6/9 2004, Ipswich Town Res - Watford Res 0-0, PR (några hundra)
Inte en match på en hel vecka. Det är nästan så en undrar vad en gör här liksom. Förbannade speluppehåll för landslagsspel, jobbigt att hålla på ett lag med så många spelare utskickade på diverse landslagsuppdrag. Fler än man kan tro faktiskt pga lirar för Englands u-21, Finland, Irland, Kanada osv. Då får vi dödliga hålla tillgodo med reservlagsfotboll. Inte illa det ska det visa sig, främst pga följande:
* Ipswichs reservgäng lirar sina hemmamatcher på Portman Road, vilket inte är helt vanligt i dylika sammanhang. Alltså att respektive lag spelar på a-lagets arena, inte att de skulle spela på Portman Road hela bunten.
* Det är bra motstånd, eller vad sägs om följande opponenter: Arsenal, Chelsea, Crystal Palace, Fulham, West Ham, Watford, Portsmouth, Coventry, Leicester, Charlton, Southampton, Tottenham, Derby och Norwich.
(Ovanstående punkter gäller dock inte längre pga inga matcher på huvudarenan och inte så många motståndare av högstaligakvalitet. Reservlag finns inte heller utan nu är det U-21, Development League 2 mest mot andra klubbar än ovan. Typ Swansea, Sheffieldklubbarna, Leeds, Crewe etc.)
* Glynn-häng. Vilken hjälte. När han inte sänker smakrik ale rullar han cigg, när han inte rullar cigg sänker han smakrik ale. Och är så där trevlig att jag blir avundsjuk på mig själv för jag har så bra sällskap.
* Paj och varm choklad i halvtid. Det kan man i och för sig inmundiga på vanliga ligamatcher också, men då väljer vi nog ölen som dryck.
Kvällens match slutar mållös, men vi tröstar oss med att vi med våra respektive kort (säsongskort och Silver Club member) slipper pröjsa £5 för att komma in. Det räckte till en paj och en varm choklad istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar