manly men i Stråtenbo igår. Eller så värst manligt var det väl inte. Vi snackade SGI, föräldrapenning och lite om Solvarbo Speedwayskytteförening.

Med två Borlängepöjkä på besök (tillika medlemmar i klubben Varpa) är det lätt hänt att ämnet halkar över på Solvarbo Speedwayskytteförening. Plus får man lära sig hur Varpamedlemmarna håller i ett vinglas (i glasfoten med tumme och pekfinger) vilket tydligen i vissa sammanhang bedöms som fullständigt livsfarligt om man är på lokal eller uteservering då en del klientel kan komma fram och be en sluta med sånt där för att det helt enkelt är förenat med livsfara. Jag har tänkt på den här grejen i ca ett dygn nu och kommit fram till att vederbörande måste ha menat att det är farligt för att det är lätt hänt att vinet slås ut. Någon annan överhängande fara går inte att se i mitt tycke.

I övrigt ägnade sig Min kompis Fredrik åt ett Lifehack som inte gick av för hackor. Tyvärr glömde vi filma (två ggr) men det finns dokumenterat av andra lifehackare som också kallar hela grejen för How to cut tomatoes lika a Ninja. Min kompis Fredrik såg inte riktigt ut som en ninja, men var rackarns cool när han skivade körsbärstomaterna like a tvillingfarsa från Kavelmora. Alla i sällskapet var givetvis mäkta imponerade.

När mörkret sänkte sig över byn passade vi på att skjuta lite straffar på Portman Stråtenroad. Frapperande dålig sikt på en fotbollsplan när det är mörkt ute om man frågar mig. Önskemål om strålkastare till framtida events framfördes från flera håll och det är väl bara att titta över budgeten för underhåll av fotbollsplan. Målvakterna skötte sig med den äran, även om en av två Varpakillar läckte mer än lovligt mot slutet. Dock räddade han min straff då den var på väg rakt mot hans gin & tonic som han ställt på mållinjen. Hade han ställt GTs längs hela linjen hade han garanterat spikat igen helt och hållet.

Avslutningsvis avslutade vicepresidenten i ITFC Sweden samt moi kvällen med ett Spotifybattle. Uppfriskande indeed! Vi höll ut till tresnåret (till skillnad mot på midsommar då klockan var närmare fyra innan vi gav upp, fast det kanske berodde på att vi drack whisky tills flaskan var tom den gången) och var ganska nöjda med oss själva.

Att ha polers från förr, nu, här och där till att stråla samman för en dag i fotbollens och humorns tecken är en formidabel idé. Rekommenderas starkt. Bjud gärna in någon från Solvarbo samt en ninjaliknande farsa så är ni på god väg att få ihop ett slagkraftigt sällskap.

lördag 26 april 2014

GRABBLÖRDAG

Ni vet ju redan att det är grabblördag idag. Fotboll, öl, grill och hela den biten. Så långt går det bra (om man i vanlig ordning bortser från resultatet i Ipswichs match tidigare på dagen. Men vi har kommit över det). Pytt-lunch, fotbollskrocket, tipsextra. Vi mår bra. Cirkulera så hörs vi en annan dag (imorgon om man ska vara noggrann).

fredag 25 april 2014

NÅGRA FRÅGOR SÅ HÄR PÅ KVÄLLSKVISTEN

Vem hoppar och hojar,
Och jazzar och plojar?
Jo, Balla Nygårds Apansson.

Vem åker till ICA Maxi,
Och handlar sent en fredag kväll?
Jo, Balla Nygårds Apansson.

Vem putsar av Lillstugan,
Ännu senare samma kväll?
Jo, Balla Nygårds Apansson.

Vem ska lattja med grabbsen?
Och ställer sig själv i buren?
Jo, Balla Nygårds Apansson.

Och polarna Riko, Laszlo, Pongo, Erik, Oilers och Min kompis Fredrik.

Ni kan ju prova att sjunga texten ovan till Electric Banana Bands Electric Banana Tajm (Balla Trazan Apansson). Om ni inte är överjordiskt musikaliska är det en övning som inte kommer falla väl ut. Men det är förstås av underordnad betydelse för imorgon ska vi ha en ball Tipsextradag, Apansson och polarna. Vi ska försöka undvika att halka i lianer och lattja med djuren och halka i gräset och lattja med trasan istället.

torsdag 24 april 2014

EN HELDAG OCH EN HELKVÄLL

Förr i tin skulle det vara helkväll men på lite äldre dar kör en gärna heldag följt av helkväll. De kommer ju så sällan nuförtiden.

På lördag blir det Tipsextradag (en sån gammeldags riktigt fotbollsdag). En sån där dag att se fram emot. En sån där dag som säkert kommer gå alldeles för fort. En sån där dag när det är fotboll på tv hela dagen och det är strålande väder utomhus. Perfekt! Det bästa av två världar. Här kommer programmet:

13.15 Burnley-Ipswich. Tips: Det går åt helvete, det är ju tv-match.

16.00 Några andra lag möter varandra. Det kommer förmodligen gå mycket bättre. Vi kommer sannolikt ha tippat jättemycket varpå vi får jättelite rätt. Vi hade i alla fall tur med vädret.

18.30 David Moyes gamla lag mot ett gäng kanariefåglar från Norfolk. Om inte the caretakers ser till att Manure vinner den fighten kan de göra herr Moyes sällskap och avgå självmant efter en match i chefsposition.

Emellan, före, efter och lite när som helst kommer det bli utomordentligt trevligt, med lite göttigt att tugga på, mumma i glaset och lite fotbollskickande i det fina vädret. Lite grillning. Så tänker jag att det kommer bli. En utomordentligt trevlig dag följd av kväll och sen kommer ännu en gång en dag efter kvällen före. Men det är en helt annan historia.

onsdag 23 april 2014

HURRA HURRA FÖR POPSKOLAN IDAG

Klang och jubel, idag publicerar Popskolan by Nigge sitt femhundrade inlägg. Tänk att det blivit så många gånger och att jag suttit och hamrat på tastaturen vid 500 tillfällen, mest bara för att jag kan.

Sedan starten har det gått drygt 700 dagar, vilket den snabbe redan listat ut innebär att ca 200 dygn gått oskrivna förbi. Vad har jag sysselsatt mig med då egentligen? Gjort nåt vettigt istället får man hoppas. Men nu när jag ändå håller på och bearbetar klaviaturen är det lika bra att riva av lite statistik, för det är väl det man gör när en blogg firar jämnt antal inlägg?

499
Antal inlägg som innehåller spår av familjemedlemmar alternativt har Wikipedia som främsta källa. Tror det var februari 2013 det blev ett inlägg som var fullständigt fabulerat och handlade om en helt annan familj (hittepå).

100
Den här vansinniga grejen med att blogga 100 dagar i rad. Kör den nu för andra gången. Lika korkat som alla ni som envisas med att åka Vasaloppet varje år (man går i mål på samma ställe som förra året, promise).

5
Så många har hittat till bloggen genom att söka på "vem uppfann skolan" på någon sökmotor. De hittade högst sannolikt inte svaret medelst insurfning på den här publikationen.

15
Mr Panda-frekvens. Lite klen statistik om jag får säga det själv. Har Mr Panda bara figurerat på bloggen i femton ynka inlägg? Förvisso har pandor i diverse former förekommit bra mycket mer frekvent än så, men själva pandaurfadern ligger alltså hyggligt lågt. Det hela känns som en marginalisering av Mr Panda som offentlig person (eller offentlig nallebjörn om man ska vara noga).

250
Är hälften av 500. [speakerröst]: Denna punkt sponsras av Lilla Sektionen.

Hoppas ni hänger med upp till det tusende inlägget. Om inte, tack för den tid som varit. Vi hörs.

tisdag 22 april 2014

ANFÄKTA OCH ANAMMA

Ni vet de här formidabla kraftuttrycken från förr i tin som håller på att dö ut. Kidsen av idag med sina allt för spetsiga tillmälen som saknar all form av finess. Annat var det på Kapten Haddocks tid.

Min pappa är förvisso inte någon kapten av kolja men har ändå några förnämliga svordomar i bakfickan för särskilt utvalda tillfällen:

Din [insert konventionell svordom of your choice] pappskalle!
Med särskilt utvalda tillfällen menas i detta fall tämligen frekvent förekommande situationer. Lätt att förstå att den här verkligen tar skruv hos mottagaren då ett huvud av kartong generellt sett inte är något att sträva efter.

Hörru din [insert jävla/jäkla/nedrans/förbannade] soppskål!
Alla som någon gång ätit soppa vet att en soppskål är inget som man vill bli förknippad med. Ej att förväxla med knäskål.

Öh, klappträ!
Vill man inte vara. Ett klappträ användes förr till att banka tvätt med, företrädesvis på så kallade klappbryggor. Den amerikanska motsvarigheten är följaktligen att bli kallad för Batman.

Andra invektiv som inte bör falla i glömska innefattar bland annat följande:

Pajas!
Sjukt användbart även utanför Cirkus Scott. Kan med fördel kombineras med valfri svordomsklassiker.

Purjo!
Galet duglig även utanför grönsaksdisken på ICA Maxi. Hörs oftast tillsammans med jävla, men ett purjo är ett purjo oavsett grad av purjo.

Sopa!
När man har slut på purjo kan man gå över till städrelaterade tillrop. Ej att förväxla med soppa (eller soppskål för den delen).

Järnspikar!
Borde vara mer poppis bland gamla snickare än vad det är. Håller en oförtjänt låg profil i det svenska svärordssortimentet. Själv hörde jag det första gången av en klasskamrat som pga sin tro inte befattade sig med kraftuttryck av traditionell karaktär, vilket ledde till att jag i många år trodde att människor som bekänner sig till en religion inte använder sig av osande svordomar. Jag har senare i livet fått revidera den uppfattningen tämligen radikalt. Hon borde blivit introducerad för någon av de övriga ovanstående finessrika uttrycken istället. Järnspikar, vad är det för jävla pajasfras att svänga sig med?

Nu har ni lite fler verktyg i lådan för att vårda det svenska språket och då särskilt den delen som täcker den Haddockianska delen. Språka på och lycka till med det!

måndag 21 april 2014

HUR EN LÄGGNINGSRUTIN RUBBAS AV EN PÅSKHELG

Efter en påskhelg är det lätt hänt att två föräldrar är tröttare än två barn när det är dags att gå och lägga sig. En fyra- snart femårig liten sektion tar till exempel ca en timme på sig att komma till ro. Kanske inte så konstigt när det spelats ett parti Chicago precis innan läggning.

När kortspelandet avslutats är klockan nästan nio. En Systersektion till sin säng och Lilla Sektionen till sin. Fadern gör den yngre sektionen sällskap. Men det är lite för många distraktioner.

- Huj många mål kan man göja i en fotbollsmatch? 100 stycken?

Klart man inte kan somna om det rör sig dylika spörsmål i huvudet. Sen kommer en utandning fullspäckad med vitlöksdoft. Söver fadern, men ej Lilla Sektionen. Och precis när en tänker att nu har den lilla rackaren somnat så hakar cd-spelaren upp sig så där härligt med alla sidoeffekter det för med sig. Börja om från början så att säga. 

Enter Systersektionen.

Hon kan så klart inte heller sova, men återgår ändå för att göra ett nytt försök. Efter en liten gubbsovning vaknar jag till liv och det verkar som om Lilla Sektionen somnat. Men hur tar man sig upp ur en 1,50 lång säng utan att mangla en liten sektion? Det gör man inte, men på något märkligt vis är jag plötsligt uppstånden på golvet och kan gå till min egen säng för att lägga mig och skriva det här inlägget. Synd att Systersektionen redan tagit min plats. Nya tag imorgon, god natt. Dröm sött.

söndag 20 april 2014

MIN PAPPA ÄR STARKARE ÄN DIN PAPPA

Nu vet ju jag inte hur stark din pappa är, men förmodligen inte lika stark som min. Hela tåget med Min pappa är starkare än din pappa passerade mig mer eller mindre obemärkt på den tiden det begav sig trots att jag förmodligen hade en av de starkaste papporna around. Tänkte ta igen det nu.

Min pappa är alltså starkare än din pappa. Han är lite som Thunder i det insomnade radioprogrammet Mammas Nya Kille. Hade min pappa vuxit upp i djungeln hade han också kunnat precisionsoperera en gepard, förmodligen med förbundna ögon. Lite grann som en McGyver på steroider. Min pappa är inte främst den starkaste, utan snarare den klurigaste och envisaste människa i en ganska stor radie med utgångspunkt från Aspeboda socken.

Min pappa kan bygga det mesta som kan tänkas behövas byggas i anslutning till ett hus. Behöver man exempelvis en trappa upp till vinden kan man ha en på plats på en dag eller två. Kanske vore det nåt att toppa upp ett badrum eller två? Inga problem. Tar tydligen längre tid än när han var 30-40 sisådär, men det är ju inget vi har koll på egentligen så länge han inte talar om hur fort det gick på den tiden. Ett nytt kök, vad sägs om det? Uppe på nolltid. En gungställning på baksidan av huset, ett tätningsjobb så inte huset blir fullt av möss och hur vore det att få hjälp med att installera ett par nya garageportar i ett garage med närmare fyra meters takhöjd? Jag sa ju att min pappa är starkare än din pappa.

Ett 15 kvadrats förråd, varav en del vedbod. Piece of kaka. Ett gruslass, reglar, panel och tak. Plus en hängränna. Lite såna grejer. Gammaldags klosettlås till förrådsdörren. En nyckel. Sånt som kan få konsekvenser. Om det efter ett par år eller så visar sig att man tappar bort nämnda nyckel. Särskilt om det står ett gäng cyklar och ett set med sommardäck till ena bilen innanför den låsta dörren. Då är det tur att min pappa är starkare än din pappa. Och klurigare. Och envisare.

För då kommer han hem och tar sig en titt på det hela. Klurar ut hur det ska lösas och vips så har han fått upp låset och filat till en ny nyckel. Fråga mig inte hur det går till, det är mig lika främmande som när Joe Labero trollar bort ett helt jävla flygplan. Av bara farten kastar han på sommardäcken på Skodan och när en kommer hem är allt liksom klart. Bara för att han kan. Min pappa, 71 år.

Sa jag att min pappa är starkare än din pappa? Ok, men han är faktiskt det.

lördag 19 april 2014

BESVIKELSEN, del 5346

Att klockan hunnit gå fem timmar efter att domaren blåste av matchen har en viss lindrande effekt, men bara lite. Det är en av de sämre Ipswichlagarna, den som innebär att så fort det finns en möjlighet att hänga på ett tåg så spårar skiten ur. 

De andra lagen som kämpar om den där sista play off-platsen spelade igår och det var bara Brighton som mäktade med att ta en poäng, Reading och Bournemouth fick stryk. Således skulle det sitta fint med en trepoängare mot Watford idag och två poängs försprång mot övriga lag i omedelbar närhet i tabellen. Således blev det pisk mot Watford. Besvikelsen. Varenda supporter vet hur den känns. Den går över tids nog, men den smärtar. Gnager lika mycket som irritationen över den ordpruttande kommentatorn. I medgång kan en ta en dylik referent, men i motvind blir allt hen säger en fet finne i röven. Kallar Wordsworth för Woodsworfh och tjatar hål i huvudet på tittarna om hur sällan Ipswich vinner mot Watford. Generalpucko. 

På måndag är det nya tag, Bournemouth hemma. Blir så klart vinst. Det är en annan värdelös Ipswichlag. Ge supportrarna lite hopp för att sabba allt i nästa match igen.

Till nästa helg är i alla fall påsken över och svärmor har förhoppningsvis tagit ner de gula och gröna handdukarna i badrummet. Gula och gröna, jag vet inte riktigt hur hon tänkte där. För-VM i Brasilien kanske? Vi säger så. 

fredag 18 april 2014

NÄSTAN HALVVÄGS

Att anta en utmaning om att blogga hundra dagar i rad får en hel del oanade följder.

En skriver helt oförhappandes en artikelserie om matnyttig info rörande Belgien. 

En hänger ut alla Åke som undermåliga bilförare. 

En använder bloggen som den popskola den är och tipsar om skivor samt redogör för besökta spelningar. 

En avhandlar småsektionernas göromål från tid till annan.

En publicerar en omfattande reseskildring till en exotisk resort i England. 

Här kan uppenbarligen vad som helst hända. Imorgon är vi halvvägs och andra halvlek är femtio oskrivna blad (samt det som ska bli nr femtio imorgon och som inte heller är författat ännu) som bara väntar på att bli författade. Bara den som orkar hänga kvar på bloggen i andra halvan får kännedom om vad som kommer att skrivas. [insert spänningsmusikens spänningsmusik]. 

Har jag nämnt att jag har långt gångna planer på att börja jobba med att författa cliffhangers? På heltid.

torsdag 17 april 2014

ORIMLIGHETEN I ATT VEM SOM HELST SOM HETER ÅKE ENS KAN FÅ SKAFFA KÖRKORT

Man känner igen dem på stilen. Han som ligger precis bakom, ca 2 meter, och slickar ens kofångare. Han som kör 10 km/h långsammare än hastighetsbegränsningen precis HELA TIDEN. Han som kör mitt i vägen. Han som kör 10 km/h snabbare än hastighetsbegränsningen när en fil går över till två och sedan klimat- och hastighetskompenserar med att låta bilen färdas 10 km/h under rådande fartgräns när det bara blir ett körfält igen. Och alla heter de Åke. 

ÅKE I:
Tror att en genomsnittlig afrikansk elefant väger ungefär som ett gosedjur och tycker därför att det är inte är någon ko på asfalten bara för att han ligger inom en armlängds avstånd från bilen framför. På motorvägen. I 120 blås. Förutom att Åke I har svårt att hålla isär ordspråk, sportar en närmast orealistiskt dålig uppfattning om tyngdlära samt är allmänt dum i huvudet är han också en fara för sig själv och sin omgivning. 

ÅKE II:
Den här sortens Åke har ofta en ny bil som är extrautrustad med en feature som sänker hastigheten något för att bespara Åke II fortkörningsböter. Åke II är en indirekt fara för sig själv och andra eftersom han har som spetskompetens att irritera sina medtrafikanter så pass mycket att antalet felbeslut hos trafikanterna ifråga ökar lavinartat. Han är varken allmänt eller särskilt dum i huvudet utan mest en produkt av sin flashiga pensionärssläde. På söndagar har han dock en tendens att bli lite halvkorkad när han styr ut pärlan på motorvägen för den veckovisa helgstyrningen. På motorväg får man nämligen bara köra i 90 km/h. 

ÅKE III:
Du möter honom överallt och då menar jag MÖTER. Denna Åke åker inte nära åkern om man säger så utan snarare tvärtom. Åke III:e Placeringsdefekt åker nämligen ett par decimeter in på din körbana. Oklart varför men några plausibla förklaringar come to mind:

A) Han värnar om vägrenen. Tycker faunan vore urlakad utan den. 
B) Åke III tycker om att andra människor är beroende av att dansa efter hans pipa. Det har aldrig slagit honom att han är beroende av andra bilisters förmåga att dansa efter nämnda pipa för att han över huvud taget ska kunna fortsätta irritera sina medtrafikanter. 
C) Det vore olyckligt om han blev omkörd eftersom han tvättade bilen igår och det vore olyckligt om bilen blev smutsig precis nu även om den ska tvättas imorgon igen. 
D) Han är dum i huvudet och en fara för både sig själv och andra trafikanter. 

Jag vet vilket alternativ jag gissar på. 

ÅKE IV:
Åke IV:e Tunnelseende tycker det är egalt om man håller jämn fart hela tiden eller om man varvar snabba partier med långsammare dito. Eller förresten, han föredrar variation. Är så pass enkelspårig att han ökar farten när det blir dubbelt spår och vice versa. Retar sig till döds på Åke I som ständigt ligger i arslet så snart det blir enkelt körfält, pekar finger åt Åke II när det blir dubbla körbanor och garvar ihjäl sig åt Åke III som ständigt repar lacken i vajerräcket. 

Det förefaller finnas en orsak (eller 2,3 eller 4) till att Anita inte döpte Televinken till Åke.

Kör försiktigt i påsktrafiken. Särskilt om du heter Åke. 

onsdag 16 april 2014

42

Fatta bra grej att vara svaret på frågan om vad som är meningen med livet, universum och ja, mer eller mindre allting. Sån är jag från och med idag.

Om du också undrar hur du kan bli som jag så är det bara att hålla ut tills jorden har snurrat runt 42 varv med dig som passagerare och sedan helt sonika idka world domination. Svårare än så behöver det inte vara. För att bli mer insatt i ämnet och få hela historiken rekommenderas givetvis att klämma trilogin (som logsikt nog består av fem böcker mellan 79 och 84) av Douglas Adams eller varför inte filmen från 2005 med bl a Martin Freeman och Zoey Deschanel i mer komprimerad form. Ambitiösa människor anbefalles härmed att göra både och vilket självklart kommer resultera i ett långt och förmöget liv (om inte jorden sprängs i bitar, då bör man sannolikt heta Arthur Dent om man ska ha en fraktion av en chans att överleva).

Om ni nu ursäktar ska jag gå ut i världen och fortsätta samregera planeten med alla andra 42-åringar under de närmaste 365 dagarna. Hör gärna av er om ni har några specifika spörsmål om meningen med livet.

tisdag 15 april 2014

TEASER/SPOILER

Imorgon är dagen kommen. Dagen då jag kommer bli The Answer to the Ultimate Question of Life, The Universe, and Everything.

Den som kan sin Douglas Adams och hans liftarguide förstår vad det är frågan om. Om du tillhör den skara av befolkningen som är olyckligt ovetande om romansviten är risken stor att du får fundera i sju och en halv miljoner år innan du kommer fram till svaret. Sen kanske det visar sig vara helt värdelös info pga om du lever så länge kommer du ändå ha glömt hur frågan löd från början.

Annars kan du ju checka in här imorgon så tar vi ett lite större grepp på hela grejen och du blir invigd i svaret på den Ultimata Frågan om Livet, Universum och Allting.

måndag 14 april 2014

NÅGRA SMÅ KORRIGERINGAR

Bland det sämsta man kan hålla på med är att inte stava folks namn på ett riktigt vis. Respektlöst är vad det är. Varför håller jag på med sånt för då?

Så här ligger det till: Anna som nämndes i gårdagens inlägg heter givetvis Engebrethsen i efternamn. Skriver man som jag gjorde igår får man inte bara skämmas, men hittar aldrig hennes hemsida heller. Men nu kan ni göra det medelst länken och bevittna hennes begåvning närmare.

Vidare skulle jag vilja anföra ett ytterligare smärre klargörande vad gäller beskattningssituationen mellan motorcykelburen ungdom och mustaschbärande gitarrister.

1. Ja, det kanske inte alltid skickas kontrolluppgift från klubb med motoriserade cyklar som minsta gemensamma nämnare till musiker, trollkarl eller exotisk dansare. Men hej, det finns ju gott om exempelvis politiker som glömmer att lämna kontrolluppgift för utfört arbete. Sånt händer. Hur ska man kunna hålla koll på allt folk som passerar in och ut genom dörren liksom?

2. Om det nu skulle vara så att det är någon som får betalt så är det alltid någon annan än gitarristerna. Har ingenting att göra med att de har sämre hand med stålars än andra utan enbart för det välkända faktum att de är en av få yrkesgrupper på jorden som fortfarande närmast uteslutande jobbar på pro bono-basis. Ett par groggar i timmen håller en gitarrist på gott humör, som det heter i branschen. När sen kvällen är slut är det ingen gitarrspelare som kommer ihåg att ta betalt. Pro bono by drunkenness, som det också heter i branschen.

3. Hörsägen. Det föreligger inga belägg för sanningshalten varken i ovanstående påståenden eller vad som igår påstods kunna vara en med sanningen överensstämmande fördom vad gäller själva färgen på betalningsmedel. Herregud, den här bloggen har Wikipedia som främsta källhänvisning. Källkritik för bövelen!

I övrigt ska nog det mesta som framlades i söndagens bloggning vara hyggligt ok beskrivet (främst som en följd av empiriska studier). Borås - för att bara ta ett exempel - lär vara synnerligen hipstertätt och smurfmössor på trummisar är lika legio i musikbranschen these days som guraplinkare som lirar gratis.

Vad skönt, då har vi rett ut det här också utan några större skadeverkningar.

söndag 13 april 2014

I'M A BASKO BELIEVER

Ju fler desto roligare. Det beror ju lite på vad man håller på med förstås. Dela en kexchoklad på 60 personer är till exempel tämligen värdelöst medan det vore en stor hjälp att ha samma antal personer om uppdraget istället är att knöka i sig hundra styck av nämnda chokladkaka. Att gå på spelning i Bjurfors kan ibland vara som det senare exemplet, dvs folkstockning galore är grejen för dagen.

Nu kan man inte samla ihop vilket halvtaskigt gäng som helst utan det får ju vara en ansamling av högsta sortering. Det finns inte mycket att klanka ner på det här anhanget:

Fru Nygårds
Ohotad etta.

Johan Örjansson
Han är ju orsaken till att vi är här.

Anna Engrebrethsen
Begåvad konstnär och flickvän till artisten ovan.

Självutnämnd hipster från Borås
Tillhör grundutrustningen i ett lyckat konsertsällskap.

Therese
Har lång erfarenhet av Boråselementet.

Gitarrist med vana från spelningar på MC-klubbar
Kanske de coolaste gitarristerna (med keps).

Trummis med smurfmössa
Kanske den sämsta mössan att ha på sig inomhus.

Basist i Zlatanfrilla
Kanske den mest praktiska frisyren att sporta som basist.

Okänt antal personer som hellre druckit Norrlands Guld på valfritt pizzahak
Kanske de mest irriterande konsertbesökarna.

Vi anländer och installerar oss på vårt rum innan vi knallar över till restaurangen och intar ett utsökt kvällsmål. Falkenbergsonen med följe kommer också in för att äta och vi morsar lite kort och säger att vi snackar mer i puben. Bra plan. Efter avslutad middag kvistar vi över till puben och inser att den är mer eller mindre fullsmetad (vilket i och för sig inte är så svårt då den är ytterst liten) och det ser kinkigt ut att få plats. Men längst fram finns det en bänkrad med ryggen mot scenen. Vi norpar den bänken och morsar på det utomordentligt trevliga paret bestående av hipstern från Borås och hans tjej som till vardags håller till i Leksand. Att jag smuttar på ett glas vin istället för dricker öl har givetvis sin förklaring i den inte helt stabila magen tidigare i veckan. Känns malplacerat, men vad kan en göra?

Man ska inte låta sig luras av smurfmössa och Zlatanfrigg. Eller snarare, det är med högsta sannolikhet så en vass musiker ska se ut nuförtiden. Det jävelsvänger. Grabbarna brakar på i några nummer för att sedan låta Johan själv spela avskalat. Varvningen av fullt ös och total nakenhet (observera att kläderna är på) ger en fin effekt när det går från ytterlighet till ytterlighet. Av det vi hör förstår vi att han fått tag på proffskillar att lira med, han har inte bara plockat första bästa smurf och Zlatan-wannabe utan rekryterat med fingertoppskänsla. Publiken kan man däremot inte handplocka och det är ju faktiskt lite synd. När de finstämda numren avverkas envisas påfallande många med att prata med sin bordsgranne i en volym som om de försöker påkalla uppmärksamhet från någon på andra sidan länsgränsen. Så klart dumt på så många sätt att det inte ens går att räkna upp hälften. Inne på puben finns dock gott om hyschare och det går finfint att njuta av finstämdheter som Houses och nummer från nya plattan, såsom Archipelago Winds.

Finstämt

Min nyfunne hipstervän från Borås är omåttligt impad av basistens förehavanden på scen. Själv är jag full av beundran inför batteristens envishet att ha mössa på sig inne i en pub som håller en värme av ca 300 grader samt det faktum att han mellan stockvevandet hinner kolla av sin vid baskaggen liggandes mobil med jämna mellanrum under giget. Spetskompetensen i de här killarna alltså.

Efter att extranummer avslutats byter vi lite pengar mot t-shirts, skiva och tygbag. Borås-Leksand-alliansen investerar i både vinyl och smycke (designat av flickvän till kvällens huvudattraktion). Att de inte har någon vinylspelare har mindre betydelse i sammanhanget. Omslaget ska nämligen upp på en vägg i Borås, eventuell skivspelare får anstå. Allt för konsten. De här festivalrävarna (vi kallar dem proffsfestivalare, men det epitetet avsäger de sig bestämt. Men de mer eller mindre obskyra festivaler de radar upp gör besökarna per automatik till proffs inom gebitet) gör kvällen minst sagt minnesvärd. Att det i Borås tar ett år att odla en ordinär hipstermustasch kan vara kvällens viktigaste info och inger hopp. Kanske kan även jag sporta en musche bara det sparas tillräckligt länge?

Vi får sällskap av sångar- och konstnärsparet vid vårt bord och samvaron vid bordet blir om möjligt än gemytligare. Trettonde dagen på deras turné börjar ta ut sin rätt. Vissa i sällskapet blev inlurade i tequilarace kvällen innan och fokuserar stenhårt på vatten. Klokt. Vi byter några ord med gitarristen med kepan som också sportar mustasch. Har tydligen bara tagit ett halvår att få till. Dessutom föga imponerande i MC-kretsar. Snarast en skymf att stå och lira gura i en dylik utstyrsel vad vi kan förstå. En del intressant info kommer vår väg från honom. Uppenbarligen är det en med sanningen överensstämmande fördom att man får betalat svart om man lirar rock n roll-covers på MC-klubb samt är det roligare att vara ute och jobba med en sån här uppsättning än exempelvis stor proffsig, stjärnbestyckad storproduktion på sommaren. Kudos till killen med elguran.

Johan och bandet vevar igång grejerna igen när de flesta gått hem och vi får oss en blues, en Thåström-cover och Wolves från senaste albumet till livs. Det syns att de gillar det här, grabbarna med huvudbonaderna och frisyrerna. Trots två groggar vardera med upp på scenen är total fokus på spelglädje. Bonus. Gillar vi.

Strax före två är det dags för herrskapet Nygårds att tacka för sig och det är klart man måste göra det grundligt. Skaka tass, krama och hela den biten. Vansinnigt rolig kväll. Det här får vi göra om snart igen.

lördag 12 april 2014

I SAID BELIEVER, NOT BELIEBER

En vill kanske inte vara en Belieber som 40-plussare. En smula opassande faktiskt. Men en Believer går ju bra. En Basko Believer.

Vi tar oss en tur till Avestas utkanter om det är ok, närmare bestämt på andra sidan länsgränsen några hundra meter in i Västmanland. Där sammanstrålar vi med Herr Örjansson och eventuellt hans band. Vi har inte riktigt listat ut om bandet får plats i den lilla puben. Kanske har ägaren byggt ut den? Eller så tar bandet inte så mycket utrymme i anspråk helt enkelt. Vi får se. En Basko Believer tror förstås på det bästa.

Bloggen återkommer imorgon med en utförlig rapport. Trevlig lördag dårå.

fredag 11 april 2014

RYGGLÄGE

När är kreativiteten som högst? Eller snarare, när är den som lägst? Facit:

Lägst är den efter två dagars sängliggande med ett näringsintag bestående av yoghurt, resorb och vatten. Det mest kreativa som har skett inom denna tidsrymd är en kommentar om två Twitter-bekanta skäggförsedda herrar som inte har samma dialekt. Ja, ni hör ju själva.

Högstanivån får en hoppas kommer efter den här ofrivilliga kreativitetsdippen.

torsdag 10 april 2014

STÄNGT

Bloggen är inställd idag pga dåligt uppförande av mage. Ja, ni fattar. 

onsdag 9 april 2014

VISST MÅSTE MAN HA ETT UPPSÅT FÖR ATT RÄKNAS SOM STALKER?

Jo, jag vet att man inte ska skoja på lattjo när det gäller stalking men vi menar inget illa bara för att vi har sett honom i Falun, Borlänge, Falkenberg, Hammenhög och Avesta. Vi gör inte det Fru Nygårds och jag. Men det är mycket möjligt att han börjar undra lite smått vad vi är för filurer.

Nu är det inte så att vi är Maj-Britt, 57 från Hallstahammar som har sett Sven-Ingvars inte mindre än 2183 gånger (hon finns inte på riktigt, men ni fattar grejen) och har sjutusen selfies med Sven-Erik Magnusson (han finns tydligen på riktigt). Men vi har varit närvarande på spelningar inför ca 25 personer och det blir ju lite mer intimt och därmed svårare för en stalker att gömma sig (maskera sig är inte heller en skitbra idé för man sticker så lätt ut i Björnligan-mask i en liten pub med två dussin omaskerade svennebananer). Nu kanske föremålet för vår beundran inte alls uppfattar oss som förföljare och då har han ju faktiskt förstått saken rätt. Vi gillar ju bara hans låtar och sättet han framför dem på.

Nu har han släppt nytt album som han till stor del finansierat med sina besparingar. Väldigt coolt om man frågar mig. Satsar järnet och åker till staterna och spelar in plattan med såna proffskillar som lirar i Midlake och kommer ut på andra sidan som Basko Believes. Det är vår Johan Örjansson det. Snart kanske han får lite fler fans med stalkertendenser. Det är han värd. Vår Johan som vi ska se på lördag igen. Bara 2175 gånger kvar till Maj-Britt-status.

tisdag 8 april 2014

VECKANS TIPS - POPSKOLA FOR REAL

Med jämna mellanrum måste Popskolan by Nigge leva upp till sitt namn. Den kan inte bara hålla på och presentera matnyttig info i samband med resor till Belgien och Ipswich, katt- och pandatramserier samt småsektionernas framfart i allmänhet. Ska det vara en popskola så får den ju helt enkelt försöka ge ett tips eller två inom området popmusik. Vi börjar med ett, det kanske blir lite mycket med två på en gång.

Musikdjungeln alltså. Det finns ca 40 000 miljarder låtar att välja mellan på internet (grov uppskattning, ej källgranskad siffra) och då är det lätt att inte hitta det man letar efter eller till och med svårt att veta vad man söker och då är det ju i sin tur helt omöjligt att anträffa det man tror sig försöka nosa rätt på (OBS att man får lyssna på sånt som är lättillgängligt också). Hur som helst så kom den här min väg:



Själv tycker jag att de har misstajmat fotot för det hade väl varit bättre om de inte hade fångat henne på bild precis när hon tappade pälsen men vad vet jag, det kanske var varmt i studion.

Om du tycker att namn eller bild verkar bekant så är det inte helt osannolikt. Chansen finns att du sett någon av de 30-tal filmer hon skådespelat i alternativt hört talas om hennes man som är relativt jättekänd (men det här handlar inte om hennes make så vi skiter helt enkelt i att utveckla honom närmare). Låtarna på plattan är skriven av Adam Schlesinger från Fountains of Wayne som - om ni inte visste det redan - är ett av världens få nu levande genier. I kombination med Emmanuelle Seigners röst är det en perfect match. En popmacka i elva finfina akter helt enkelt.

För ytterligare förkovran kan man även kolla upp hennes debutalbum Dingue som sjungs på hennes vackra modersmål franska. Enjoy.

måndag 7 april 2014

OM ATT LÄSA GODNATTSAGA

- Vad ska vi läsa? (precis som om man inte vet exakt vad vi ska läsa)

- Hmm, en Bamse-tidning. (precis som om man skulle kunna ta en Bamse-tidning, vilken som helst. Det kan man ju inte. Man får nämligen bara välja en)

- Vilken ska vi ta då? (precis som om det fanns en hel hög att välja och vraka från)

- Bamse på teatej. (precis som om jag inte visste det)

Så läser vi om hur (SPOILER ALERT) vargarna Magnum och Minimal snor hela kassan som klassen som Teddy, Brum och Nalle-Maja går i har samlat in med sin teaterföreställning. Men Skalman den gamle reptilen är dem på spåren och ordnar så klassen får tillbaka hela förtjänsten (362 kr, dvs en resa med bussen in till stan och tillbaka).

Frågar man mig om rimligheten i ovanstående synopsis har jag svårt säga annat än att det är helt osannolikt.

1. Äventyret täcker en hel Bamse-tidning men Skalmans mat- och sovklocka ringer inte en enda gång. Noll, nada, zero ggr.

2. När Bamse och Brumme-Lisa gick i skolan och samlade in pengar på motsvarande sätt hände samma sak. Den obevakade kassan stals av illasinnade vargar. Är de dumma i huvudet eller? Ett högskoleprov för björnar kanske vore på sin plats.

3. Bamse äter noll burkar dunderhonung. Helt sjukt orimligt.

4. 362 spänn? Världshistoriens risigaste klassresebudget. Avgå kassören.

Oavsett orimlighet är Lilla Sektionen lika nöjd som varje kväll den senaste veckan. Det är tryggt att veta att vargarna åker dit i slutet.

God natt och sov gott.

söndag 6 april 2014

LILLA SEKTIONEN SPARKAR IGÅNG UTOMHUSSÄSONGEN

Det säger sig självt att man inte kan spela hallindiefotboll utomhus och det är indeed en smula trist. Utanför hemmets trygga väggar blir det bara vanlig fotboll. Förvisso med ett helt eget och inte helt okomplicerat poängsystem, men ändå.

Helgens tuffaste intellektuella utmaning kunde en ju tro inträffade igår under en heldags mangling av hjärnan i Högskoleverkets regi, men då har man inte spelat fotboll på Portman Stråtenroad med Lilla Sektionen. Till en början följer spelet något så när konventionella regler, men det dröjer inte länge förrän det spårar fullständigt. Plötsligt får man sex poäng för att göra mål och tre för att pricka målisen. Målisen får fem poäng för räddning. Så långt känns det innovativt och nyskapande. Men sexhundra poäng för en jävla utspark, vad är det för humbug? Det blir sån sjukt dålig stämning och helt utan förvarning hör jag hur jag ger mig själv sjuhundra poäng för ett skott som hamnar i skogen.

Vi får styra upp det här. I nästa vecka sätter sig tävlingskommittén (det är jag och Lilla Sektionen det) ner för att dra upp riktlinjerna för ett regelkompendium som eventuellt kan rädda den här sporten. Eller inte. I så fall får vi helt enkelt hålla oss till hallindiefotboll eller vintervarianten snöutefotboll. Roligare än fotboll i snö blir det ju som bekant inte:


video

lördag 5 april 2014

OM ATT GÖRA HÖGSKOLEPROVET

Varför det inte finns någon övre åldersgräns, förslagsvis 40 år, för att skriva Högskoleprovet är beyond me. Men när man nu får göra det trots över förti bast så finns det fortfarande de som är korkade nog att anmäla sig. Som det här puckot till exempel.

Varför? Tja, en del lattjo och en del kan vara bra att ha typ om man vill söka in på nån intressant kurs. Den där lattjodelen är bara lattjo innan man sitter i den där provsalen. Då är det allt annat än lattjo.

5 minuter. Så lång tid tar det för mitt huvud att börja värka. Och då är det inte som en effekt av någon av följande störande faktorer:

Snubbe i hörnet som pustar och frustar konstant. Stora stygga vargens pust och frust är en bris i jämförelse.

Fjunis på samma rad till höger som blir klar trots att det finns provtid kvar (vilket är helt obegripligt med tanke på tidspressen). Ägnar provfritiden åt att sakta sakta sakta riva av svarssidan. Att han har en rolig krullig frisyr gör eventuellt irritationen något mindre.

Jag är mer än dubbelt så gammal som merparten av deltagarna.

Killen som på rasten pratar om äventyret på finlandsbåten där han blev pruttfull på grund av att hans polare Anders fick ligga. Han blev helt enkelt sur på nämnde Anders och tog till Jägerflaskan och däckade. Hade väl varit bättre om han frågat Anders om inte de kunde ligga istället så hade han både fått ligga och sluppit bakrus.

Pappskallar som inte lyckades med den tekniska bedriften att stänga av sina mobiltelefoner. Dagens ungdom.

Ungtupparna som glider runt i bakvänd keps. Avgå.

Fast så koncentrerad som jag är idag bekommer inte ovanstående fiaskoexemplar till provtagare mig det minsta. Totalfokus på sin egen uppgift är vad som gäller, men vissa observationer är ju fullständigt omöjligt att låta bli att göra.

Resultatet? Efter att ha gjort en självrättning efter att facit publicerats vid femtiden idag kan konstateras att det gick bättre än väntat om man räknar bort den sabla huvudvärken. Rättningen lär väl ta ett tag med tanke på att det tydligen var drygt 88 000 snubbar och snubbor som var i farten idag. Blir intressant att se normeringspoängen för grupperna kepsnötter, mobilklåpare och icke-liggare. Hoppas innerligt att jag snittar högre, för annars är det nog dags att avgå.

fredag 4 april 2014

MATNYTTIG INFO OM IPSWICH - EPILOG

Egentligen är det dags för diagnostiskt prov efter tio inlägg i artikelserien Matnyttig info om Ipswich, men det räcker att blogginnehavaren ska skriva högskoleprov imorgon. Således sammanfattar vi punktvis några centrala bitar om Ipswich på följande vis:

Engelskt klubbmärke, häst. Svenskt klubbmärke, älg.

Oavsett fyrfota djur så saknar jag Min kompis Lasse på fotbollsresor kors och tvärs över land och hav. Det spelar ingen roll om det är Ipswich, Sundsvall, Middlesbrough, Helsingör eller Milano.

The extended Nygårds family snittar ca 27 år för debut på Portman Road. Senast i raden min egen favoritkommentator till systerson, Anton. Borde förstås ha gjort en fullständig gallup på hela ITFC Sweden-gänget för att få en relevant referensgrupp, men får väl ta det nästa säsong.

Sen har vi den här nivågrejen där man levlar för att vinna supporterpoäng. För enkelhetens skull börjar man på ett och försöker ta sig uppåt ända till level 7. Eller så stannar man kanske på femman eller sexan. Har man inga större ambitioner i livet kan man naturligtvis nöja sig med trean eller fyran.

Hamburgare stekta i ett par timmar i en husvagn utanför stadion må vara hälsovådlig, men ändock ett måste. Har man inte ätit en flottplätt har man inte levt livet fullt ut.

Engelska hästar är rent generellt inte särskilt bra på boxning.

Sätter man sig frivilligt på tåget mot Norwich gör man bäst i att hoppa av i Ipswich, annars får man skylla på sig själv.

Har man lite koll på läget och stiger av på tågstationen i Ipswich gör man det med fördel när ITFC Sweden arrangerar medlemsresa (kom ihåg att inte slänga biljetten i papperskorgen innan du passerat spärrarna). Då kan du inte bara få ett grymt sällskap under vistelsen utan även njuta av trevliga pubar, tipstävling, riggade lotterier, supporterevent, barportning, busstur, bryggeribesök, hotellfrukost (Full English plus yoghurt), restaurangbesök, radiomedverkan samt  skratta arslet av sig big time.

Nu har ni full koll på Ipswich, så kom inte och klaga på mig om ni får tolv rätt på Stryktipset och inte har garderat Town.

torsdag 3 april 2014

MATNYTTIG INFO OM IPSWICH - KAPITEL 10 (ELLER FORTSÄTTNINGEN PÅ FORTSÄTTNINGEN PÅ EN BERÄTTELSE OM EN MEDLEMSRESA

Fotbollsramsor torde vara avklarade vid det här laget när match och hela den biten ligger bakom oss. Ingalunda. Inte bara var det så att Kevin Beattie försökte briljera med en hemmabyggd ramsa på svenska under vårt besök i radiostudion tidigare under dagen, till middagen har delar av Skånefalangen förberett en födelsedagsramsa minsann.

Ni kommer ihåg den där fascinationen för svenska fotbollsramsor hos herr Murphy, no? Inte jag heller i gårdagens inlägg, men det ploppade plötsligt upp i lillhjärnan att herr Beattie fick lite feeling så snart "Kom igen Ipswich" skanderats. Det, mina damer och herrar, var en besynnerlig upplevelse. The best footballer England never had mindes plötsligt sin säsong vid pass 1984 i Sandvikens IF och ramsorna som ljöd över Jernvallen (för man ju förmoda). Enligt herrn i hästsvansfrisyren hördes ofta "Kom igen goote" (lite oklart om det var gute, gote, goote eller nåt annat som avsågs) när han spelade i Sverige. Tur att vi inte drog "Alla heter Glenn i Göteborg" för honom där och då.

Efter en ytterst snabb vända på hotellet möts vi upp på Mannings för vidare styrning mot kvällens middagsrestaurang, det brasilianska haket Rios Brazil. Vi kör helt och hållet på rekommendationer. I min enfald tror jag att sekreterare Schultz har besökt etablissemanget tidigare, men det visar sig att ett par norrmän pratat varmt om stället samt att Tripadvisor pekat ut det som högst tjänligt i utfodringssyfte. Tripadvisor är lite som Wikipedia, det finns ingen anledning att misstro en sådan källa till visdom så länge ingen bevisat motsatsen.

Typiskt att alla redan har ätit upp
Hela upplägget på restaurangen bygger på att man först går och plockar på sig av grönsaker, rotfrukter och dylika prylar. Därefter kommer män med svärdliknande spett fyllda med diverse köttbitar ut till bordet och drar en lans för att man ska smaka på fläsk, kyckling, korv, kycklinghjärta och liknande. Inga konstigheter. Vi får så mycket mat att det hade kunnat räcka till en förbeställd veckomatkasse från ICA (fast de är ju inte Brasilien förstås). Att försöka beskriva hur det smakar är givetvis helt omöjligt, särskilt som jag inte instagrammade käket en enda gång. Orutinerat på min ära. Pga hela svärdgrejen bestämmer vi oss på ett tidigt stadium att vi avstår från eventuella klagomål. Verkar klokast så, men det fanns ju inget att oroa sig för eftersom maten var fantastisk. Tur att vi räknade ihop kosingen vid vårt långbord dock då det fattades lite flis, men det ordnade upp sig det också. En hade ju inte velat ha en svärdviftande lirare på språng efter sig genom hela stan.

Ordf ser lite väl glad ut. Kassören har dock anledning att le.
Innan hela gänget på 40 personer hinner splittras för kvällen har vi samordnat prisutdelningar från tävlingskommittén och grattisramsor från gratulantkommittén. Av övriga gästers miner att döma är det tydligen inte någon vanligt förekommande födelsedagssång den här "Alla heter Glenn i Göteborg". Vi gör vårt bästa för att ändra på det och Glenn (eller Roffe som vi säger för det mesta, men alla heter inte Roffe i Göteborg så det går ju inte att sjunga) ser lite rörd ut där han sitter och sportar sina 50 bast. Innan sången har vi hunnit med prisutdelningarna för tipstävling och dragit vinnare i välgörenhetslotteriet. Med gårdagens dragning i färskt minne är det inte utan att en hoppas att någons fru vinner lottdragningen idag igen. Så är dock icke fallet men tipstävlingspris och hälften av vinsterna (en är ju hälften av två) i lottdragningen tillfaller istället två styrelsemedlemmar (den andra hälften av tipsvinsterna till katten bland hermelinerna, Tomas, som gentilt nog förser födelsedagsgrisen med ursprung i Götet den nyvunna - och recyclade tröjan från gårdagens lotteri - vinsttröjan). Det blir så att säga lite extra bränsle i "Det-är-uppgjort-brasan". Men tippar man inte lika bra som Kassör Hedensjö har man ingen annan att skylla än sig själv, men nästa gång får vi kanske hörsamma kraven som flutit upp till ytan om att Notarius Publicus ska vara närvarande vid samtliga lottdragningar. Man vill ju inte ha dålig stämning liksom.

På tal om dålig stämning. Av personalen på puben Cricketeers att döma är det tydligen inte någon vanligt förekommande stämningshöjare att sjunga "Alla heter Glenn i Göteborg" på just det ölhaket. Råkar man sen - efter att noga tagit sig igenom stora delar av dryckesutbudet och slutligen regredierat till det stadium då man börjar smutta på grejer som heter saker som till exempel Cherry Pop - stöta ner ett tomt glas från bardisken rakt ner i golvet blir  det någon slags riksstämma i dålig stämning. Så pass dålig stämning faktiskt att hela det kvarvarande svenskgänget blir portade från att handla mer i baren. Det kan väl ändå inte stämma tänker vän av pubkultur. Jo, men faktiskt. Inte för att det är någon som behöver mer att fukta strupen med egentligen, men principen med kollektiv bestraffning enbart pga hyllning av Glenn och ett tomt glas i golvet känns en smula medeltida. Vi är välkomna tillbaka imorgon hälsas det från bakom baren. Tror jag säkert, men då har vi andra planer och drar till beachen, så det blir ingenting med det serru.

Beach

Bussen avgår klockan tio och alla är punktliga trots bytet till sommartid under natten. Idag åker vi till det lilla samhället Southwold för att kolla in plejset samt gå på guidad tur på favoritbryggeriet Adnams. Förutom strand och pir modell mindre finns det också små beach huts till hutlösa priser att titta på. Fina små hus där de ligger på rad.

Slanta upp en rund miljon för ett skjul vid havet

Jack på väggen
Vår bussfixare och supporterlegend Mr Slegg avstår bryggerituren pga har gjort den ett antal gånger förut och tar istället med sin medföljande vän på pubrunda i Southwold. Herregud, klockan är ju snart lunch för bövelen! Övriga knallar in mot stan efter att ha sett piren och strandstugorna för att få sig en duvning i hur Adnams lyckas framställa sådan god öl samt förstås lära sig mer om bryggeriets historia. Vår grupp har en man som ciceron som - kryper det fram - håller på ett annat lag i East Anglia. Det var ju lite knasigt, men han försäkrar att han även tycker om Ipswich. Hygglig kille. Han berättar om hur bryggeriet grundades av bröderna Adnams år 1872, men att det minsann bryggts öl på platsen sedan 1300-talet. Trots att ha varit på flera andra bryggerier är det något speciellt med att äntligen få se Adnams Brewery. De har inte bara ett lokalt tänk, de är även väldigt miljömedvetna och tar bland annat hand om bryggeriavfallet för att omvandla till biogas. I en inte allt för avlägsen framtid tänker man sig att bränslet till lastbilarna som kör ut ölen i området ska drivas av egenproducerad gas. Visste väl att det finns en större mening med att dricka fin-ale.
Under vägen går en pipeline mellan byggnaderna

Vackert
Eftersom vi är så pass många som sjutton ölintresserade svenskar har man delat upp oss i två grupper, varav vår grupp är först ut. Den andra gruppen hinner dock ikapp oss mot slutet då deras guide är rädd att de ska missa bussen som ska avgå kl tre i riktning Ipswich. Kanske onödigt att påtala att vi hyrt bussen och att den åker när vi säger att den ska åka. Eller så är det som så att det var några törstiga herrar i gruppen som tyckte att det var lika bra att få rundturen överstökad för att komma till väsentligheterna i slutet: provsmakningen. Det bullas upp med Adnams Southwold Bitter, Broadside, Ghostship, Gunhill, Explorer och någon skum jubileumshistoria i champagneflaska på 10% med smak av banan. De säljer nog inte jättemycket av den sistnämnda. Övriga säljer de ganska mycket av, men mest i East Anglia. Man kan hitta Adnams på en del pubar i London också även om de är tämligen lätträknade. På frågan om hur mycket de exporterar visar det sig att det nästan bara är till Skandinavien som de skeppar sina varor. Det tackar vi allra särskilt för. Tyvärr saluförs endast Southwold Bitter och den nya Innovation på Systembolaget, men är väl värda att kolla upp.

Provsmakning

Bryggerigänget
Vi tackar av våra guider med att förse båda två med varsin ITFC Sweden-pin och de bockar och bugar för vänligheten varpå de följer oss till deras rätt så skitstora affär med dryck och prylar nere i centrum av Southwold. Här fortsätter provsmakningen, men den här gången av vin- och spritdrycker som de också gett sig på under senare år. Så till mig i trasorna blir jag att det inhandlas både Adnams-grejer och deras nyligen släppta whisky. Den av öl till sprit destillerade drycken Spirits of Broadside låter jag vara då den smakar för mycket amerikansk söt-whisky. Men det var en rasande fin flaska, det kan jag ge den.

Så bär det hemåt med bussen igen och efter ett kort stopp i Snape Maltings med lite mat för vissa och fika för andra rullar vi åter in i Ipswich. Efter middag på kvällen med bland annat Fru Nygårds och min egen lille kommentators-systerson blir det en tidig kväll. Såna här helger har en benägenhet att ta musten ur en 40-plussare. Bara att gilla läget och längta till nästa medlemsresa, I guess. Tack för att ni hänger med och bjuder på så sjukt skön stämning!! Fast vi måste nog sluta med den här Glenn-ramsan på Cricketeers. Annars är det nog bara att tuta och köra på som vanligt.

Ses nästa säsong då gänget.

onsdag 2 april 2014

MATNYTTIG INFO OM IPSWICH - KAPITEL 9 (ELLER FORTSÄTTNINGEN PÅ EN BERÄTTELSE OM EN MEDLEMSRESA)

Ni vet en sån där morgon med noll känsla för livskvalitet. Den typen av morgon som borde avgå med omedelbar verkan. Men eftersom de sällan är sorten som frivilligt stiger ner från sin post som själadödare får man istället själv göra något åt saken. Som att äta en rejäl frukost till exempel.

En morgon av ovanstående kvalisort tenderar tyvärr att vara mer besvärlig än vad man tycker är nödvändigt. Det är exempelvis tämligen skitdåligt att kalla en halv tallrik yoghurt, en bacon rash, några tuggor äggröra samt en halv engelsk frukostkorv för en rejäl frukost. En halvmesyr till frukost är vad man kan kalla den, varken mer eller mindre. Hur skakar man då av sig en dylik morgon? Förslagsvis genom att sova en halvtimme till efter frukost, duscha, kliva ut i solen och knalla ner till Planet Blue. Inte bara har morgonen då jagats iväg av sin kusin förmiddagen, utan matchdagskänslan har bosatt sig i kroppen och fått densamma att jaga bort alla kvällen-före-spöken så till den milda grad att en plötsligt aldrig känt sig så pigg. Game on!
Kan man väl leva med att sitta här en timme eller två

Nytt ställe, ny dricka
Morgon och förmiddag är enda delen av lördagen som inte är hårt inrutad och det således finns tid för egna aktiviteter och planering av resterande del av dagen. Ett antal rundor företas i shopen, som sig bör, varefter alla prylar samlas ihop i en fet kasse och betalkortet får sig en omgång så det nästan brinner upp. Ett antal bekanta lokala fejs dyker också upp och är lite som barn på julafton på grund av den kvardröjande känslan från matchen tisdagen innan med sent vinstmål för Ipswich. Bådar gott! 

Avlämning av dyrgriparna på hotellet varpå det är dags att styra nosen mot Mannings för början av matchuppladdningen. I sedvanlig ordning vankas tipstävling med finfint pris i form av en matchtröja signerad av hela Ipswichtruppen. Eftersom jag har Fru Nygårds med mig även idag känner jag stor tillförsikt inför tippningen (jag själv är nämligen helt värdelös på att tippa på Ipswich och förbannar spelreglerna som inte tillåter varken helgardering eller fler än en siffra på något av lagen). Efter att alla fuktat strupen en smula fortsätter vi ner mot Black Horse för att mysa i solen samt ytterligare prisa de lokala ölgudarna. Jag och min Ipswichkompis Pelle har dock ett annat uppdrag än att fylla ölmagen. Vi ska vara med på radioshowen Life´s a pitch så vi vinkar tillfälligt adjö av övriga i gänget för att ta oss ner mot Portman Road som dagen till ära härbärgerar en radiostudio i en av logerna på Cobbold Stand.

The best footballer England never had, moi & Pelle
Utsikten från en inglasad loge. Barcelona och Ipswich
vattnar planen ungefär lika mycket för vägvinnande spel.
Den gamle bekantingen Phil Ham, eller Phil Skinka som vi brukar kalla honom vid festliga tillfällen, kommer ner och ber vakterna släppa in oss. Hygglig kille det där. I en liten varm loge står så hela ensemblen som sänder radio förutom nämnde bakdel av gris. En högklassig trio bestående av en rutinerad programledare, en 13-14-årig fotbollsexpert samt en gammal försvarshjälte med bland annat ett antal landskamper för England på meritlistan. Kevin Beattie är inte bara en trevlig och rolig prick, han sportar även en ljus Zlatanfrisyr, halvrisigt garnityr samt en hel del pondus om man säger så. Det märkliga med situationen är knappast att vistas i samma lilla rum som en levande legend, utan det är snarare det bisarra i att höra den där lilla göken som kallas Tractorboy och som ska vara "The world´s youngest football pundit". Helt surrealistiskt att höra honom lägga ut texten som om han vore 300 år gammal och sett 40 000 miljarder fotbollsmatcher. Enda konkurrensen i märklighet kommer från programledare Murphy som för andra besöket i rad frågar mig vad Come on Ipswich blir på svenska. Kom igen Ipswich, ska det vara så svårt att komma ihåg? Han kanske hoppades på att få höra kassör Hedensjös Sassa Brassa Mandelmassa som också avhandlades förra gången vi fick vara med i programmet. Vi får i alla fall ge våra tips inför matchen och en annan vinner väl knappast något popularitetspris efter att ha avslutat analysen med "I´m worried".

Tillbaka till vattenhålet Black Horse och socialisering med våra likasinnade. Sjukt trevligt.

Steve har fyllt 60. Vi fyllde hans tröja med nr 60.
Vi har som tradition att ha fint väder när vi kör våra medlemsresor, vilket på något vis verkar puckat att ändra på. Således är det t-shirtväder (även med svenska mått mätt, engelsmän går som bekant runt i kortärmat året runt) när man befinner sig i solen.

Kortärmat från ITFC Uppsala
När det väl blir dags för match är det nästan lite synd att behöva bryta upp från puben, lite som att lämna den roliga förfesten för att gå ut på ett ovisst krogäventyr. Kanske inte jordens mest klockrena metafor, men en gör så gott en kan här alltså. Således är det game on. Kick-off. Dags att sparka igång. Und so weiter.


Från våra platser på långsidan känns för första gången på länge att matchen verkligen gäller något. Intensiteten på läktarna är så mycket högre än de stillsamma tillställningar som varit de senaste åren. Dessvärre svarar inte laget upp mot publikens förväntningar och gör en mer än svag första halvlek som får till följd att det står 0-1 i halvtid. Dock med det tillägget att det mycket väl skulle ha kunnat vara både två och tre baljor i baken. Men skam den som ger sig. De har förmodligen fått rapporter från vår del på tribunen där min systerson Anton i några synnerligen välformulerade passager i sina aldrig sinande matchkommentarer lägger upp följande uppenbara lösningar på problemet:

a) Skjut en bicycleta!
Klart Fru Nygårds och Roger är glada i solskenet
b) In med Zlatan!

Helt obegripligt att ingen drar iväg en cykelspark på hela matchen medan man kanske kan uppbringa lite mer förståelse för att Zlatan aldrig kommer in på planen. Trots avsaknad av både akrobatiska skott och Ibracadabra kommer Ipswich in som ett nytt lag och dundrar på i anfall efter anfall. Bolluslingen vill dock inte in i nätet förrän med en knapp kvart kvar och trots en formidabel forcering mot slutet blir det inget vinstmål. Bra tryck på läktaren, fint väder och en personlig kommentator gör dock det hela till njutbara 2 x 90 minuter.

För att toppa hela anrättningen hittar vi vår ITFC Sweden-logga på baksidan av läktaren tillsammans med övriga storsponsorer av ungdomsakademin. Så elegant att det nästan är löjligt. Kolla själva.

Snyggve
Eftersom vi inte bara kört tipstävling på puben innan match utan även samlat in pengar till välgörenhet (Sir Bobby Robson Foundation som stödjer cancerforskning) ska pengahögen avlämnas till de ansvariga efter matchen och på väg till hotellet får sunkpuben Drum & Monkey besök och inte bara £220 överlämnas utan även ITFC Sweden-merchandise att kränga iväg på auktionen som ska hållas. Känns skönt att kunna förena nöje med lite nytta också. Men dagen är inte över bara för att vi gjort lite nytta. Halva nöjet kvarstår. Middag, prisutdelningar (välgörenheten kombinerades med lotteri) och ytterligare pubbesök. Kan bli ett utförligt kommande inlägg om resterande del av dagen. Häng i så hörs vi imorgon.