Jag letar reda
på sidan som löper längs Anfield Road och följer vägen bortåt tills jag kommer
till nr 33 som är Anfield Guest House. Husen som ligger längs de 200 meterna
bort till min logi har sett bättre dagar och är också ett projekt för förnyelse
informerar stora skyltar om. Vad gäller min inackordering är det tvivelaktigt
om den sett bättre dagar, men den har definitivt chansen att se dem i framtiden
för det är verkligen ett du-får-vad-du-betalar-för-ställe. James meddelar att
han har lite svårt att planera eftersom han har irländare som arbetar i
veckorna i Liverpool och ibland behöver rum med kort varsel. Jo, det vet man ju
hur irländare är, klart det kör ihop sig. Jag får rummet som hans son har i
vanliga fall och inget mig emot, där finns en säng. Och fyra väggar, golv, tak,
ett fönster och en dörr. Det är väl allt man behöver tror jag? Jo, det går att
låsa dörren också. Elegant inrättning. Lite frukost på det så har man ett
komplett paket för det facila priset av £35.
Kanske inte det vassaste boendet, men för en sådan som mig helt ok. Matchen då? Jo, så här ungefär. Håll tillgodo med den här gamla skåpmaten, nu måste skiten ut på datawebben!
26/1 2011 Liverpool - Fulham 1-0, Anfield Road (40 466)
Bruttan på
biljettkontoret påstod att jag skulle få en biljett i höjd med mittlinjen. Med
tanke på att hon inte kunde skilja på Schweiz och Sverige borde jag ha begripit
bättre. Mittlinjen på Anfield Road ligger ca 25 meter från mållinjen om man ska
tro den här donnan som skickade min biljett med destination Switzerland. Det är
inte så att jag har något att klaga på vad gäller själva lokaliseringen på
läktaren, men det är lite förargligt när man blir lovad oxfilé och blir
serverad lövbiff. På huvudläktaren där jag sitter är stolarna gjorda av trä.
Det var det ingen som informerade mig om. Trästolar är väldigt retro, mycket
kultur i de här sitsarna och oerhört fördelaktiga i den aspekten att sitsen
inte fälls upp med automatik när man ställer sig upp. I övrigt är de omoderna
och fullständigt otidsenliga. Jag handlar mig en kopp av den nya innedrycken
varm choklad och ställer mig vid min plats och nickar lite till
säsongskortsinnehavarna runt omkring mig som trillar in en efter en. På min
vänstra sida har jag en äldre man med ursprung i Indien. Han tar många av de
andra i hand när de kommer till sina platser. Mysigt på nåt vis. Innan matchen
drar igång ska det såklart sjungas You Never Walk Alone och det är hyggligt
mäktigt, men det blir ingen ståpäls riktigt. Avtrubbad? Jag börjar nästan
frukta det. Hjälp, jag är arenamissbrukare!
Matchen är
inte särskilt gammal när Torres ger Liverpool ledningen. Tror vi i alla fall,
men den assisterande domaren (eller linjedomare som det heter på riktigt
fotbollsspråk, jmf även termer som bangolf-minigolf samt synonymer till domaren
på linjen såsom stins, flaggviftare, linus på linjen samt det på läktaren ofta
nyttjade epitetet idiot) vet annorlunda och viftar så hårt att han nästan
lyfter från gräset. Offside. Matchen håller vad man kan kalla en låg kvalité
och Liverpool är förvånansvärt bleka, i och för sig helt i linje med säsongen
so far, och skapar inte mycket. I andra halvlek lyckas man få in en boll i
motståndarkassen på något obegripligt sätt och publiken tänder till för en
stund men underbart är kort. Ingen förbättring i syne vad Liverpools
bolltrillande anbelangar och ingen förbättring i höre (det heter så, faktum)
rent volymmässigt heller dessvärre. Fulham kommer på hur man ska spela fotboll
och ligger på ganska rejält i slutet av matchen och har några gyllene lägen att
utjämna målskörden men går bet och matchen slutar med vinst för Liverpool genom
matchens enda mål. Fattigaste matchen hittills både mål- och spelmässigt och då
ska man betänka att jag sett en division fyra-match och två matcher med
Ipswich. Det motsvarar ungefär IG minus med dagens betygsskala som riktmärke.
Det bästa med
hela kvällen är att jag bara har 200 meter hem till dörren på Anfield Guest
House. Utomordentligt väl planerat kvällsskift.
 |
| För att sitta vid mittlinjen är det väldigt nära ena målet |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar