2015: .....Spotifylista Popskolan by Nigge 2015. En text, en låt, en spellista.....
2014: .....Spotifylista Popskolan by Nigge 2014. En text, en låt, en spellista.....
2013: .....Spotifylista Popskolan by Nigge 2013. En text, en låt, en spellista.....
2012: .....Spotifylista Popskolan by Nigge. En text, en låt, en spellista.....

onsdag 22 april 2015

BLOGG #53 - THE PAUL PALMER SHOW

Minns ni Paul Palmer? Mannen, myten, legenden som kan sänka en pint Strongbow i två klunkar. Vad har han med det här inlägget att göra? Det sista som avhandlar våra matcher under vår långvistelse i UK för mer än 10 år sen. Tja, säg så här. Är man gubben i lådan dyker man upp i vilken låda som helst ungefär var som helst. Som till exempel i Barnet.

18/12 2004, Barnet - Tamworth 0-3, Underhill Stadium (2 507)

Meningen enligt det ursprungliga spelschemat var ju att vi skulle ha varit på plats på Portman Road och sett toppmatch mot Wigan istället för på Underhill med den kraftigt lutande gräsmattan och två lag i Conference, ligan under The Football League, ca division 5. Nu blev det ju dessvärre inte så, men ett bra substitut ändå att få se serieledande Barnet på hemmaplan och umgås med Dave och Linda i all stillhet. Hemmalagad Full English till frukost och därefter en slö förmiddag innan vi knallar upp till stamhaket i Barnet, The Mitre, för några smarriga ale innan fighten. Det är här Paul Palmer kommer in i leken.

Lika världsvant som alltid kliver vi in genom dörren till favoritpuben i Barnet och ser oss omkring. Dave föreslår att vi tar halvtrappan ner till borden nedanför bardisken där det sitter ett gäng Barnetfans. Bra tänkt. De ser bekanta ut de här orangeklädda filurerna med sina hangarounds utan kläder i brandgult. Everson Jr? Ja, minsann. John och Wendy? Ja, jösses. Paul Palmer? Tamejfan. Vi har inte haft en tanke på att det skulle dyka upp någon mer än våra värdar. Storligen överraskade skålar vi med gänget och har en föredömlig uppvärmning före drabbningen på Underhill, eller Downhill som vi också kallar den. PP är i storform trots att han nog inte hunnit med mer än ett par-tre cider och halar fram ett par egenutsmyckade t-shirts som han gjort till mig och Min kompis Lasse. Kärleken i det. Engagemanget. Men framför allt odugligheten i designen. Men ändå, kärleken. På min t-shirt står det "Jag älska Jason de Vos" och på Lasses "Jag älska Jim Magilton". Båda Ipswichspelare förstås. Utöver dessa fantastiska fraser har han också med någon märklig värmningsteknik författat meningen "Jag nöd till stå upp mer". Med denna mening menas i detta fall "Jag behöver komma ut mer" eftersom det ska föreställa en rak översättning av "I need to get out more". Han toppar anrättningen med "Jag er en hemlighet gult". Man förstår ju varför han vill hålla Storbritannien skilt från övriga Europa, han skulle inte begripa ett smack av något annat språk. God bless google translate.

Don't quit your day job and become a t-shirt designer. Please.
När vi har skrattat klart åt t-shirtarna (ca en timme senare) tar vi oss ner till arenan (ähum) och pröjsar facila £9 för en plats på ståplatsläktaren. Som vanligt är underhållningsvärdet under matchen inte av samma kaliber som på puben (jämför förfest innan krogen) och Barnet har nog missat att vi är på besök. För bara andra gången under säsongen inkasserar de en nollpoängare och det var väl väldigt onödigt att tajma in den just idag. Kul att få se en match på Underhill i alla fall och vi har inte särskilt långt till The Mitre efter att domaren blåser för full tid.

Downhill?

Mot puben och nya rekordförsök av vissa element (eller egentligen pratar vi singularis här) som söker knäcka sitt eget rekord för boende i Great Yarmouth med omnejd i att:

a) sänka 10 Strongbow på kortast tid.
b) sänka en Strongbow utan att blinka.
c) sänka egentligen vad som helst som hamnar framför honom på bordet.

Vi ömsom skrattar, ömsom förfäras ikapp med övriga närvarande som hittat till The Mitre. Showen tillhör Mr Palmer och vissa utanför vårt sällskap får sällskap av nämnde herre som kanske inte gör succé i riktigt alla läger om en säger. Ibland kan det bli lite för mycket av det roliga.

Roligt
Tiden går och Palmer och Everson Jr har ett tåg att passa. I lönndom meddelar den senare att han hoppas att pratkvarnen och ciderrekordhållaren somnar tämligen omgående på tåget så han får vila öronen en smula. Jag kan ha viss förståelse för hans önskan även om hans resesällskap menar väl. Dock har ett överintag av cider en viss förmåga att bidra till att ens omdöme grumlas lite mer än en smula. God bless.

Allt som allt en förträfflig sista dag och kväll med gänget. Vi är väldigt tacksamma att vi får umgås med de här fina människorna på en reguljär basis.

Innan kvällen har blivit särskilt gammal får vi också ett sms från Everson Jr om att hans resekompanjon har slocknat. Han kanske också nöd till att stå upp mer, men det får troligtvis bli en annan dag.

Inga kommentarer: