BLOGG #43 - PÅ LÅNGFÄRD MED MR SKINKA

Sunderland ligger väldigt långt norrut om det nu är någon som inte riktigt har koll på geografin i England. Ipswich ligger inte särskilt långt norrut. De här två iakttagelserna tillhopa ger för handen en väldigt utdragen resa, oavsett färdmedel (teleportering ej inräknat). Vi väljer att åka Ford Escort norröver eskorterade av chaufför Mr Ham, eller som vi säger nuförtiden, Mr Skinka.

21/11 2004 Sunderland AFC - Ipswich Town 2-0, Stadium of Light (31 723)

Vi är välkomna att åka med i Herr Skinkas bil, men han kör som en mad man. Påstår han själv alltså. Vilket inte skulle bevisas, som det nästan brukar heta. Satan vad det inte går undan på motorvägen vilket är lite synd eftersom vi måste komma fram till matchstart kl 13.00 på Ljusets Stadion. Galenheten i själva framförandet av fordonet består eventuellt i att simultankapaciteten inte ens är över medel gällande chaufförens förmåga på just den punkten, dvs att köra och prata samtidigt är inte att rekommendera. Hur som helst lyckas vi ta oss hela vägen upp till Sunderland utan incidenter, parkera bilen på random gata mitt framför ett radhus och stå utanför ingången med ca en kvarts marginal till kick-off. Sen börjar skiten.

Skiten

Första halvlek är bedrövlig och det är en mållös 45-minutersomgång. Men hade de blåst av hela matchen redan här hade det med facit i hand varit mycket bättre än efter fulla 90 minuter. Sunderland skickar in två bollar i nät i andra och hemåt åker vi med noll poäng i bagaget. Eftersom vår chaufför driver ett fanzine/hemsida måste han först skriva ett matchreferat och skicka hem innan vi kan påbörja vår resa. Vi sätter oss således i Escorten och lyssnar på tangenterna med han tar en knapp timme på sig att tåta ihop texten. Vi är ju ändå hemma innan midnatt med flera timmars marginal. Ungefär så här var mitt ansiktsuttryck från första målet tills jag kastade mig i bingen:

Wut?

Matchen gick på tv btw, så med det i åtanke hade det så klart varit klokare att stanna hemma. Men är man supporter så är man och det underlättar om man även är lite dum i huvudet. Två av två för undertecknad således.

Fotnot: Darryl Knights fick vid en ålder av endast 16 år hoppa in i andra halvlek. Det skulle sedermera visa sig bli den enda matchen han gjorde för klubben i stan där han växte upp. Ett decennium senare har det kommit till min kännedom att hans föräldrar var närvarande på matchen och givetvis hoppades på att han skulle få beträda gräsmattan. Enligt min källa (det är så coolt att skriva min källa att det nästan inte är sant) yttrade föräldrarna att det spelade ingen roll om han någonsin gjorde några fler minuter för Ipswichs a-lag, nu när han hade fått spela och de hade varit på plats för att titta var alla deras dröm uppfylld. Nästan lite sorgligt att han inte fick mer speltid. Slut på fotnot.