2015: .....Spotifylista Popskolan by Nigge 2015. En text, en låt, en spellista.....
2014: .....Spotifylista Popskolan by Nigge 2014. En text, en låt, en spellista.....
2013: .....Spotifylista Popskolan by Nigge 2013. En text, en låt, en spellista.....
2012: .....Spotifylista Popskolan by Nigge. En text, en låt, en spellista.....

lördag 31 januari 2015

I MITT ÖRA - JANUARI

Visst, i samma takt som åldern blir mer och mer aktningsvärd verkar öronbehåringen växa i omfattning. Fast nu är det inte utbredningen av malplacerad hårväxt som rubriken avser utan snarare vad som strömmar ur lurarna som omsluter de ludna hörselorganen. I januari. Typ. Man får lyssna på det i februari, men det är i januari låtarna har samlats ihop till en spellista och idag är det ju som bekant den sista dagen i 2015 års första månad. Således:

Januari 2015

Bloggen levererar ett inlägg som faktiskt speglar vad namnet är sprunget ur. Pop. Och lite skrammel, blipp blopp samt en och annan fin bit. Ej att förväxla med okontrollerad öronfrisyr. Mycket nöje.

onsdag 28 januari 2015

NÄR NYGÅRDS ÄR BORTA DANSAR INDOCHINE PÅ NALEN

Att vara optimistisk i stunder av lyxproblem, det är en konst att träna på. Och vad är ett lyxproblem om man nu ska skrutinisera den termen? Ett förnämligt exempel från det verkliga livet kan vara att befinna sig i Ipswich för att kolla fotboll på en lördag och efterföljande tisdag samtidigt som Indochine (ni vet det där bandet som har förekommit en eller annan gång på den här bloggplatsen) spelar i Stockholm på måndagen. För första gången på 30 år.

Taskig tajming

Vän av veckodagar, kronologi och överdrivet resande har säkerligen noterat att ovanstående lämnar ett visst utrymme för att närvara både lite här och där. Därför avser jag att införskaffa en biljett för man vet aldrig riktigt vad som händer i det här racet som kallas livet. Om man har en smula fantasi kan man kanske tänka sig att något av följande inträffar:

* Jag vinner ett privatjet med tillhörande pilot. Faktiskt inte helt osannolikt.

* Askmoln över Island, alla flyg i Europa inställda i en veckas tid. Har ju hänt förr. Nästan. (Indochine åker buss till Stockholm så klart) Nackdel: Det blir ingen fotboll i Ipswich. Aldrig får man vara glad.

* Jag har tittat fel i kalendern. Vore faktiskt inte första gången.

* Spelningen flyttas pga fransk strejk av något slag. Vilket slag som helst egentligen. Vore bra om fransmännen kunde sluta upp för en god sak. Bjuda till lite liksom.

* Någon annan i min bekantskapskrets vill gå och köper min biljett. Win-win för alla inblandade. Märk väl att det här förutsätter att jag inte vinner någon privatjet.

* Nygårds drabbas av hybris och lämnar hela familjen i UK på måndagen för att återse dem på tisdagen. En får ha jävligt mycket ansamlad familjekarma för att riva av en sån ploj. Ungefär lika sannolikt som första punkten.

Det finns så klart hundra andra punkter, men jag hinner inte riktigt riva av allihop här och nu. Det är ju en dag imorgon också. Och sen är det fredag och biljettsläpp. Ska jag köpa en åt dig också?


måndag 26 januari 2015

EN MÅNDAGKVÄLL I JANUARI

Ni vet hur det är. Föräldrar till idrottande barn är i vissa fall helt blåsta i skallen. Inte nödvändigtvis hela tiden. Vissa hela tiden, javisst. Andra bara sporadiskt eller vid extrem anspänning. Värst är ju de som ska göra idrottskarriär genom sina kids enbart pga att de var så fruktansvärt usla idrottare själva. Usel idrottare stämmer tämligen väl in på undertecknad, men jag gillar inte att pusha mina avkommor bara för att jag aldrig blev något. Den gamla klyschan om att man ska ha roligt, den är viktigast i mitt tycke. Och idag var Lilla Sektionen så lycklig när han hade gjort ett assnyggt mål på indiebandyträningen. Och jag blev så glad att han blev så sprudlande över månen över sitt mål. Så då bestämde jag mig för att göra en high five med honom. Jag måste skärpa mig, jag vet. Men han var ju så glad. Och hans pappa också.

Där kan en måndagkväll i januari mycket väl vara över, men nu råkar det ju vara som så att när det snöar så måste någon skotta. Om då en fru kanske är resande i tjänsten just denna måndag så får en ju ta på sig uppgiften att göra cleant på uppfarten. Ponera att skottningen ifråga tar cirkus 25 minuter och leder till oförskämt kletiga medelålderssvettningar så det blir problematiskt att få av sig tröjan pga ofrivillig kroppsstrumpa. Så ska det väl inte vara? Det borde gå att råda bot på. Några spontana tankar i potentiell åtgärdsbank:

1. Skotta i t-shirt. Jag har jättemånga t-shirts så det gör inget om en blir svettig.

2. Bygga ett tak över uppfarten. Eventuellt kan det skymma utsikten mot fårhagen, annars ser jag inga uppenbara hinder för en dylik lösning.

3. Värmeslingor i marken. Gammalt och välbeprövat knep. Gräver lite och drar lite kabel. Hur svårt kan det vara?

4. Införskaffa snöslunga. Skoja bara. Jag är bara medelålders, inte pensionär.

5. Köpa en traktor. Vi har faktiskt en jordbruksfastighet så det känns minst sagt legitimt med en traktoranskaffning. Finns ju outtömliga användningsområden. Lite dyrare än att skotta i t-shirt, men annars en högst plausibel lösning på problemet.

6. Locka småsektionerna med upprepade high fives om de rakar av åtminstone halva uppfarten. Fast det löser ju bara 50% av predikamentet och det lär dessutom involvera en hel del tjat.

7. Ta en dusch efter uträttad snöskottning. Att jag inte tänkte på det. Men det vore roligare med en traktor eller ett tak.

Så rolig kan en måndagkväll i Aspeboda med omnejd te sig. Och imorgon är det tisdag. Jävlar i min låda, det kan ju bli hur roligt som helst.

måndag 19 januari 2015

EN HELG PÅ VINTERN ÄR OCKSÅ EN HELG

Ibland är det lätt att undra varför det finns helger året runt, men jag tror det beror på att det går så vansinnigt många vardagar på ett år. Hur som helst är helgerna på vintern i en klass för sig. Är det risigt väder kan man sitta inne och kolla Vinterstudion, lira hallindiebandy och ägna eftermiddagen åt att simultankolla fotboll på tv och hockey på paddan. Skulle det å andra sidan vara strålande solsken kan man leka i snön, åka pulka, störta ner för backen i något alpint centrum eller lira lite utomhus-indiebandy-bandy. Eller så gör man det allra bästa och kombinerar de två. Grymt upplägg, minst en Golden Globe till den som kom på det.

Ungefär så här:

Tjata på barn att det är dags att åka till skidbacken snart och således vore lämpligt att äta frukost. Få noll respons, ät frukost själv och få minst en förtvivlad människa i hushållet som ville äta frukost med sin pappa. Tänk lite för dig själv att det här var ju en prima start på på helgen. Hämta skidgrejer från vinden, fortsätt på den inslagna vägen med att ett flertal gånger påtala lämpligheten i att kanske skynda sig en smula. Inse att du borde slappna av lite och åk sedan till skidbacken. Efter ca ytterligare en timme.

Var gärna lite nöjd med dig själv för att ha kommit ihåg alla tekniska detaljer (med viss assistans från Fru Nygårds) varpå det passar sig väl att ställa sig i kö för att byta till sig säsongens skidpaket för kidsen (föredömligt system kallat Tripp Trapp Trull för övrigt). Försök bortse från att det trots närmast obefintlig kö tar en halvtimme innan det blir någon assistans i frågan. Inse att det inte är nåt som är påverkbart. Medge en smula motvilligt att det lite grann är ens eget fel. Mot liften. Efter att ha frågat om det är någon som är kissnödig. Förbanna sedan dig själv ca 10 minuter senare att inte medelst tvång ha dragit småsektionerna till tvingande toalettbesök. Ni kan nog lista ut varför pappan går och köper nytt underställ till en av de medverkande i direkt anslutning till att första åket avslutats.

I övrigt en utmärkt första dag i skidbacken efter att ha intagit lunch och fått välbehövlig energi till eftermiddagens övningar. Avslutningsvis säsongens första åk i stolliften. Pappan till och med stretchar ut sista åket så pass att första fem minuterna av både Ipswichs och Leksands tv-matcher missas. Båda har förstås gjort var sitt mål tämligen omgående i respektive matcher. Jag måste åka mer slalom.

Nu består en helg inte enbart av lördag utan även av söndag. Det är så man får ihop en helg. Efter att ha sovit ca 12 timmar. Tänk vad en dag i skidbacken kan sänka en medelålders man. Vi öppnar dagen hyggligt piano och inte förrän efter lunch (sen sådan) styr vi kosan mot Grycksbo för att spela spontan-ute-indie-bandy (i officiella kretsar benämnt isuteindiebandy) och laja lite allmänt på skridskor. Som man gör. Sen gör kidsen i barnlaget ca 20 baljor på de vuxna och tillsammans med varm choklad, några torra kex och ett knippe bananer för fruktvänner i sällskapet har vi en fulländad söndag.

Varsågod för idylliskt inlägg om en helg i en semifrisksportens tecken. Idag är det måndag och business as usual, inget väsentligt att rapporter om en säger. Vi hörs eventuellt när det blir helg igen.

torsdag 15 januari 2015

VI FÅR VÄL SÄTTA IN ETT PANDATEAM HELT ENKELT

Den här utdragna historien med artighetsfraser som 1) fortfarande onsdag den 14:e januari frekventeras i min inkorg, och därför 2) kanske aldrig borde sett dagens ljus, men eftersom de nu i allra högsta grad är ute i dagsljus 3) borde förbjudas efter julafton, och den enda vettiga metoden för detta är att sätta in ett pandateam som kan styra upp situationen:



Popskolan presenterar: Superhjälten Lilla Panda. Om man inte slutar säga God fortsättning efter att ha mött den här göken i en mörk gränd är man ju dum i huvudet. Då tänker kanske vän av storlek att så länge en håller sig ett par meter över havet så är den där pajasen med ett extra huvud från en kanin inget att bry sig om. Tänk igen suckers.



Popskolan presenterar: Anton, luftrumschef. Ni fattar. Den här pandan släpper inga flygande artighetsfraser förbi sig.

Men det där är väl inget pandateam säger du. Nej, just det. Men vi kan ju inte outa hela teamet på datawebben, då är hela överraskningsmomentet röjt. Chefen för hela gänget har ni ju sett förut så honom kan vi köra en bildrepris på och med tanke på att hans hjärna rattar hela teamet så hyser då åtminstone yours truly inga tvivel om att det här är sättet att förpassa efterjulens artighetsfraser till den där mörka gränden som Superhjälten Lilla Panda eventuellt kan hänga i.



Men då var vi väl klara här. Fast med ett litet tillägg: Det finns belägg för att det borde vara straffbart att säga God fortsättning efter tjugondedag Knut: Språket på Sveriges Radio. I slutet av programmet får ni facit.

God andra halva av januari.

måndag 5 januari 2015

MYSIGHETEN I ATT SPENDERA EN EFTERMIDDAG MED EN 5-ÅRING

Ibland är det föredömligt med aftonsdagar pga jobba halvdag. Då får man liksom en eftermiddag ledig, så att säga. Kanske har då en närbesläktad 5-åring varit och åkt skridskor med en dagbarnvårdare och blivit hemskjutsad. Kanske strålar han av glädje efter att insett att han kan vara en av Sveriges vassaste på grillor.

Då passar det fint att ta en mellis ihop vid köksbordet följt av lite kortspel. Mind you, en 5-åring med tajta släktband till yours truly är något av en expert på att hantera en kortlek. Samt hitta på egna regler.

Finns i sjön. Klassiskt. Svårt att vidareutveckla vad det verkar. Han vinner med hederlig gammeldags flax.

Knekt och ess. Helt hittepå, oerhört flexibla regler. Jag förlorar igen och det enda jag fattar efteråt är att jag blivit duktigt blåst.

Chicago. En av mina paradgrenar. När jag inte losar med 51-1. Pinsamt.

Äta tikka masala. Tröstar en 42-åring gott efter att ha blivit sopad av kortbordet.

Spela Wii. Nu ska han få den lilla skojaren. Vi hörs.

söndag 4 januari 2015

ETT ROP PÅ HJÄLP

Låt mig vara den förste att erkänna att jag behöver en smula hjälp. I tider av storhelger är det lätt att en börjar tänka. Ska det verkligen vara så här?

En vecka eller så innan jul. Folk i allmänhet börjar finna det lämpligt att börja önska varandra god jul. Som man gör. På något vis kan jag tycka att det är vettigt. Problemet är förstås att avgöra huruvida man kommer att träffa vederbörande igen innan julen går av stapeln. Om svaret på den frågan är ja, det kommer jag göra, så är det givetvis helt meningslöst att önska god jul. Det torde exempelvis vara få äkta hälfter som varje morgon en vecka innan julafton önskar sin andra hälft en god jul. I övrigt måste man helt enkelt hålla reda på vilka man har önskat en fröjdefull jul, annars är det lätt att framstå som en fårskalle av galaxliknande mått. Ett jävla problem helt enkelt. Ett jävla problem som kommer förfölja oss inte bara under julen utan i mellandagar, efter nyår och - beroende på omgivning - kanske ända fram till påska.

När så julen kommer är det en lättnad att få önska sina allra närmaste och käraste en god jul. Nu kan man utan att behöva tänka på predikamenterna i ovanstående stycke kasta god jul omkring sig som om det vore en artighetsfras utan morgondag. Sen kommer juldagen och ställer till det. Ska det fortfarande god julas då eller är det nu det förhatliga god fortsättning kommer och fuckar upp hela ens vakna tillvaro? När slutar god jul och när börjar god fortsättning? Och framför allt: VARFÖR SKA DET ÖNSKAS GOD FORTSÄTTNING? Jag skriver det där med stora bokstäver så alla som eventuellt läser detta förstår att det är god fortsättning som är själva knäckfrågan. Ponera att någon nu haft en riktigt urusel jul (i själva verket är det dessvärre många som har det) och det kommer någon klämkäck jävel och önskar god fortsättning på eländet. Det är ju klart sämre än om samme klämkäcke gamäng ställer spörsmålet till någon som faktiskt haft en bra jul. Fast vad har den senare för nytta av att få denna ihåliga artighetsfras kastad efter sig från den senare delen av julen till det börjar närma sig nyår? Ingen nytta alls ty denna fras är onödig. Och vad värre är, det blir värre.

När kalendern börjar visa ett par dagar innan nyår får god fortsättning  konkurrens på marknaden. Nu börjar folk inte bara önska god fortsättning utan slänger sig med både gott slut och gott nytt år. Tack och lov verkar de flesta ha slutat god jula sig. Hur ska man bete sig här då? Inte den blekaste. Kan man inte göra som på resten av året och bara önska en trevlig helg? Det är ju inte ens riktig helg de flesta år, alla de här bitarna infaller mitt i veckan för det mesta. Jul och nyår är god och gott, påsken är glad (och hur fan går det till?!) liksom midsommar. Och nu när vi ändå är inne på påsk och midsommar, inte är det väl någon vettig människa som börjar önska god fortsättning på påsken eller midsommarn när man kommer tillbaka till jobbet efter respektive helg? Eller?

Men tillbaka till den här förvirrande perioden mellan jul och nyår (samt därefter om man nu ska krångla till det ytterligare en smula). God jul följt av god fortsättning (men när är brytpunkten? Juldagen, Annandagen eller den 27:e? Eller annat valfritt datum?) följt av (jag gissar lite här) gott slut och tämligen omgående därefter gott nytt år. Jag är inne på mitt 43:e år och har alltså fortfarande inte listat ut detta. Kanske säger det mer om mig än om hälsningsfraserna ifråga. Anyways. Vad händer efter gott nytt år?

JO, DÅ BÖRJAR FOLK OM MED ATT SÄGA GOD FORTSÄTTNING!!!! Om jag så lever i 43 år till kommer det här förbli en gåta. Men god fortsättning för all del. Jag behöver hjälp.