MATNYTTIG INFO OM IPSWICH - KAPITEL 10 (ELLER FORTSÄTTNINGEN PÅ FORTSÄTTNINGEN PÅ EN BERÄTTELSE OM EN MEDLEMSRESA

Fotbollsramsor torde vara avklarade vid det här laget när match och hela den biten ligger bakom oss. Ingalunda. Inte bara var det så att Kevin Beattie försökte briljera med en hemmabyggd ramsa på svenska under vårt besök i radiostudion tidigare under dagen, till middagen har delar av Skånefalangen förberett en födelsedagsramsa minsann.

Ni kommer ihåg den där fascinationen för svenska fotbollsramsor hos herr Murphy, no? Inte jag heller i gårdagens inlägg, men det ploppade plötsligt upp i lillhjärnan att herr Beattie fick lite feeling så snart "Kom igen Ipswich" skanderats. Det, mina damer och herrar, var en besynnerlig upplevelse. The best footballer England never had mindes plötsligt sin säsong vid pass 1984 i Sandvikens IF och ramsorna som ljöd över Jernvallen (för man ju förmoda). Enligt herrn i hästsvansfrisyren hördes ofta "Kom igen goote" (lite oklart om det var gute, gote, goote eller nåt annat som avsågs) när han spelade i Sverige. Tur att vi inte drog "Alla heter Glenn i Göteborg" för honom där och då.

Efter en ytterst snabb vända på hotellet möts vi upp på Mannings för vidare styrning mot kvällens middagsrestaurang, det brasilianska haket Rios Brazil. Vi kör helt och hållet på rekommendationer. I min enfald tror jag att sekreterare Schultz har besökt etablissemanget tidigare, men det visar sig att ett par norrmän pratat varmt om stället samt att Tripadvisor pekat ut det som högst tjänligt i utfodringssyfte. Tripadvisor är lite som Wikipedia, det finns ingen anledning att misstro en sådan källa till visdom så länge ingen bevisat motsatsen.

Typiskt att alla redan har ätit upp

Hela upplägget på restaurangen bygger på att man först går och plockar på sig av grönsaker, rotfrukter och dylika prylar. Därefter kommer män med svärdliknande spett fyllda med diverse köttbitar ut till bordet och drar en lans för att man ska smaka på fläsk, kyckling, korv, kycklinghjärta och liknande. Inga konstigheter. Vi får så mycket mat att det hade kunnat räcka till en förbeställd veckomatkasse från ICA (fast de är ju inte Brasilien förstås). Att försöka beskriva hur det smakar är givetvis helt omöjligt, särskilt som jag inte instagrammade käket en enda gång. Orutinerat på min ära. Pga hela svärdgrejen bestämmer vi oss på ett tidigt stadium att vi avstår från eventuella klagomål. Verkar klokast så, men det fanns ju inget att oroa sig för eftersom maten var fantastisk. Tur att vi räknade ihop kosingen vid vårt långbord dock då det fattades lite flis, men det ordnade upp sig det också. En hade ju inte velat ha en svärdviftande lirare på språng efter sig genom hela stan.

Ordf ser lite väl glad ut. Kassören har dock anledning att le.

Innan hela gänget på 40 personer hinner splittras för kvällen har vi samordnat prisutdelningar från tävlingskommittén och grattisramsor från gratulantkommittén. Av övriga gästers miner att döma är det tydligen inte någon vanligt förekommande födelsedagssång den här "Alla heter Glenn i Göteborg". Vi gör vårt bästa för att ändra på det och Glenn (eller Roffe som vi säger för det mesta, men alla heter inte Roffe i Göteborg så det går ju inte att sjunga) ser lite rörd ut där han sitter och sportar sina 50 bast. Innan sången har vi hunnit med prisutdelningarna för tipstävling och dragit vinnare i välgörenhetslotteriet. Med gårdagens dragning i färskt minne är det inte utan att en hoppas att någons fru vinner lottdragningen idag igen. Så är dock icke fallet men tipstävlingspris och hälften av vinsterna (en är ju hälften av två) i lottdragningen tillfaller istället två styrelsemedlemmar (den andra hälften av tipsvinsterna till katten bland hermelinerna, Tomas, som gentilt nog förser födelsedagsgrisen med ursprung i Götet den nyvunna - och recyclade tröjan från gårdagens lotteri - vinsttröjan). Det blir så att säga lite extra bränsle i "Det-är-uppgjort-brasan". Men tippar man inte lika bra som Kassör Hedensjö har man ingen annan att skylla än sig själv, men nästa gång får vi kanske hörsamma kraven som flutit upp till ytan om att Notarius Publicus ska vara närvarande vid samtliga lottdragningar. Man vill ju inte ha dålig stämning liksom.

På tal om dålig stämning. Av personalen på puben Cricketeers att döma är det tydligen inte någon vanligt förekommande stämningshöjare att sjunga "Alla heter Glenn i Göteborg" på just det ölhaket. Råkar man sen - efter att noga tagit sig igenom stora delar av dryckesutbudet och slutligen regredierat till det stadium då man börjar smutta på grejer som heter saker som till exempel Cherry Pop - stöta ner ett tomt glas från bardisken rakt ner i golvet blir  det någon slags riksstämma i dålig stämning. Så pass dålig stämning faktiskt att hela det kvarvarande svenskgänget blir portade från att handla mer i baren. Det kan väl ändå inte stämma tänker vän av pubkultur. Jo, men faktiskt. Inte för att det är någon som behöver mer att fukta strupen med egentligen, men principen med kollektiv bestraffning enbart pga hyllning av Glenn och ett tomt glas i golvet känns en smula medeltida. Vi är välkomna tillbaka imorgon hälsas det från bakom baren. Tror jag säkert, men då har vi andra planer och drar till beachen, så det blir ingenting med det serru.

Beach

Bussen avgår klockan tio och alla är punktliga trots bytet till sommartid under natten. Idag åker vi till det lilla samhället Southwold för att kolla in plejset samt gå på guidad tur på favoritbryggeriet Adnams. Förutom strand och pir modell mindre finns det också små beach huts till hutlösa priser att titta på. Fina små hus där de ligger på rad.

Slanta upp en rund miljon för ett skjul vid havet

Jack på väggen

Vår bussfixare och supporterlegend Mr Slegg avstår bryggerituren pga har gjort den ett antal gånger förut och tar istället med sin medföljande vän på pubrunda i Southwold. Herregud, klockan är ju snart lunch för bövelen! Övriga knallar in mot stan efter att ha sett piren och strandstugorna för att få sig en duvning i hur Adnams lyckas framställa sådan god öl samt förstås lära sig mer om bryggeriets historia. Vår grupp har en man som ciceron som - kryper det fram - håller på ett annat lag i East Anglia. Det var ju lite knasigt, men han försäkrar att han även tycker om Ipswich. Hygglig kille. Han berättar om hur bryggeriet grundades av bröderna Adnams år 1872, men att det minsann bryggts öl på platsen sedan 1300-talet. Trots att ha varit på flera andra bryggerier är det något speciellt med att äntligen få se Adnams Brewery. De har inte bara ett lokalt tänk, de är även väldigt miljömedvetna och tar bland annat hand om bryggeriavfallet för att omvandla till biogas. I en inte allt för avlägsen framtid tänker man sig att bränslet till lastbilarna som kör ut ölen i området ska drivas av egenproducerad gas. Visste väl att det finns en större mening med att dricka fin-ale.

Under vägen går en pipeline mellan byggnaderna

Vackert

Eftersom vi är så pass många som sjutton ölintresserade svenskar har man delat upp oss i två grupper, varav vår grupp är först ut. Den andra gruppen hinner dock ikapp oss mot slutet då deras guide är rädd att de ska missa bussen som ska avgå kl tre i riktning Ipswich. Kanske onödigt att påtala att vi hyrt bussen och att den åker när vi säger att den ska åka. Eller så är det som så att det var några törstiga herrar i gruppen som tyckte att det var lika bra att få rundturen överstökad för att komma till väsentligheterna i slutet: provsmakningen. Det bullas upp med Adnams Southwold Bitter, Broadside, Ghostship, Gunhill, Explorer och någon skum jubileumshistoria i champagneflaska på 10% med smak av banan. De säljer nog inte jättemycket av den sistnämnda. Övriga säljer de ganska mycket av, men mest i East Anglia. Man kan hitta Adnams på en del pubar i London också även om de är tämligen lätträknade. På frågan om hur mycket de exporterar visar det sig att det nästan bara är till Skandinavien som de skeppar sina varor. Det tackar vi allra särskilt för. Tyvärr saluförs endast Southwold Bitter och den nya Innovation på Systembolaget, men är väl värda att kolla upp.

Provsmakning

Bryggerigänget

Vi tackar av våra guider med att förse båda två med varsin ITFC Sweden-pin och de bockar och bugar för vänligheten varpå de följer oss till deras rätt så skitstora affär med dryck och prylar nere i centrum av Southwold. Här fortsätter provsmakningen, men den här gången av vin- och spritdrycker som de också gett sig på under senare år. Så till mig i trasorna blir jag att det inhandlas både Adnams-grejer och deras nyligen släppta whisky. Den av öl till sprit destillerade drycken Spirits of Broadside låter jag vara då den smakar för mycket amerikansk söt-whisky. Men det var en rasande fin flaska, det kan jag ge den.

Så bär det hemåt med bussen igen och efter ett kort stopp i Snape Maltings med lite mat för vissa och fika för andra rullar vi åter in i Ipswich. Efter middag på kvällen med bland annat Fru Nygårds och min egen lille kommentators-systerson blir det en tidig kväll. Såna här helger har en benägenhet att ta musten ur en 40-plussare. Bara att gilla läget och längta till nästa medlemsresa, I guess. Tack för att ni hänger med och bjuder på så sjukt skön stämning!! Fast vi måste nog sluta med den här Glenn-ramsan på Cricketeers. Annars är det nog bara att tuta och köra på som vanligt.

Ses nästa säsong då gänget.